Det är bättre att vara mycket missnöjd över ett lopp än över två... Haninge BK

Ja... vad ska man säga... "Det är bara regn hos mig." (Oruplåt). Idag på Haninge BK, regn både bokstavligt och bildligt talat. Allt blev blött, bittert och surt.
    När jag åkte därifrån funderade jag om det var den tredje eller fjärde gången som jag åker ifrån detta ställe och tänker: "Ja, den tävlingen kunde man likväl varit utan..." Det är nåt med mig och stackars Haninge BK, tror jag. ;) 

Agilityklassen såg ut så här... Håll i er nu.

 .. och där försvann han ut i periferin till vänster.... Svosch bara.

 Av nån märklig anledning *harkl* så slutade Ulrika att filma efter typ... halva loppet. Eller var det efter en tredjedels lopp? Eh? Lopp och lopp? En definitionsfråga.. *suck*

Fast man får väl vara glad att han i alla fall rusade upp på gungan utan den allra minsta tvekan. Gungan som han ju förut tyckte var livsfarlig och skydde som elden. Ja, inte såg han rädd ut nu när han flög av den. Ska ändå bli intressant och se hur han reagerar nästa gång han ska forcera en gunga.

Så här lång är han, min Pingu.

 Bilden som är från i torsdags, på Märsta Sigtuna BK, så var han med sin matte. Det var han sannerligen inte igår - och det var han sannerligen inte idag.


Inför hoppklassloppet så testade jag att stå i det där luktspännande hörnet som han smet till i det första loppet.
    Tränade lätta saker (sitt, ligg, ögonkontakt) med belöning att få nosa nästan så mycket man ville. Min naiva tanke var att han skulle få nosa av stället samtidigt som man inpräntar "Gör som jag säger, så får du sen"-filosofin, typ.
    Jodå, han fixade så fint att sitta, ligga och ha ögonkontakt och invänta mitt "Varsågod", men sen så var han pyttsväck i skallen. Fick draaaa tillbaka. Testade flera gånger, men samma sak. Jag gav upp och gick därifrån... Nä, Pingu drog iväg med mig... typ.

Före och även efteråt så har jag förstås flertal gånger förbjudit honom att nosa, men... Nä! Han lägger knappt märke till mig. Det är med milt våld jag får loss honom från luktfläckarna. Så det är väl ett misslyckande i uppfostran. *suck*

Borta vid uppvärmningsstället så försökte jag - förgäves - med splitterny leksak (dragkampsboll, vinst på WBK för nån vecka sen, aldrig tidigare använd) samt korvbitar från Anneli. *skakar uppgivet på huvudet* Nä, han kollar in leksak/korvbitar lite lamt, sen är han borta igen. Och jag försökte verkligen vara envis med leksaken; lattjade/hetsade uppe i luften samt drog den nere på marken bortåt, ringlande för att få igång en jaktlek. Näe!
    Regnet strilade även lika obönhörligt som Pingu-nosen nosade. "Nä, det är inget kul.", konstaterade jag samt förstod att chansen att jycken - helt plötsligt - skulle bli sugen på agility var minimal. Så jag gick fram till inroparen och strök oss. :( 

Kändes mycket synd. Synd på nåt som skulle kunnat bli roligt. Synd på en bana som verkade kul. Skulle verkligen velat köra den. Den hade några fina utmaningar som jag var nyfiken på om vi skulle klara av. Men nä! Det blev inget alls.

Jag tror minsann att Pingu blev lite snopen när han blev beordrad att skutta in i bilen efter uppvärmningsproceduren (nja, försök till uppvärmingsprocedur är nog en bättre beskrivning) istället för att bli fri och få rusa iväg som han själv ville... Tji, fick han!

    "Det är ändå bättre att vara missnöjd över ett lopp än att vara missnöjd över två.", konstaterade mina tävlingskompisar och jag när jag släntrade tillbaka till tältet till mina först förvånade kamrater varför jag kom lugnt gående så där utan jycke utan ha startat som jag ju borde ha gjort.

Innan jag åkte hem, så gick jag in i klubbstugan för att köpa en tröstekanelbulle som jag sen åt upp i bilen till resten av den varma chokladen som jag hade kvar. Det var allt tur att inte kanelbullarna var slut. För då!!! *suck, suck, suck*

På väg hemåt. (gammal bild)

Nä, nya tag. Känns dock som man åter igen har hamnat tillbaka till förra årets nederlag. Så där bara.
    Men det är ju inte så konstigt. Dels så har vi inte hunnit/orkat/kunnat (välj själva) träna nåt mellan de senaste tävlingarna; man får den hund man förtjänar. Dels så om det nu är löpelisor (troligt) han trånar efter (han till och med gnydde trängtande lite då och då), så har det ju på de senaste tävlingarna varit typ samma ekipage som ställt upp. Hm? Så eventuella löpelisor är väl/kommer väl snart vara i höglöp...  Undrar hur det kommer gå på nästa helgs tävlingar?

Tja... Om jag nu inte är duktig nog att någonsin få jycken att fatta grejen, så får man väl sluta tävla då. Det är inte mer med det. Jag menar, vi kan nästan ha lika kul och köra agility hemma på brukshundklubben, helt själva utan en massa extra superstörningar. Det är svårt nog ändå, liksom.
    Fast å andra sidan så är det ju jäkla synd - för jycken är så duktig när han är tillräckligt motiverad.

Haha! *skrattar bittert åt mig själv* För att toppa motgångarna, så när jag efter att ha hämtat Linus hos brorsan glider in till McDonalds.... Öh? Vadå stängt?!!! Jag som hade bestämt McDonaldsbesöket flera dagar i förväg. Vad jag hade längtat! Så är det stängt!! *suck*
    Desperat funderar jag vad jag ska göra. Bestämmer att jag vill verkligen ha min hamburgare. Åker till Hägernäs (som jag ju typ nyss åkte förbi *suck*). Svänger av motorleden och åker lite trevande mot McDonaldsresturangen som jag aldrig varit hos tidigare. Men... var är infarten? Självklart lyckas jag missa infarten - och hamnar ute på motorleden - igen!! *suckar djupt i regnvädret*

Svänger av vid nästa avfart, kör runt tillbaka till motorleden och gör ett nytt försök... Till slut (efter om och men och massor med kö) lyckas jag få mitt McDonaldsmeal. Om jag är envis? Nja, kanske. Ibland så.


Ja, ja... Jag har i alla fall idag lärt mig att regn bekommer inte Pingu.