Är så less!!

Och den jag är less på.... är mig själv. Eller rättare jag var less på mig själv i morse, då det mesta bara var "Blääääh!". Nu känns det faktiskt något bättre; det är liksom redan försent. Och det är ju aldrig för sent att ge upp.

    I måndags, dagen efter den ganska bedrövliga tävlingen i Södertälje, så började jag smida planer. Planer hur man ska få till våra, alltså Pingus och mina, agilitystarter bättre. Det funkar inte med en hund som är helt borta i luktparadiset framför första hindret, och som sen - när jag väl får upp noseländet från marken - rusar iväg i full kareta rakt in i banan, och tar på vägen nåt hinder då och då, ibland åt rätt håll.

"Jag ska åka upp till klubben varje dag, direkt efter jobbet, bara för pränta in en startrutin.", bestämde jag.
    Förutom det så skulle jag - vid varje tillfälle som bjuds - utnyttja alla intressanta dofter som finns runt om oss för lite självbehärskning; att man inte bara drar iväg hur som helst, utan det ska vara "Sitt! Ligg! Sitt!" med ögonkontakt, och sen antingen ett "Varsågod" eller "Kom här till mig." samt godisutdelning.
    Förutom det, så skulle jag typ indoktrinera Pingu-slyngeln genom att otaliga gånger "lägga ett bete" (läs: godis, istället för luktparadiset framför första hindret) på golvet/marken och jycken ska sitta, ligga, sitta med ögonkontakt samt klara av att göra en kort inkallning över godishögen utan att snylta.
    Allt i ett försök att efterlikna startsituationen fast utan själva hindret då. Jag menar, om han inte klarar av det så här till vardags, så fixar han ju knappast det där på agilitybanan.

Sedan så skulle jag träna på onsdagskvällens öppna träning och hoppas att det skulle vara andra tränande folk där, oavsett vad de tränar - för att få störningen.

Okej....
    Tja, i måndagskväll var det medlemsmöte. Man kan tycka att när jag i alla fall är där på klubben, så skulle man ju kunna ta ut jycken från bilen för ett kort träningspass, men..nä då. "Orkar inte. Gör imorrn istället".
    I tisdags..? Just nu minns jag inte varför det inte blev nåt... Jo! Då fick jag ju en förhandsvisning på "Hundloftet"! Det kommer bli jättefint!! :)
    I onsdags när jag kom hem efter jobbet så bytte jag direkt om till träningskläderna...  Men.. måste äta först... Hm? Ska bara... och så vidare. Sen vaknade jag typ vid halv tolv på natten. *suck*
    I torsdags gör jag en repris av onsdagskvällen; vaknar vid typ midnatt fullt iklädd träningskläder. "Äh, jag går upp tidigt i morgon bitti istället.", mumlar jag sömndrucket. Pyttsan!

Ja, den jag är less på är mig själv! Varför?!!! Jag e ju dum i huvet!!

Pingu skäms över sin dumma matte (eller så spanar han efter nåt mer spännande).

 

Okej, för att vara i alla fall liiiite snäll mot mig själv; jag har försökt "hjärntvättat" slyngeln med detta "Sitt! Ligg! Sitt! Varsågod!". 
    Bilderna är från i morse. Man har ju under Pingus tre levnadsår lärt sig var han anser är de mest intressanta ställena på vägen från infartsparkeringen och jobbet. Bland annat i detta gatuhörn så brukar han alltid slänga sig huvudstupa in i gräsplätten.
    Nu blir det ju lite konstigt när matte försöker fota samtidigt, men det ser ungefär ut så här.
 

Morgontrafiken flyter på runt om oss, både bilar och fotgängare (ett par spatserade förbi oss precis när jag tog korten. Ett Spirouben syns till vänster).

"Matte? Nu då! Får jag?", undrar Pingu. En Spirounos kikar fram till vänster.

Som sagt, inte lätt att fota samtidigt. Gatan sluttar definitvt inte så här mycket. :)

Sedan när vi kommer in till jobbet, så har Pingu som vanligt fasligt bråttom. Lite då och då brukar nämligen min brorsa (den ena av dom) gömma nåt tuggben i hundarnas leksakslåda. Det vet Pingu. Han ska hinna först!!! Och självklart utnyttjar jag det. Nu blev det lite konstigt, nog mycket beroende på att jag försöker filma samtidigt som jag låser upp dörren, och har samtidigt händerna fulla med koppel och ryggsäck.

Vid tillfälle har Pingu även fått träna "Inte sno godis utan först traska över godishögen samt sitta, ligga, sitta precis intill" inne på jobbet i kort-korta pass. Som sagt: hjärntvätt så fort tillfälle ges...
    Men som sagt, det här är ju ingenting gentemot "the real thing" (luktparadiset framför första agilityhindret), men vad gör man?

Jo, man "försover sig" inte varenda kväll när man egentligen borde vara ute/borta på brukshundklubben och träna. Dumskalle!! Är så less!

Just det!
    Imorgon är det tävlingsdags igen, Haninge BK. Minns ni att det regnade förra gången vi var där? Och minns ni att jag kastade in handduken (strök oss) precis före vår andra start för dagen på grund av oregerlig hund?

När jag läste PM:et blev jag glad: "Large börjar tidigast inte förrän vid klockan 13.00! Jippee!!"
    Gissa när meterologerna nu idag förutspår att ösregnet, "kraftigt regn" ska börja vräka ner! Jo, klockan 14.00. JAG VILL INTE!!!!! Allt blir blött. Och då menar jag allt. Kopplet blir halt som man glider med händerna så jag inte kan hålla emot drag-Pingu. Fyyyyy! Vill inte. Det är inge´ roligt!! Funderar starkt på att stanna hemma...  :(
    Agility ska vara kul! Det står det till och med i reglerna. Det är inte kul när det ösregnar. Bläh! Dumma! Vill inte!! Buuuuuu!

Ja, ja... vi får se hur det blir imorrn...