 |
| Vissa pryder sina hundburar med en massa prisrosetter... Inte jag inte! Pingu is in da house... jag menar in da car!! đđ |
Fb-citat:
"Jaha! SĂ„ har man kommit in i min dumma "odygnsrytm" igen. đ
Ăr uppe till 2-3 pĂ„ natten. Upp o jobba sen pĂ„ morgonen. Man tror inte det Ă€r sant nĂ€r alarmet gĂ„r igĂ„ng. NĂ€r man sen vĂ€l kommer hem igen, och efter man Ă€tit vill man bara ta en "liten tupplur". Vaknar flertal timmar senare, typ vid 23-24 snĂ„ret. GĂ„r ut med hundarna i det klara mĂ„nskenet, men sĂ„ pass mörkt att jyckarna fick ha blinkhalsbanden pĂ„ sig för första gĂ„ngen pĂ„ lÀÀÀÀnge. Vart tog de ljusa nĂ€tterna vĂ€gen, liksom?
Ăr nu klarvaken. Har suttit en stund ute pĂ„ farstubron och kurat natt samt lyssnat pĂ„ syrsorna - och 276:ans sporadiska natttrafikbrus, förstĂ„s. Det sistnĂ€mnda kunde jag dock vara utan. đ
Pingu Àr med tÀtt intill och kurar natt. Ni kanske ser vad Zafir bÀr pÄ?"
 |
| LedtrĂ„d finns i förra blogginlĂ€gget. đ |
Förra lördagen...
... var jag pÄ utflyttningsfest.
Min vana trogen hade jag förstĂ„s med mig mina hundar, men de fick vĂ€nta i bilen - för allas trevnad. đđ
Efter ett tag funderade jag att det Ă€r nog dags att rasta av dom lite, men... jag drog mig för det. Jag förstod ju hur exalterat glad Zafir kommer bli, det vill sĂ€ga SKRIIIIKA ut sin glĂ€dje att fĂ„ lufta tassarna pĂ„ upptĂ€ckarfĂ€rd i Svinningeland med skog precis intill samt alla nya dofter frĂ„n alla hundar som bor dĂ€r i nejden. För att inte tala om vĂ€rdhundarna, Hjördis och Bodil. TvĂ„ söttikar man ju kan ha kul med!! Och nĂ€r Zafir blir exalterat glad sĂ„ Ă€r hans glĂ€djetjut ĂRONBEDĂVANDE i vĂ€rsta skrikfalsetten som lĂ€tt kan missförstĂ„s att han lider vĂ€rsta kvalet och har slagit ihjĂ€l sig frĂ„n nos till svanstipp.
Tja, ni kanske förstÄr varför jag tvekade att slÀppa ut honom i nÀrheten (lÀs: inom höravstÄnd) av en massa oinvigda, icke hundmÀnniskor till festfolk?
Men till slut, sĂ„ bara mĂ„ste jag ju, sĂ„.... Jag tog vĂ€nsternĂ€ven full med godbitar. Ăppnade bildörren och innan Zaf hann börja lyckligt falsettVRĂ Ă Ă LA, sĂ„ hade han nĂ€ven framför nosen. Det Ă€r svĂ„rt att glĂ€djetjutSKRIIIIKA med munnen full med godbitar. đđđđđ
 |
| VÀrdhundarna Hjördis och Bodil. |
Söndag. Rallylydnadsskrivarutbildning
Förra söndagen, alltsÄ.
Det var tydligen Ă„ter igen dags för att utbilda en ny liten drös av rallylydnadsskrivare, och sjĂ€lvklart sĂ„ stĂ€ller man upp som "försökskanin". Ju mer de fĂ„r öva att skriva desto bĂ€ttre liksom, och dĂ„ Ă€r det ju bra att undertecknad med hundar finns till förfogande. đđđ
 |
| Ni ser vĂ€l rallyskyltarna? Man kan ana dom bakom de fina containrarna. đ |
 |
| Det var bÄde nybörjar- och avancerad klass. HÀr Àr det Lukas som visar framtassarna i den magiska konsten att behÀrska högerhandling. |
 |
| Det kom ju vÀrsta störtskuren, men Lukas sitter ÀndÄ fint pÄ rumpan pÄ den blöta asfalten. |
 |
| Fin-Lukas skuttar medan skrivarna tittar pÄ. |
Gissa dock vad de fick skriva nĂ€r Zafir och Pingu körde!! đ Men vadĂ„? Det var ju dĂ€rför vi alla var dĂ€r. đ Vi testade först högerhandling, men... nĂ€! Jag gav upp. Blev ju mest antitrĂ€ning, sĂ„ strunt i det. Körde vĂ€nster och försökte ha kul istĂ€llet.
Att vara med pÄ skrivarutbildning Àr ju som att trÀningstÀvla. GÀller att passa pÄ nÀr erbjudandet finns, liksom. Och sÄ gör man ocksÄ rallyvÀrlden en liten tjÀnst - och det vinner vi alla pÄ!
Varför dessa tvÄ bilder frÄn skogen?
Jo, det var ju agilitysektorsmöte (pÄ hemmaklubben) i mÄndags, och efterÄt fick man "erbjudandet" att hÀnga med pÄ hundpromenad, men... NÀ! Jag orkar inte! "Det enda sÀttet att fÄ hundarna att lÀra sig Àr att trÀna.", fick man sÄ rÀtt höra.
Men nĂ€e. Var sĂ„ trött, och tyade inte med att trĂ€na mina odĂ„gor i konsten att gĂ„ fint tillsammans med en drös andra hundar. DumknĂ€t gör ju inte heller saken sĂ„ mycket bĂ€ttre. SĂ„ jag skjöt - Ă„ter igen - upp det. Ăsch!
SĂ„ istĂ€llet för att göra nĂ„t Ă„t saken, sĂ„ Ă„kte jag till skogen - och var sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„ nöjd med mitt (dumma) val. đ
 |
| EfterĂ„t la jag upp dessa tvĂ„ bilder pĂ„ Fb med den lite menande och internt skĂ€mtsamma texten: "Vad gĂ„r upp mot en skön o ledig skogspromenad pĂ„ kvĂ€llskvisten? đđ" Och fick raskt svaret: "TrĂ€ningspromenad med massor av hundar och trevligt sĂ€llskap đ" đđđ |
Onsdag. Norrortscupen
Grannbrukshundklubbarna, Waxholm, Danderyd-TĂ€by och VĂ€sby samt hemmaklubben ĂsterĂ„ker har ju gĂ„tt ihop för att köra denna Norrortscup. I onsdags var den första deltĂ€vlingen som var pĂ„ Waxholms BK
Jaaaa! Det Ă€r agility vi pratar om! Vad annars?!! đđđ
 |
| BĂ€sta Pingu. đ |
FrÄn Fb:
"Det var en ren chansning nÀr jag anmÀlde oss till Norrortscupen (agility), och tyvÀrr visade det sig att jag jobbade sent. Men vi hann iaf dit till det sista loppet.
MĂ„ste faktiskt glatt sĂ€ga att det var Zafirs hittills bĂ€sta lopp. Diskad förstĂ„s, men utan leksak i handen kom vi igenom hela banan. đđ
Pingu körde felfritt, men med lite halvdĂ„lig tid (12 (!) sek efter ettan) - trots han kutade pĂ„ bra - men blev Ă€ndĂ„ en 5:e placering av 21 startande. đ
Man ska visst inte trĂ€na nĂ„t mellan tĂ€vlingarna. Det funkar Ă€ndĂ„, liksom. đ
Fast Ä andra sidan Àr mina hundar vana med "natt-agility". Mörker o dimma rullade nÀmligen sakta in över agilityplanen under tÀvlingens gÄng."
Torsdag. Agilitykurs för Maria Alexandersson
Det var Pingu som kursade medan Zafir vÀntade i bilen. NÄn vacker dag kanske Àven Zafir fÄr gÄ kurs.
Vi har gÄtt kurs för Maria tidigare, och det Àr alltid nÄt nytt man fÄr jobba med. Man gör ju liksom saker man inte tÀnker pÄ (lÀs: viftar med armar uppe i luften) och saker man tÀnker pÄ men inte fÄr till ÀndÄ (lÀs: gÄr för nÀra hinder helt i onödan sÄ man inte hinner med till nÀsta kombination) samt timing, timing, timing!! Att det ska vara sÄ himla svÄrt med den dÀr förbenade TIMINGEN?!!
Sen kan jag inte lĂ„ta bli att fundera pĂ„ vad en SM-förare med supersnabb bc egentligen tycker om en sÀÀÀvlig ESS med en Ă€nnu sÀÀÀÀÀvligare förare bakom (lĂ€s: lĂ„Ă„Ă„Ă„ngt, alldeles för lĂ„Ă„Ă„Ă„ngt bakom). đ
En bra instruktör ser varje ekipages möjligheter, och jag log lite för mig sjĂ€lv nĂ€r alla de andra fick vid en hinderkombination köra dubbelt blindbyte medan det fanns inte en tanke pĂ„ att jag skulle göra nĂ„t annat Ă€n ett simpelt/enkelt "Hit- och skicka". đ Som jag för övrigt hade jĂ€drans svĂ„rt att fĂ„ till. *harkl* đđđ Den dĂ€r jĂ€kla timingen, alltsĂ„!!
Jag hade för övrigt först valt att vid just den hinderkombinationen köra den enkla varianten (och vid nĂ„gra andra hinder dĂ€r det var valfritt hĂ„ll, ville kĂ€nna kĂ€nslan att lyckas), men Ă€ndrade mig sen för utmaningens skull, det vill sĂ€ga; ge en sjĂ€lv chansen att utvecklas och att bli bĂ€ttre. NĂ€r jag dĂ„ frĂ„gade hur jag skulle fĂ„ till det, sĂ„ sken Maria upp med ett litet leende. Hon kanske uppskattade att undertecknad plötsligt visade upp lite framĂ„tanda och pondus. đ
Det Ă€r nĂ„got irriterande nĂ€r jag innan tĂ€nker - i god tid - att nu ska jag dirigera/kommendera Pingu! Men Ă€ndĂ„ sĂ„ kommer orden ur munnen ur mig alldeles för sent. "Du mĂ„ste sĂ€ga "Hit!" nĂ€r du Ă€r dĂ€r. Det blir för sent som nu nĂ€r du sa det hĂ€r.", pekar Maria. "Men jag tĂ€nkte ju "Hit!" dĂ€r, ju.", svarar jag nĂ„got undrande.. "men det kommer alltsĂ„ inte fram förrĂ€n hĂ€r..?". Med andra ord tar det för lĂ„ng tid mellan tanken och att jag fĂ„r fram det verbalt... eller Ă€r det sĂ„ att jag springer för fort för mitt eget bĂ€sta? đ
 |
| "Alla andra hundar fÄr hÄlla pÄ mycket lÀngre Àn jag..", surar Pingu, men nÀ du, Ping! Det Àr bara som det kÀnns. |
Haha! Som vanligt fick man frÄgan om man skulle hÀnga med pÄ hundrastning efter kursen, och som vanligt avböjde jag. "NÀ, det blir för jobbigt!", muttrade jag.
 |
| Men Zafir mÄste ju fÄ lufta tassarna, sÄ jag slÀppte ut honom pÄ den nu öde brukshundklubben. Gick runt lite grann... och hamnade nere vid agilityplanen... och helt plötsligt sÄ började Zafir och jag köra agility i skymningsmörkret. Vi hade skoj! Det enda sÀttet att bli av med en frestelse Àr att falla för den... typ. |
Idag, lördag. RallylydnadstĂ€vling pĂ„ ĂBK
Just det!! *fnyser lite* Ni kanske kommer ihÄg att jag har ju min "max-tvÄ-timmars-resvÀg-till-tÀvling"-regel? NÀr det var sista anmÀlningsdag till agilitytÀvlingarna i dagarna tre (?) i Frövi, sÄ blev jag övertalad att anmÀla mig. "VadÄ för lÄngt? Det tar ju bara en timme och 57 minuter!! (enligt Eniro) Det Àr ju inom din tvÄtimmarsgrÀns.", fick man som svar frÄn ens klubbkamrater vid min protest till att anmÀla mig.
Det visade sig att dumma đ Frövi hade flyttat tĂ€vlingen till en idrottsplats nĂ„gra kilometer nĂ€rmare Ă kersberga!! SĂ„ jag anmĂ€lde bĂ„de Pingu och Zafir till lördagen, inte en dag till. Att hĂ„lla pĂ„ att sova över och campa och hyra stuga/hotellrum tyar jag inte med. //Hon som stĂ€ndigt lĂ€ngtar hem till sitt hem dĂ€rhemma med virkade antimakasser och pipstĂ€ll av almrot. (Om ni oallmĂ€nbildade sjĂ€lar inte fattar vad jag yrar om, sĂ„ sĂ€ger jag bara Hasse & Tage som en liten ledtrĂ„d.)
NÄn dag senare blir jag varse att klantskallen jag hade glömt att notera i min fickkalender att det Àr rallytÀvling pÄ hemmaklubben just denna lördag. *suck* Med andra ord sÄ var jag nu plötsligt dubbelbokad. Och som grÀdde pÄ moset, sÄ visade det sig senare, nu i veckan, att det plötsligt blivit personalbrist pÄ jobbet samma dag. SÄ nu vart jag trippeldubbelbokad.
Ărligt talat sĂ„ hade Frövi-tĂ€vlingen gĂ„tt bort ganska tidigt. Blev inte heller ett dugg sugen nĂ€r jag lĂ€ste PM:et. Inte för att det var nĂ„got fel, utan för att jag hyser agg mot stora tĂ€vlingar. Inte sugen pĂ„ att trĂ€ngas med tusen andra folk och fĂ€ samt tĂ€ltlinor att stĂ„ pĂ„ nĂ€san pĂ„, banband att snubbla över, hundar att försöka zick-zackande undvika, spöregn, hetta.. och allt. NĂ€! Tur var vĂ€l det att jag redan frĂ„n första början avstyrde samĂ„kningserbjudandet. đđ
NÀ, istÀllet för jÀktig och bökig tÀvling i fjÀrran agilityland blev det rallyfunktionÀrande pÄ förmiddagen samt jobb pÄ eftermiddagen pÄ hemmaplan.
 |
| Jag kikar ut frÄn mitt inropartÀlt. Ja, det regnade i princip under hela tÀvlingen, men nÀr allt var över - sÄ var ocksÄ regnet över - och solen kikade fram. |
Jo, att vara inropare Àr faktiskt ett steg ur min comfort zone. VÀgrar förresten att vara inropare pÄ agilitytÀvlingar, men i rallyn Àr det ju lite annorlunda. Dels sÄ har inte "alla" svartvita border collies (som i agility, i alla fall i klass 3) och dels sÄ Àr det inte lika jÀktigt; man har (relativt) god tid pÄ sig att leta reda pÄ nÀsta ekipage medan ekipaget före Àr inne pÄ banan. Fast de kan ju överraska en med att bryta, dÀrför har man Àven lite koll pÄ nÀstnÀsta ekipage.
Jag fick ocksÄ uppdraget att lite dÄ och dÄ gÄ in till domare och skrivare inne pÄ banan för att hÀmta de fÀrdiga protokollen, sÄ att sekretariatet kan löpande rÀkna poÀngen.
Haha! DĂ€r kom timingen in igen!! Denna nedrans timing! đ (se ovan) Man vill ju inte gĂ„ in för tidigt och typ jĂ€kta pĂ„ medan domaren fortfarande funderar över domarkommentaren etc (alltsĂ„ efter tĂ€vlingsekipaget har gĂ„tt av banan), men inte heller för sent sĂ„ att domaren precis Ă€r pĂ„ vĂ€g att vĂ€lkomna in nĂ€sta tĂ€vlingsekipage, och dĂ€rmed vara i vĂ€gen och fördröja tĂ€vlingen.
 |
| Man ser till höger i bild hur regnet skvalade mot tÀltduken. Det hÀr stackars ekipaget körde i den vÀrsta regnskuren. De fick förresten sen hedersomdömet "Domarens val"; hunden kÀmpade pÄ, visade att den ville göra som matte sa, men att det blöta tog emot. |
SÄ förutom att hÄlla reda pÄ de tÀvlande, mig sjÀlv att jag har ringat in/streckat startnummer pÄ inropartavlan och vilka tÀvlingsekipage jag redan har uppmanat att hÄlla sig beredda, sÄ skulle jag Àven ha koll pÄ domar/skrivarjobbet inne pÄ banan för att tajma in protokollhÀmtandet.
Haha! Det svÄraste var nog att minnas nÀr jag hÀmtade protokollen senast; var det alldeles nyss eller för tvÄ eller kanske tre till fyra ekipage sen? I och med att det regnade sÄ var det ju Àven bra att pappren kom bort frÄn det blöta.
Och nej, alla hĂ€mtade protokollen rĂ„kade inte alls flyga all vĂ€rldens vĂ€g nĂ€r det kom en oberĂ€knelig och lynnig vindpust genom mitt inropartĂ€lt. "Nej! Stopp!! VĂ€nta pĂ„ mig!!", ropade jag högt till pappren nĂ€r jag jagade efter dom. (Det var bara tvĂ„ stycken.... hoppas jag... đ)
En annan anledning att inroparjobbet Ă€r utanför min comfort zone Ă€r för jag Ă€r inte en sĂ„n person som hörs eller kan ropa högt.. och sĂ„ blev jag sĂ„ osĂ€ker hur högt och framför allt nĂ€r jag törs ropa utan att störa ekipaget som Ă€r inne pĂ„ banan. Ja, sĂ„dana dĂ€r lydnadshundar Ă€r ju sĂ„ himla kĂ€nsliga (i alla fall vissa förare đ). En annan Ă€r ju mer van med balanserade agilityhundar. *retas*
Jag Àr inte heller som person en sÄn som plötsligt gÄr fram till okÀnt folk och pratar.. NÀ, jag Àr med andra ord inte född till inropare, men jag tycker ÀndÄ att jag fick till det helt okej pÄ rallytÀvlingen.
Jo, en lite komisk detalj. Det var ju en löptik med, som dÀrmed startade sist och höll sig lite avsides. Den trevliga matten berÀttade sÄ hjÀlpligt att hon höll till vid parkeringen, strax bakom hÀckarna. Lite dÄ och dÄ kom hon fram för att kolla hur lÄngt tÀvlingen hade fortgÄtt. Ibland tyckte hon att det typ stod stilla, ibland blev hon lite överraskad att sÄ pass mÄnga ekipage hade hunnit kört.
Sen nÀr jag skulle berÀtta för henne att hon var nÀst pÄ tur.. sÄ var hon puts vÀck!! Meeeen!! Och ropa - rakt ut i luften - varken kunde eller ville jag. Liiite panik fick jag, men sen sÄ dök hon och hennes hund upp borta frÄn gÄngstigen. "Nummer 24!! Du ska strax in!! Ekipaget innan Àr halvvÀgs in i banan.", ropade jag till den nu mycket förvÄnade matten. "Oj!! Vad fort det gick nu!", jÀktade hon fram frÄn buskagen.
Haha! Jag vet inte vad hon mest blev överraskad av; att det alldeles strax var hennes tur - eller för att jag plötsligt kallade henne för "nummer 24"? Hon hade nÀmligen startnummer 14, som i och för sig typ var nÀstan som startnummer 24. Dels skiljer det sig bara med en (1) siffra och dels eftersom hon startade sist och det hade varit 24 anmÀlda (men alla kom inte till start).
Jag sĂ€ger ju det! Jag och siffror och papper... *himlar med ögonen Ă„t mig sjĂ€lv* đ
 |
| Okej, vid nĂ€sta rallytĂ€vling dĂ€r jag pĂ„ nĂ„t sĂ€tt Ă€r inblandad i, sĂ„ ska vi inte glömma ta fram Ă€ttiksvattensprayen. Observera att det var inte ekipaget pĂ„ bilden som föranlede den kvicka (lĂ€s: försök till) samt graciösa rusningen iklĂ€dd stora, klumpiga gummistövlar och fladdrande regnrock samt haltande knĂ€ bort till den röda boden pĂ„ andra sidan av planen och sen lika graciöst tillbaka igen. đđ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar