Tvåtusentjugotvå. Vad var det man gjorde då?

Okej... Long time no see. Hm? Hur gjorde man egentligen när man bloggar?

 

Nu ska jag berätta vad jag och Zaffe gjorde 2022. Håll i er!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Den tomma streckade linjen här ovanför får illustrera det.) 😉

Så that´s it! That's all. Hej då! 

 

Okej, då. Får väl göra ett försök. *bläddrar snabbt igenom kalendern (vilket gick väldigt fort) och försöker minnas*

 

Om jag minns rätt så var den enda tävlingen vi ställde upp i var Springer Östras Rally-KM (oktober -22). Den enda anledningen till vårt deltagande var att att det var nästgårds, på Väsby BK.

 

 

 

 Vi kom inte sist, men typ näst sist. Det passar väl bra? Nästgårds, näst sist. 😎

 

Zaf och jag på rastsväng vid Väsby BK.

Tja, det var väl allt?

  Jo, Zaffe har också ställt upp som min "sidekick" på "Vardags-skoj-lydnadskursen" (allmänlydnadskurs med inriktning förberedande agility, rally och freestyle) som vi körde dubbla kurser på våren (ska aldrig ha det upplägget mer) och en kurs på hösten (ska aldrig ha kurs på hösten mer 😉).

Jo! En kul grej apropå kurs. Jag är ju fortfarande medlem i pudelklubben och får därmed PN (Pudel Nytt). Jag brukar knappt läsa den, men jag bläddrade igenom det senaste numret - och döm till min förvåning när min kurs nämns där (inte vid namn) i ett repotage om hur det är att gå kurs med sin pudel. 

   I mitt bläddrande reagerade jag på en pudel som hette Chaplin (vilket sammanträffande, tänkte jag) och började då läsa mer ordentligt - och det var Chaplin från min kurs!! Vågade knappt läsa. Tänk om matten har skrivit nåt negativt...

   Men det var till och med mycket positivt. "Wow, vad rolig kursen är som vi går nu!", skrev matten i PN. Det som gör det ännu roligare är att Chaplin-matten har efter kursen återfunnit träningslusten som tydligen var tappad ett slag. Bra där!!

 

Påhittiga ÖHU:are tar skydd i höstregn.

 

Jo! Nu kommer jag ihåg. Körde ju också en kortkurs i freestyle för ÖHU! Det var skoj. Roligast var när vi körde en mycket improviserad avslutnings-TtM-program - och det blev riktigt bra (för att vara ett första trevande försök). Glädjen och lusten att dansa med sin hund skvätte ikapp med regndropparna. 😉 Jag fick också den goa känslan hur det tydligen är att vara koreograf med villiga adeptrar. Jag har ju aldrig någonsin testat att låtsas kunna koreografera. Synd att det inte filmades. 

Hehe! Eller kanske tur att det inte filmförevigas. Nu kan man leva på illusionen.

Men...? Vad är det här för ena bilder?

Jo, men visst!! Det var ju typ kvällen efter freestylekursen då det var jubileumsrallytävlingar på klubben! Det hade jag helt glömt bort.

Jag förstår i och för sig varför jag glömt det. Undertecknad var mer funktionär än tävlingsdeltagare. Jag bröt efter cirka tre skyltar på grund av ofokuserad hund... eller/och ofokuserad matte. 

 

Nåt som är positivt med att knappt ha tävlat nånting är vad med pengar man har sparat in, för att inte tala om bensinpengar!

Vad kan jag mer berätta..?

Tja... Nu har träningslusten kommit tillbaka. Längtar efter att det ska bli vårigt med torra gräsplaner. Tänk att jag längtar till att åter få känna den där unkna vårlukten när allt äckligt tinar upp. Det är vår det!!

Kanske testar att rallytävla igen i vår, och jag ser lite fram emot att träningstesta Zafir i agility. Freestyledansar gör vi alltid. Rätt som det är bjuder jag upp min hunddanskavaljer.

Vi (läs: jag) har våra utmaningar. Jag får helt enkelt bli en bättre hundtränare. That's it!

Till och börja med så har Zafir och jag bara kul. Helt kravlöst. Leker och umgås. Tränar framför allt rally och freestyle. Och hoopers när brukshundklubbplanerna är springbara.

Här nedan ett par filmsnuttar där vi leker kurragömma hemma på tomten.

Jag är lite tveksam om Zaf verkligen tycker det är kul, men lite skoj ska väl även jag få ha. 😉

"Zafir! Sitt! Kurragömma! Inte tjuvkika!" *springa bort och gömma sig* "Zafir! Klart!!" är mina "kurragömmakommandon". Här gör jag det jättelätt - bara för att öka på hans självförtroende, typ.

Zafir hittar mig inte utan "ledtrådar".

Jo... Kan väl också tala om att... Nä, vill inte. 

*suckar*

Okej. Det har nu gått över fyra år. Jag kan nu kolla dom där Fb-minnen (som är äldre än fyra år) som ploppar upp utan att det känns som en kniv hugger in i hjärtat och vrider om.

Jo, jag saknar honom innerligt, men... det funkar.

Pingu kommer alltid vara vid min sida.

Till skillnad mot Rupert, som nu inte alls längre känns som min. Och han har gått och blivit viltspårschampion!! Hihi! Lite stolt är jag nog - lite så här vid sidan om.