Rallylydnad - sporten för ALLA! :)

Nu är debatten igång igen när det gäller rallylydnaden... det är ju snart dags för regelrevidering.

Vad sjutton menas med det där "sporten för alla" egentligen?

Menas det att alla ska kunna vinna? Bli mästare? Bli champion? Hur kul skulle det va?!! Om alla vinner?

Nej, det menas det inte. Däremot är grundtanken att det (för det flesta) inte ska kännas stört omöjligt att vinna, bli mästare eller champion.
    Att den där genomsnittshundägaren som inte har "all tid i världen" att träna, den där Svensson-hundägaren som annars inte har en tanke över att de skulle kunna framgångsrikt tävla och ha roligt tillsammans med sin hund, kan få möjlighet att känna att det finns en chans att faktiskt kunna komma upp i den åtråvärda kvalificeringspoängen. Den tanken är moroten till att välja att prioritera hundträning istället för annat som lockar en i ens vardag!

 Ofokuserad...

 ... fokuserad.

Rallylydnadsgrundkonceptet var från allra första början att locka fram just genomsnittshundägaren, alltså de där som annars inte brukar flockas ute på brukshundklubbarnas appellplaner, att ge dom en sporre att träna grundlydnadsskills och ha kul med sin hund. Det var grundarens tanke.

Anledningen till att många vill att just rallylydnad ska fortsätta att vara så pass enkel är just detta; det var tanken från allra, allra första början till skillnad mot andra hundsportgrenar såsom agility, lydnad osv.

Frågan är varför anser man att man måste höja kvalpoängen? (att det inte räcker med de nya momenten som ska läras in)
    Vissa tycker att annars så får meriten inget värde, framgångar i rallylydnad blir bara en "slaskmerit". Men hallå! Om nu nån tycker så, så låt dom göra det. Om de nu tycker/tror att det är så hiiimla lätt, att det bara är att gliiiida genom alla klasserna, så... låt dom. Det är många som verkligen kämpar för att uppnå kvalgränsen för uppflytt. Rallyn tillhör folket. Låt folket få ha kvar rallyn!

"Men vadå? Vi tillhör ju också folket!", protesterar nu många av de där som tycker att det har varit för lätt att avancera i klasserna. Jo, ni ingår i folket, men rallylydnadens grundkoncept var inte riktigt tänkt just för er. Ja, så var det sagt. Det lät lite elakt och rått, men så är det. Ni skulle ju - också - kunna roa er med andra hundsporter som är precis så där i ert tycke en lagom utmaning, där man måste dutta och noggrant peta i detaljer för att nå framgång; där ni måste lägga ned mååånga timmars slit och svett med träning.

Jag menar, ni får absolut köra rally - och få jättefina poäng samt fina meriter - tillhöra toppskiktet, tävla SM och vi beundrar er, ni blir dom som vi andra ser upp till, men låt det inte gå ut över oss, så att kvalpoängen känns alldeles för avlägsen och ouppnåelig.

"Men om ni lägger ned lite mer tid på hundträning istället för annat - som vi gör - så klarar även ni denna smått höjda kvalgräns!!", protesterar ni. Tja... nej, så är det inte. Tiden kanske helt enkelt inte finns, eller så känns det för svårt och ouppnåeligt. Det räcker ju med att man bara missar nån övning, får sträckt koppel lite här och där (nybörjarklassen), lite bris (bristande samarbete, typ), nåt förarfel och därtill lite nosande så är över 30 poäng som bortflugna i ett litet nafs.

"Jag har sett många hundar som är uppe i de övre klasserna men som inte har något där att göra. De mår inte bra, men har blivit ditsläpta av merit/titelhungriga hundägare!", påstod någon domare (!) i debattens hetta.
    På min fråga hur detta yttrade sig blev svaret att hundarna visar upp stor brist i fokusering, nosande, kliande (överslagshandlingar), gnyende eller till och med ständigt skällande som visar att hunden inte riktigt känner sig bekväm i situationen. Hundar har till och med gjort utfall.

Nosigt...

 ... flamsigt.

Men... borde inte aggressiva hundar bli avstängda? Hur kan de få fortsätta att tävla? Och beskrivningen på den ofokuserade, nosande och skällande jycken var en exakt beskrivning av min Pingu - som alltså tävlar i nybörjarklass... eller rättare sagt tävlade (vi har för tillfället gett upp rallyn). Det högsta poäng vi lyckades komma upp till är 43p vilket ju är väldigt mycket under nuvarande kvalpoäng (70p), Hur lyckas då de andra hundarna - trots denna ofokusering - ändå komma upp i kvalpoäng och tävla i de högra klasserna? Det är frågan jag ännu inte har fått svaret på...

 

Men spela roll... Huvudfrågan är varför vissa tycker det är dags att höja kvalgränsen? 
    Svaret att det blir för många som det går bra för håller inte. Jag vet inte en endaste annan hundsportgren där man tycker det är dåligt att det finns många duktiga ekipage.
     Svaret att meriten inte känns riktigt värd något håller inte heller. Jag är i alla fall mäkta stolt över Spirous RLD N-titel. Min allra, allra första äkta officiella tävlingsbemärkelse. Jag är stolt! (Jag har hållit på med hundsport sedan 1994 främst agility, men lite då och då under årens lopp även nosat på tävlingslydnad och lite freestyle.)
    Jag menar, hur mycket en titel känns värd är mycket individuellt och personligt beroende på yttre omständigheter och förstås hundens personlighet.


"Men hallå! Vad gör egentligen den lilla föreslagna höjningen i kvalpoängen för skillnad? Varför denna uppståndelse? Nybörjarklassen oförändrad, 75p i Fortsättning (höjt från 70) ", undrar ni. Fast i Avancerad- och i Mästarklass så är höjningen stor; 80p respektive 85p (bägge höjda från 70p, och förutom det en drös nya moment att lära in).
    Med andra ord så ska bara "elitsatsarna" få chansen att avancera i de två högsta klasserna; många av Svensson-hundägarna tycker nog att det känns oövervinnerligt, allra helst eftersom det även tillkommer många nya och även avancerade moment.

Egentligen kan man väl ifrågasätta varför jag bryr mig; jag har ju lagt av med rallyn, men...

Jag tycker det är tråkigt att en hundsportgren som kom till just för att medelhundägaren ska få möjlighet att få känna sig stolt över att ha klarat av utmaningen att lyckas avancera i klasserna ska utarmas till vilken hundsportgren som helst.