"Har man gått en banvandring så har man gått de alla." :) Agilitytävling Häverö BK

Rubriken är mitt nymyntade ordspråk för morgonen. Ja, första banvandringen var därborta på Häverö BK klockan 08.30. När jag var typ en cirka tjugo minuters resväg därifrån, tänkte jag där i bilen att om åtta minuter börjar banvandringen, men äh!! Har man gått en banvandring så har man gått de alla. Det är lite hinder i mitten, och så springer man runt dom lite här och där. Det funkar ändå, liksom.😉

Som tur var så började L-largeklassen först, så både Pingu och Zafir hann trots min sena ankomst starta dagens alla fyra klasser. Det var alltså gemensam banvandring för L och XL.

Min vana trogen gick jag ett varv runt planen för att memorera banan från ringside, och passade givetvis på att tala om för inroparen att vi var på plats.

Haha! Ett par gånger under loppet så ropade jag högt: "Vart ska vi?!! Jag har ingen aaaning vart vi ska!!", men Pingu och jag kom ändå i mål odiskade. Jag var dock väldigt tveksam efteråt om jag verkligen hade fått med alla hinder. Vi kom trots allt på en hedrande (?) 12:e plats med 10 fp av 25 startande.

Gammal bild från nån kväll sen, när vi hade varit i skogen och Zafir hade sprungit minst 20 gånger längre sträcka (fram och tillbaka) än Pingu och jag gick. 😏😊 Han var då en lycklig hund med en ganska lång "slips".

Zafir diskade jag frivilligt i alla fyra lopp (två agilityklass, två hoppklass) genom att ha leksaken i handen samt köra egenpåhittade förkortande banor. Måste ändå säga att han har blivit mer följsam; inget nosspåragility bort i fjärran, inte! 😊 När han har missat nåt hinder, så har han faktiskt vänt på mitt tjohoo:ande och sen tagit hindret. Det går framåt liksom. Idag körde vi även A-hindret, men ännu inte slalomet.

Haha! I det sista loppet, så råkade jag ropa fel namn vid ett tillfälle: "Ping!! Nej, jag menar Zaf!!!". Jag har även fullt sjå att dubbelchecka - flertal gånger - så jag tar rätt hund med mig till respektive start - och rätt belöningsleksak, vilket skulle bli en katastrof (lätt överdrift) om det blir fel. "Öh?!! Den där är inte min tävlingsboll!!", skulle Pingu rata Zafirs pipleksak, och Zafir detsamma om Pingus boll.

Jo, och i Pingus sista lopp för dagen så körde jag det värsta jag kunde och chansade i den lite längre svängen i det bortre högra hörnet, men glömde då visa ordentligt på ett hopphinder och Pingu rusar då - förstås - förbi.
    "Strunt i det!!", ropade jag högt och bara fortsatte till nästa hopphinder för vi hade ett sådant fint flyt (frivillig disk, alltså). Sedan, i och med den för oss för höga farten, så rusade Pingu förbi slalomets första port, och då ropade jag högt till Pingu "Titta inte på domar´n som flaxar med armarna!! Kolla slalomet istället!", samtidigt som jag tog tillbaka honom till början av slalomet. Domaren (som stod några meter från slalomet) och jag skrattade till. Ja, det ska vara roligt på en agilitybana! 😊😊 Domararmflaxet var ju för disken på hopphindret som Pingu sprang förbi.


Ursäkta om det låter lite stöddigt, men när det gäller Pingus lopp så är det nu så avslappnat och coolt (alltså ännu mer än innan); vi går bara in och kör!! Är lite smått wild and crazy och testar lite olika handlingsmanövrar. Vi har ju absolut inget att förlora - bara att vinna inför sensommarens/höstens klass 2-tävlingar. Ja, de här få återstående redan anmälda tävlingar så tänker jag träning för framtiden; slalomet borde bli snabbare, inga tjuvstarter, träna förfinade handlingsmoves och bättre hindersug, där jag kan skicka iväg och sticka till nästa hinderkombination, typ.

Kan erkänna att på väg till dagens tävling, så var jag inte alls taggad. "Vad har jag nu att tävla för, egentligen?", funderade jag där i bilen. Ja, det har blivit en lite märklig känsla det där när man har tävlat i så många år för/mot något - och så nu "plötsligt" så är alla pinnarna erövrade - det som förut kändes så helt omöjligt. Det tog ju liksom tre år för Pingu och mig.

Jag har också känt mig lite typ "osportslig" att inte flytta upp Pingu direkt. Jag menar om Ping nu skulle knipa åt sig en - för oss "onödig"- pinne, så har vi ju liksom "snott" den från någon annan som behöver den mera. Fast när jag nu kör denna träning för framtiden och handlar Pingu "on the edge" så är risken 😏 att lyckas nolla tämligen liten. Jag blev nästan bara lättad av dagens tre diskar 😊😊 med ett rent sportmannasamvete. 

 Jo! Vet ni vad jag nästan är mest glad över?!! Mitt nya dumknä - är inget dumknä längre!! Hipp! Hipp! Hurraaaa!!
    Idag sprang jag odopad alla åtta lopp. Knä/ben kändes bara lite ansträngd på slutet, men ingenting när jag körde, och knappt nåt alls nu efteråt. Yes!!! 😊😊😊😊 Men jag har fortfarande knäskydd på på bägge knäna. Just in case, det vill säga mest mentalt.

Tävlingsdagen är nu avslutad för min del; knäskydden avtagna samt hemfärdfikat inhandlat, och den nyss så viktiga listan på alla dagens starter är nu enbart ett gammalt skräppapper (ligger alltså på hundburarna).

Sedan hemma i soffan. Två trötta hjältar intill sin matte.

Avslutar med prispallen från det sista loppet där Frasse och Helena vann, och Salmiak och Malin kom trea. Mirakel och Linda kom också trea i ett av deras lopp, men jag var tyvärr för sen att få fram kameran. Grattis till er allihopa!!

Haha! Apropå Helena... Hihi! Ja, så här går det när man börjar bli högfärdig och vinner. *retas* Filmsnutten (bokstavligt talat) föreställer Helenas försök att filma ett av Zafirs lopp. Jo, förvisso var det en förkortad bana, men... 😉😊😀😁😊