Och så är 2018 här, samt Kärran tycker till

 


Fast först en liten, liten tillbakablick till det gångna årets sista skälvanade dagar...


På torsdagskvällen (alltså innan nyår) var man på instruktörsmöte för lydnadsdelen av klubben.

Ja, jag ska tillsammans med klubbkompis ta an ett gäng slynglar i en allmänlydnadskurs senare i vår. Hur i alla världen blev jag involverad i detta?!!

Vet inte hur det egentligen gick till.

Jag menar, jag instruktör på en allmänlydnadskurs.

Alltså, har de sett mina hundar? Hoppas inte, för om de har det, så vill de nog inte gå den kursen.

Hm? Eller så kan man ju använda mina hundar som varnande exempel.. *funderar*

Liksom, hur det går om man... och så fyller vi i nåt dumt jag har gjort med deras uppfostran.

Bästa lill-killen! 💗💗

För det är ju aldrig hundens fel... eller?

Nu ska vi inte skylla på hunden... Jo! Det gör vi!!

Allt, ALLT är jyckarnas fel.

Jag menar, titta bara på honom här till vänster. Se vilken fånig uppsyn.

Så klart det inte blir nåt av den där!

Han har helt på egen tass och huvud trasslat in sig i kopplet, och det är inte just det, det själva intrasslandet så är grejen - utan faktum att han inte bryr sig.

"Jahapp! Det ska va så här nu. Det där snöret ska nu vara inlindat runt huvudknoppen min. Visserligen ser jag nu inte ett dugg med mitt ena... öga tror jag det heter, men vadå? Vem bryr sig?"

Jag, som är en ansvarsfull, förståndig och djurvänlig samt empatisk matte, trasslade förstås ut honom - efter att jag först har förnedrat honom med att ta några bilder. 😉😊

Efter själva mötet (och i pausen, typ) så körde vi lite snabbt ett par noseworksök. Zafir-nosen var (i alla fall mitt tycke) helt klart bäst. Och med sicken intensitet!! Och med vilken orädsla att forcera hinder såsom möbler och annat tjafs som råkade stå i vägen för en sniffande näsa. Det såg ungefär ut som när Pluto sniffar upp Piff och Puff på julafton hemma hos Musse. Saker och ting bara flög runt.

Pingu fick förstås också köra, men han var istället enbart inställd på råttsök (!). Pingu, min fina råttjägare. 😉

Pingu skuttar in det nya året!!

  

Nä, jag ljuger. Filmsnutten är från självaste julafton - inte nyårsafton som det sig skulle böra (eh?) med denna underrubrik. Och så som vanligt så fick man upp mobilen alldeles för sent när de otaliga och ystra lekskutten redan i princip var slut.

Zafir skuttar inte...

Han sitter först still och iakttar på avstånd, sen så rejsar han föbi en som värsta raketen. Vrooom bara! Som om han hade eld i baken, som en raket!

Som värsta tornadon flyyyger han förbi...

Jag sa "Vrooom bara!!".. Nähe! Den här gången satt han still som en stod.

En promenad som denna...

Fråga mig inte. Alltså, varför denna underrubrik.

Jag frågar i alla fall aldrig mina hundar när vi är vid detta vägskäl vilken väg vi ska ta. Om vi ska den som fortsätter rakt fram eller den till höger. Däremot får jag alltid denna sång i huvudet. Simon & Garfunkel, Song For The Asking. Ja, ni ser väl varför? Alltså, varför jag aldrig frågar jyckarna och varför denna sång alltid poppar upp i huvudet på mig vid just denna plats.

Förresten så vill mina hundar typ alltid ta vägen till höger. Varför? Jo, jag antar för att det är den närmsta vägen ned till sjön och till de spännande hönsen (som bor i huset intill badet) och till den spännande skogen som omringar den spännande sjön.

Det här blev ju faktiskt lite spännande när matten helt plötsligt säger "Kvar!" och lämnar oss typ alena på badet - där man som hund är portad - och går bort för att slänga bajspåsen som hon har släpat på under hela promenaden.

Tja, hundarna stannar kvar - lydiga som de är. Av pur förvåning, kanske? Pingu lyssnar nog just vid bildtagningen på de kacklande hönsen som hörs i bakgrunden. Zafir lyssnade även han precis innan bilden togs.

Undrar vad de båda funderar på?

"Springa ut på isen. Springa ut på isen. Springa ut på isen." eller "Men matte, vi får ju inte vara här på badplatsen.. Tänk om nån kommer och haffar oss?"

"Öh? Kommer nån å haffar oss? Va skoj!", tänker Zaf. Nä, jag tror nog att han kollar bort mot hönshuset uppe i backen.

Jag tror nog att de både tror att det vore skoj att få springa ut på isen. Men ack så fel de har. Isen är ju supertunn.

Jaha, så var vi tillbaka till vägskälet igen. "Mmmmm for the asking.... mmmm" (jag nynnar och sjunger)

Nyårsafton

Så blev det nyårsafton även förra året.

   Och som vanligt så tog man en liten avkopplande promenad nere i Åkersberga centrum vid 22.30-tiden på kvällen.

Jag ljuger inte. Det var helt lugnt.
  Några enstaka smällare/fyrverkerier hördes längre bort i fjärran.
Hundarna brydde sig inte. Så skönt.


Jag var ändå hela tiden lite smått på vakt (utan att visa det för jyckarna), ifall nån vettvilling skulle få för sig att kasta smällare efter en eller skjuta upp fyrverkeri precis intill; jag hade en plan ifall att, men det var så lugnt så.

   

Just det! Nu ska jag tycka till lite...

Har ju plötsligt fått semester runt jul-nyår-trettonhelgen (med någon dags avbrott här och där och mitt i för jobb). Fick ju bara en veckas semester i somras - för semesterjobbarna ville ha semester. 😉😊 Och då ställer man ju upp, liksom. Men nu har de jullov. Hehe! Revenge!!

Har ägnat denna dyra semestertid med att hänga lite väl mycket på nätet och på Fb. Så här kommer mitt lilla tyckande. Håll i er!

• Det har tydligen varit en inbrottsvåg här i Berga. Och som vanligt så är det flertalet folk som kommenterar detta med det dumma och särdeles irriterande talesättet: "Att folk inte kan skilja på mitt och ditt!!!" (med tusen utropstecken) *suck* Jo, "folk" kan skilja på mitt och ditt. Det är bara det att vissa "folk" vill ha ditt. Det är inget mer med det.

• Varg. Eh? Behöver nog inte skriva mer. Okej, då... Förstår fullkomligt att alltför närgångna vargar skjuts. Även att varghybrider skjuts oavsett beteende; hybrider är inte bra, som gjort för problem. Men vem är farsan till dom? Och har det varit incidenter? Är enbart nyfiken.

Träffade på grannen i skogen igår (onsdags). Han berättade att de inte har tagit några skogspromenader på länge, för deras hund vägrade plötsligt att gå in till skogen. Hon satt sig ned och totalvägrade! Hussen tror att det var för att jycken kände av varg. Det är inte helt omöjligt. Jycken är (om jag minns rätt)  för övrigt en omplacering från nere i Europa nånstans. Nu så tog hon däremot gärna skogspromenad igen.


Tre saker om dessa (nyss) högaktuella fyrverkerier...

• a) Jag brukar ju fira tolvslaget hemma hos mina brorsor (två av dom), och i år var det det klenaste fyrverkeriunderhållningen i mannaminne. Så tror nog att fyrverkerimotståndarnas protester har gjort effekt. Vi själva fyrar inte av nåt utan vi parasiterar (eh?) på grannars och andra Åkersbergabors fyrverkeriande.

Apropå grannar. Själv så missade jag det, men brorsan råkade se ena grannens sån där tråklykta som plötsligt blev högintressant. 😉 Det råkade komma en vindpust vid lite fel tillfälle, så den svävade in i en gran och fastnade. Det började brinna lite, men det grejade sig. Hehe!

• b) Jaha... och så har vi alla dessa som är så himla snabba på att döma utan att ha en minsta aning om hur det egentligen gick till. "Vilken IDIOT att ta ut sin valp under tolvslaget!!! (med typ tusen utropstecken) Blir så förbannad på oansvariga hund ägare!" (med särskrivning). Tja.. ja, det var dumt att ta ut valpen. Men stod det verkligen att det var just vid tolvslaget? Oavsett det, så behöver (!) inte valpägarna vara oansvariga idioter; de kanske (!) bara är oerfarna och nyblivna hundägare, som inte vet, förstår eller kan bättre.

   Som nybliven hundägare gjorde även jag det misstaget vid min första hunds första nyårsafton, visserligen var han i koppel som jag höll i ett stadigt grepp. Han hade innan inte visat någon som helst rädsla för oljud, men han gjorde det där vi stod ute på tomten och beskådade fyrverkerikaskaderna... Då gick vi in. Jag lärde mig. Ingen annan hund har fått gått ut vid tolvslaget efter det. Tja.. jag var kanske en IDIOT, men.. ibland är man det...

Observera att Baloo inte var skott/fyrverkerirädd vare sig före eller efter detta.

Haha! Jo! Vet ni vad som hände detta nyår? Undertecknad nu mer luttrad hundägare sen 1990. Låt mig berätta...

Som vanligt så stannar min ena brorsa inne tillsammans med hundarna under tolvslaget, medan min andra brorsa, min systerson och jag går ut på tomten för att kolla in fyrverkeriskådespelet.
   Zafir försöker smita ut samtidigt som min systerson går ut, men med van hand hejdar han envisa Zafir, och jag skyndar fram till undsättning och motar in Zaffe.

När jag själv går ut säger jag åt honom att stanna inne. Zaf protesterar. "Jag vill också gå ut och ha roligt ute på tomten!!", gläfsar han från insidan av dörren.
    I och med jag vet med mig hur envis Zaf kan vara och min vetskap om att ytterdörren är lite väl lätt att öppna, så vill jag låsa den, men tänker att det är lite överdrivet.... men finns det inte ett kompostgaller här ute på altanen..?
    Jo, jag ser gallret och innan jag skyndar bort för att kolla fyverkeriandet, så sätter jag för öppningen på altanen... För säkerhets skull.

När min systerson senare går in före oss andra, så undrar jag lite om han lyckas hejda Zaf, men jag litar på honom. Han är ju hundvan.
   Ytterligare några minuter senare, så går vi runt huset, och jag hör hur Zafir gläfser.... men... han låter som om han är ute.. Eh?

Jo, mycket riktigt så har han lyckats få upp ytterdörren. Han står nu ute på altanen, men innanför kompostgallret och ropar på sin matte: "Matte! Jag vill också ha skoj här ute på den roliga tomten! Det finns JÄTTE-MYCKET skoj att nosa på här, ju!!"

Jag kan säga att jag var ganska nöjd med mig själv att jag tänkte till före och ställde för gallret. Fast å andra sidan så tror jag att Zafir bara skulle ha letat reda på sin matte.

Vad jag egentligen vill säga med denna erkännelseberättelse är att man kan begå misstag, eller man kan vara nybliven hundägare och därmed oerfaren - man behöver inte vara en IDIOT.

• c) Jo, nu efter nyårsfirandet så dyker kommentarer upp på sociala medier typ: "Ja, fyra av era jävla raketer kan ni, men städa efter er, era latmaskar.. Det gör ni inte!!" Absolut så borde fyrverkeriavskjutarna städa efter sig, men rent (!) praktiskt är det en smula svårare än att fyra av dom; man måste ju då hitta var för någonstans raketresterna har landat. Och vem vet, kanske dom faktiskt städar, kanske inte efter just sig själva utan andras raketer - när dom råkar stöta på dom skräpandes på marken. Det är inte så himla troligt, men inte alls omöjligt.

Såg en bild på ett par (lokala) småungar som hade som en tradition på nyårsdagen att städa upp raketrester. En stor eloge till dom - och deras föräldrar. 😊😉

Nog om detta.

Historien om Zafir och den omöjliga rallyvänstersvängen

Jag har ju fått ett rallyträningsryck nu igen. Siktar in oss på tävling i Uppsala i början av april. Så jag tänkte få ordning på Zafirs bedrövliga vänstersvängar.
    Hans variant av rallyvänstersväng/cirkel är att i full fart backa ut och ifrån sin matte, som övergiven står kvar i position viftande med armarna.

Har försökt olika klassiska små träningstrick som att ge belöningen på vänster sida om hans söta lilla spanielhuvud (så han svänger in med kroppen mot mig) eller till exempel klappa inbjudande med handen mot mitt vänsterben.
    Men nä! Han bara far ut med rumpan åt sidan alternativt sätter sig framför (!) mig och ser nöjd ut samt förväntar sig en stor fin belöningsgodbit. När han nu inte får nån belöning blir han helt ifrån sig och stressar upp sig och provar alla möjliga med beteenden varvade med lite nosande runtom.

Så jag plockade fram pallen igen. Men dammade av den först. 😉 (gammal bild)

Efter några träningstillfällen så upptäckte jycken att han faktiskt har en bakvagn med två söta bakben som han kan flytta - utan att även samtidgt flytta frambenen.
   Det tog ett tag innan han kunde följa jämte mattes vänsterben. I början belönades varje liten antydan till bakbensflytt. Att det tog "ett tag" kanske beroende mycket på att han klarade inte av så många repetitioner i taget. Höll vi på för länge flamsade han ut - totalt. Det gällde för matten att komma ihåg att hela tiden bryta efter cirka tre-fyra försök - innan han flippade ut och jag tappade fattningen. Inte alltid så lätt att bryta när man vill så mycket och inte begriper att något som är så lätt kan vara så himla svårt. 😉

Men rätt som det var föll som sagt bakvagnspoletten ned... Ja, så länge han stod med frambenen uppe på pallen, ja!

Först körde vi med pallen, och Zafir bjuder på perfekta vänstersväng/cirklar ett par gånger, för att sen direkt efter ta bort pallen och testa... Nä! Rumpan åkte meddetssamma ut i ett raskt backande från mig eller så satte han sig fot alternativt satte sig framför mig och var nöjd och ville ha belöning. "Nä! Du gör fel, fel, fel, ju!", muttrade jag.

Jag testade med nåt annat platt efter lyckade försök med pallen... Letade reda på lite olika prylar som var platta (kartonglock, böcker) men inte lika höga som pallen... Men nä! Det funkar inte!

Sen fick jag snilleblixten!
    Pallen går ju att vika ihop... Visserligen är nu pallen inte så bekväm för framtassarna, men efter ett par försök så flyttade jycken bakbenen ett par steg mot mitt vänsterben! SEGER!! Eller rättare sagt: Delseger, men vilken delseger! 😊

Jag vågade sen inte träna nåt mer. Ett par steg räckte. Inte forcera nu. Inte sabba som man är tillbaka till ruta ett, typ.

"Hörru, matte! Ge mig min belöning, då!!", uppmanar Zaf. Bilderna är efterarrangemang. Söt-Pingu kikar fram. Han stannade så lydigt kvar fast jag inte hade stängt gallergrinden eftersom jag bara lite hastigt skulle ta bilden.

Det är lite trångt att träna inne, men det trånga är även en fördel som man drar nytta av; jyckarna har inte så stor möjlighet att flyta ut, liksom.

När vi sen i onsdags på skogspromenaden råkade gå förbi den här gamla trotjänaren, alltså den platta stenen, som även tidigare har använts som bakvagnsmedhjälpare (med Pingu eller kanske till och med på Gromits dagar), så fick jag förstås infallet att testa - och det funkade!! 😊

Nu ikväll, torsdag, så tränade vi igen. Testade först med uppfälld pall ett par gånger. Funkar så fint. Vek ihop pallen, och... Yes!! Funkade riktigt hyfsat hela vänstersvängen/cirkeln runt. Vi tog liten paus från just denna träning, körde lite annat - och sen testade vi igen. Funkar!

Och slutligen dristade jag mig att testa helt utan pall - alltså på ett rent golv... (nja, rent och rent)

 Jaaaaaaa!! Yessssssssssss!!!!! 😊😊

Funkade sen även ute i vardagsrummet. Och vet ni vad? Zafir har nu blivit mer uthållig eller vad jag ska kalla det. Han pallar (hihi) nu med flera försök än bara tre-fyra gånger. Med andra ord, själva träningen ger träning till att palla med att träna. Just det, ja!