Till mitt försvar... Jag, min slöfock, tycker faktiskt inte att koppeldragandet är tillräckligt "fel" i min hundträningsvärld för att jag ska lägga ned en massa jobb. Med andra ord får jag skylla mig själv.... och hundarna tycks inte lida av det.
För ett litet tag sen, så var det en person i en Fb-grupp som ville ha tips, men.... som vanligt, så är det nån annan (med-?) människa som kommenterar som inte har förstått att det här med positiv förstärkning inte är nåt som enbart fungerar alldeles ypperligt bra bara på hundar - utan även lika bra på människor!! Så vad hände? Jo, den som ville ha tips och råd blev ledsen/arg - och lämnade gruppen - pronto!
Detta snarstuckna (?) beteende kan ju i och för sig även ifrågasättas, men... Ja, ja... det är som det är...
Jag hade faktiskt tanken att dela med mig med nedanstående redan nedskrivna koppeldragfunderingar, men för sent (pga min tvekan om det verkligen var värt det) för både trådstartaren och själva Fb-tråden var borttagen från Fb-sidan innan det blev gjort.
 |
| "Matte, gå ut med mig istället för att hänga framför datorn!" |
Varför drar hunden i kopplet? alternativt Varför går den inte fint i kopplet? :)
(Tänk
på din egen inställning till hundträningen; att välja se positiva eller
negativa beteenden. Det är ofta bättre/roligare att fånga det positiva -
för både hund och förare)
Kan det vara så att hunden drar för att...
- Den har vilat hela dagen, har massor med energi som vill/läcker ut. Hitta på nån kul energikrävande aktivitet innan koppelpromenaden, ex: sök- eller spårarbete, hundspel, lydnads- freestyle- rallylydnad- eller trick- och konsterträning.
- Den har bråttom till något, en intressant doftfläck/lyktstolpe, rolig kompis, det roliga träningsstället typ agilitybanan på brukshundklubben etc. Stanna tvärt och stå tyst still tills hunden själv kommer på att det enda sättet att nå från till det intressanta/roliga är att se till att kopplet blir slakt. Alltså hunden ser till att kopplet blir löst hängande, inte matte/husse!! På sekunden hunden får kopplet slakt - gå vidare - så hunden förstår vad det är som får matte/husse att fortsätta framåt. Drar hunden ånyo i sin iver - stanna tvärt igen!! Det kan i början ta många minuter att komma fram till doftfläcken etc innan hunden har förstått vad som lönar sig.
- Har den helt enkelt inte förstått att du inte vill att den drar? Om din hund drar dig framåt i största allmänhet; ge din hund en chans att förstå vad du vill, med belöning (ex: godis, lek, tillstånd att nosa) när den (mer eller mindre spontant) är vid din sida eller med tillrättavisning (ex: hindra den med kopplet, peta till den lagom för att få uppmärksamhet, muntliga tillsägningar typ "Nej!", harklingar etc när den drar i kopplet. Kom ihåg att effekten av en positiv förstärkning (belöning/beröm etc) håller i längre än effekten av en tillrättavisning som faktiskt glöms bort ganska fort.
- Kan det vara så att ni går för sakta för just din hunds naturliga gånghastighet? Testa att öka på din gångtakt, vad händer då?
Var tydlig med vad som gäller just nu!
Ge kommando (ex:"Nära!", "Sidan!", "Sakta!") när hunden ska gå fint vid din sida. Glöm för allt i världen inte friord (ex: "Varsågod!") när hunden får lov att nosa, hälsa på kompis etc.
Med andra ord: Ge din hund en ärlig chans att göra rätt! :)
Fler träningsalternativ till "Har hunden helt enkelt inte förstått att du inte vill att den drar?"
- Genast som kopplet stramar - vänd hastigt och gå åt andra hållet - hunden blir tvungen att följa med - eftersom den ju sitter fast i andra änden av kopplet. Du måste utstråla självsäkerhet samt bestämdhet. Du får med all sannolikhet tvärvända måååånga gånger, fram- och tillbaka, på samma promenadsnutt. Folk som ser dig tror nog du har fått stora snurren, men det får det vara värt. Du får inte ha bråttom, och inte förvänta dig att gå någon längre sträcka - på just denna promenad.
- Var oberäknelig!! Variera takten (gå jättesakta, strosa, gå i din normala takt, gå fort, spring, stå stilla), byt riktning, byt plötsligt sida av vägen, gå i mitten av vägen, och variera era ordinarie promenadvägar. Som sagt: Var oberäknelig! Bli mer intressant.
- Stanna tvärt meddetsamma hundens koppel stramar, och locka tillbaka den till din sida; börja om att gå. Upprepa tills hunden förstår att den kommer inte framåt - om den inte är vid din sida. En del hundar blir bara uppstressade av detta rännande fram- och tillbaka. I så fall; byt träningsmetod.
- Träna mycket följsamhet i alla lägen, det ska löna sig och vara roligt att vara vid din sida.
- Vad har du för hundras? Är det en dragande typ eller en mer följsam variant? Är den framavlad för självständig jakt och spår/sök eller samarbetsvillig vallning etc? Du får det du har införskaffat. Det känns även något "orättvist" mot just din hundindivid när den har gener från generationer bakåt i sig och din hund inte får utlopp av dessa instinkter. Ge hunden under ordnade former chans att få utlopp för det den är framavlad till (alltså inte koppeldrag ;) ) så är chansen större att den har ro - och motivationen - att gå fint vid din sida.
- Hur är just din hundindivid? Har du en i allmänhet mer utåtriktad hund? Om du vill att hunden ska vara mer vid din sida, belöna då oftast intill dig (ex godis, kamplek, brottningslek och även faktiskt tafatt-lekar där hunden framför allt får jaga dig). Spara på belöningar därborta (ex kastade bollar/pinnar, utkastat godisregn etc, där det mest roliga är att springa från dig).
- Olika sorters hjälpmedel, typ olika varianter av sele, grimma etc, kan vara ett bra sätt till att få hunden att gå fint, men... se det enbart som ett hjälpmedel - inte en lösning! Risken är stor att hunden med tiden vänjer sig och lär sig att dra även med dessa verktyg monterade på dess kropp, men då med en ökad skaderisk.
- När jycken blivit typ 3-4 år så brukar de allra flesta hundar typ helt naturligt slå av på takten... Det löser sig. :)
Svårigheten med konsten att gå fint är att detta "trick" utförs dagligen - även när du egentligen inte tränar hunden, när du har bråttom, när du har händerna fulla med annat (matkassar, väska/-or, barnvagn), när du pratar i mobilen, är mitt i trafikvimmel, pratar med promenadkompis, tittar i skyltfönster, när du plockar upp bajset... osv. Ja, hela tiden, liksom. Till skillnad mot "tricket" sitt, stå, ligg etc, som ju enbart sker under en kort liten stund - sen är det "hopp och lek". Med andra ord, så är vi flesta väldigt inkonsekventa med just inlärning av konsten att gå fint. Glöm inte friord typ "Varsågod!" eller "Hopp och lek!" när hunden får fritt att göra som den vill, dvs (eventuellt) tillstånd att dra i kopplet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar