Nothing works!! :( Södertälje KK

Varning för depp-blogginlägg. Ta det inte så hiiiimla allvarligt. Jag kommer igen, men just nu ska jag riktigt väääältra mig i dagens blähighet. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!! *lipar fult och högljutt hånfullt åt allt dumt*
    Hm? Det där "Blähet" kändes riktigt bra.. så då fortsätter jag mitt jämmer och min klagolåt....

Man kan se sig i månen efter en följsam och lydig byracka.

"Vissa tävlingar kunde man likväl varit utan." Ja, det känner ni igen, va? Det var en sån idag - igen. Flams- och nosa-Pingu i högform. Ja, ja... om jag kollar in loppen så här efteråt så var de inte fullt så hemska som dom kändes.
    Det blir också en ond cirkel när Pingu flamsar och skenar åstad, då tappar jag... allt, typ. *bläh*

Banorna kändes (för mig) knöliga och kantiga. Missförstå mig inte nu. Det var absolut inget fel på banorna; jag var bara inte tillräckligt duktig för kunna köra dom. Och vad gör man åt sånt? Att man inte är duktig nog... *funderar.... länge* Nä, finns nog inget botemedel mot oduktighet. Det är nog bara att lägga av nu.

Okej, dagen började med agilityklass B (bara det kändes ju knöligt och ologiskt, men förklaring var för att det var två banor igång samtidigt).
    Pingu låg till och med ned och gnydde "olyckligt trängtande" precis före starten. "Det här kommer aldrig att gå.", tänkte jag, "Det är överhängande risk för publikmingel". Ja, hans längtan var alltså inte så himla mycket att få köra agility. Nä, ni vet vad han ville; att få springa lös och kolla in grannskapets alla damer och andra lekkamrater samt deras lämnade doftmarkeringar.
    Innan han tjuvstartade (just det!), så vänder han envist på huvudet för att kolla in hunden som skulle starta efter oss, men lika envist vänder jag handgripligen tillbaka hans söta, fula huvud.

Vi diskade oss nästan direkt. Han skuttade väl bara ett hinder rätt, sen var han borta i fjärran... men kommer tillbaka (!) - och då belönar jag med "specialtävlingsbollen" (som inte var ett dugg intressant innan start).
    Vi fortsätter (diskade) banan, men han kollar nu för mycket mot bollen som jag fortfarande har i handen. Jaha! Nu minsann blev man intressant. För att man håller i bollen, som han nyss innan vi startade ratade helt. Då var minsann bara lukterna runt om spännande. Nu kan han knappt släppa bollen med blicken.
    När jag stoppat undan bollen igen så kan han koncentrera sig på hindren. Pingu är duktig. Jag passar på att belöna gungan. Sen tre hinder från mål, kom jag fel, så Pingu knappt kunde göra annat en att ta hindret åt fel håll. Men okej, då.

Agilityklass A.
    Annika bjuder på kycklinglever. Mums!! Ja, Pingu mumsade. Innan starten så nosade han faktiskt inte lika mycket som han brukar. Kycklinglever var gott tydligen. Men sen inne på banan.... Då var det flams och nosa, nosa - medan man springer och tar nåt hinder så där emellanåt.
    Vid gungan hamnade jag själv fel, inte så konstigt att Pingu fick problem med gungbrädans uppfart. Gungan är ju obehaglig nog som den är.

Hoppklass.
    Kände mig knappt motiverad alls för att köra agility. Ja, då är det inte så himla konstigt att inte jycken heller är det. Men jag försökte peppa upp oss medan vi väntade på att få starta. Jag lovar.
    Väl inne vid starten, så var Pingus nos som fastklistrad i marken. Jag får inte upp nosen på honom. Förutom att jag försöker muntligt locka på honom, så försökte jag först att handgripligen draaaa upp nosen, men hur ska jag få till det? Känner mig lite hopplöst tafatt. Det är samma domare som förut "tipsade" mig om att inte "knacka" Pingu på huvudet. Jag känner pressen att jag inte får göra nåt "fel".
    Sen ställer jag mig framför Pingu och tar handen framför nosen på honom i ett försök att locka honom att sätta sig upp. Jag får tanken att domaren tror väl nu ändå inte att jag ställde mig framför för att skymma sikten för honom. Mycket riktigt så ser jag sen i ögonvrån att domaren går åt sidan för att kunna se vad jag pysslar med...  Ja, det är bra att de är noga, om man tänker så.
    Vi kör igång till slut. Pingu far iväg. Jag gastar. Allt känns dumt. Det var väl här (efter den andra tunneln) där jag - i mitt tycke - visar mot ett hopphinder, men han skiter fullständigt i mig och kör sitt eget race och far runt på banan.
    Jag ger faktiskt upp. Tyst går jag mot målet. Pingu hänger på, men kommer sen på att han ska "hälsa" på en hund som sitter en bit ifrån målfållan. Bläh!

En ganska vanlig Pingu-pose - vid "koncentrerad uppvärmning" inför agilitylopp. *suck* (gammal bild)

Blääääh! Allt jag vill är att jycken ska lyssna och vara med mig. Men jag är tydligen inte värd ett ruttet lingon för honom. Tala om att det kan vara så upp och ner. Igår var man glad över att jycken var med en, och idag är allt bara värdelöst. Nothing works!! I alla fall inte några längre stunder.
    Idag vill jag bara lägga av. Det känns bra att vårsäsongens tävlingar snart är slut. Jag vill sova om helgerna. Inte gå upp "mitt i natten" för att sen se sin dumma byracka svansa runt överallt där jag inte är. Bläh! Bläh! Bläh!!


Okej, nu positiva saker... sak. Jag uppskattar mycket när arrangörerna får till så att det är rymligt vid både start- och målfållor speciellt när det är två banor igång samtidigt. Så var det idag och så var det igår på Väsby BK. Jag tackar det allra ödmjukast.
    Men varför kunde de inte klippa bort alla maskrosor i banan? Det kändes som att traska i en maskrosrabatt under banvandringen. Och så var det några förrädiska gropar lite här och där, vilka de i och för sig hade fyllt med mjuk golfbanesand, som jag anar kom från deras granne (en golfbana). Toan var däremot fin, med rinnande vatten och äkta tvål. Uppskattas.
    Hihi! Jag och mina tävlingskompisar reagerade på "upp-peppningsmusiken" under banvandringarna; det bjöds på dansbandsmusik, typ finsk tango eller nåt sånt. ;)

><

Nästa helg är det Haninge BK igen. Hm? Det som gick sååååå bra där sist - NOT. AKSR har inofftävling på söndagen... Nä, jag tror jag skippar den. Sen Bro-Håbo den sjätte juni och slutligen hemmatävlingar i dagarna tre. *suck* Ser inte riktigt fram emot det. Känns mest bara motigt och jobbigt just nu.

Jo, apropå det. (eh?) När jag idag skulle åka hem, så kände jag inte för att lyssna på min pepp-CD som alltid är i bilstereon till och från tävlingar. Jag trycker på eject för att byta CD. "ERROR". Det går inte att få ur dum-CD:n!! *morra, morra* Jag sätter på radion istället. Prat, prat, prat. JAG VILL INTE LYSSNA PÅ PRAT!!! Jag har sex stycken förinställda radiokanaler - prat på alla utom den sista jag testar. Då får radion för sig att "Nä, det är för dålig signal. Jag searchar upp den igen." det vill säga det blir tyst. Jag vill inte ha tystnad. JAG VILL HA MUSIK. Bra musik. "Nä, jag märker att jag brusar lite, ska searcha upp igen och testa", envisas radioeländet. "SLUTA SEARCHA!!!!", vrålar jag åt dumradion. Ja, jag tappade fattningen där. Har man hållit humöret/skenet uppe trots allt i flera timmar, så rasar det till slut. "Liten tuva stjälper stort tålamod.".

Nä, bläh är vad det är. Allt är bläh! I bilen hem funderade jag på om man ska behöva lägga av med agilityn med? Ja, först gav man upp rallyn, och nu ska man behöva kasta in agilityhanduken också?
    Allt jag vill är att jycken ska välja att va med mig. Men vem vill va med en sån här surkärring?


Hm? Kanske ska åka upp till brukshundklubben och träna sen ikväll..? Om jag inte somnar i soffan, det vill säga. Hm? Undrar hur man gör för att bli duktigare? Så man fixar knöliga och kantiga banor med massor med störningar och frestelser? Sitta kvar hemma i soffan eller att gå ut och träna? *funderar lääääänge*