Waxholms BK:s inoff agilitytävling.

Inga actionbilder i dagens blogg om WBK:s inoff tävling i agility. Så ni får tänka er istället hur det såg ut när alla jyckarna susade över och igenom alla agilityhinder.
    Dagen började med... måste avbryta mig själv... Tävlingen började kl. 11.00!! Yes!! Tack snälla WBK för det klockslaget! :) Och bu för Västerås BK för morgondagens klockslag för tävlingsstart: Klockan 08.00!!! Finns det klockslaget verkligen? I verkligheten? Det kan inte finnas, ju! Hur i hellskotta ska jag lyckas komma i tid imorrn?!!! Dagen börjar ju - förstås - med largeklassen. *suck* Äh, jag kommer när jag kommer. De har mitt tillstånd att starta utan mig. ;)
     Ja, ja... De har typ cirka 24 starter fler bara i Pingus klass som WBK hade under hela dagen (startande largeklass Västerås: 84 st, WBK hela dagen: 58 st). So what?!! ;) Komprimera tiden eller nåt! Vad som helst bara man slipper vara där mitt i natten, typ.

Tillbaka till dagens begivenheter...
    Dagen började med en enkel hoppklass. Hm? Vad hände då? Jag tror att det var då vi var felfria ända till nästsist... nä, tre hinder från mål, va? Det blev en vägran i slalomet. Pingu-grabben kom med för hög fart så att han "råkade" rusa förbi slalomingången. Jag visste att det skulle kunna hända redan vid banvandringen, och att jag inte skulle typ pressa honom genom att springa för nära slalomet; jag skulle sakta ned och låta honom hitta ingången på egen tass, men... äh! Man kan inte lyckas jämt.. typ. Måste (borde) träna raka slalomingångar där jycken kommer med fart.
    Jo! Nu minns jag! Efter en kort tunnel så chansade jag att jag skulle hinna med ett blindbyte... som jag först tror att jag klantade mig, inte alls hann med, så jag "tappade" Pingu bakom min rygg, men så ser jag i ögonvrån att jycken läser min - otydliga - handling trots allt och skuttar hindret rätt. Duktiga Pingen!! Jycken saves the handler, typ.

När Pingu och jag rusade lyckliga och glatt berömmande samt lekande med "tävlingsbollen" efter målgång, så såg jag i ögonvrån hur en husse följde oss med blicken med ett stort leende på läpparna. Ja, agility är glädje - för deltagande och för publik. :)

Ser ni vem som ligger i hundburen intill Annelis tält, som snällt delade med sig med lite regnskydd när det kom en liten skur?

Jo, däri låg det en Pingu och ugglade.

Nästa klass var en svår hoppklass.. och ja, den var svår. Speciellt vid ett ställe. Men det var en rolig utmaning... som gick åt skogen, men spela roll!! Jag och Pingu gav järnet i alla fall. Det gäller att passa på att ha skoj när man har en fin bana under ens tassar/fötter. Jag gillade att jag tyckte mig se ett stort leende på domaren när Pingu och jag tog i och kutade målrakan det värsta jag (!) kunde trots att vi ju var diskade. Alltid roligt att roa en nyutsprungen domare. (Det var hennes allra första domaruppdrag som auktoriserad agilitydomare.)

Sista klassen var agilityklass. Pingu hoppade kontaktfältet på balansbommens nedfart, och han rusar iväg mot hopphindret efter, men där så skulle man ju svänga till vänster - inte till tunneln som låg rakt fram och frestade - men jycken hörsammar mitt tjohooande och vi får till svängen/vänstercirkeln över hopphindren, men dock lite så där på improvisation; inte alls så där stadigt och tydligt som jag egentligen hade tänkt. Vid banvandringen hade jag önsketänkt att jag skulle redan direkt efter balansnedfarten få kontakt med jycken, men det var ju som sagt en ren önskedröm.
    Pingu visade upp ett klockrent och snyggt kontaktfälttagande på A-hindret!! Typ första gången på tävling. :) :) :) Sen kommer jag inte riktigt ihåg. Vi körde det värsta vi kunde... Jo, jag minns att jag råkade säga "Igenom" när det egentligen var hopphinder, men tunneln kom ju direkt efter, fast snett till höger. Pingu tänkte (typ) tveka/vägra vid nästa tunnelingång som var ett bakombyte, typ, men jag gastade "Igenom! Igenom!! Igenom!!!" som en galen idiot. Haha! Ja, man måste vara lite (?) galen när man kör agility med en galen hund.
    På målrakan så kutade vi åter igen det värsta vi (jag) kunde. Vi hade urskoj, Pingen och jag!

Bilden är när vi packar ihop alltihopa. En ensam Pingu ligger så snällt och väntar och kollar och väntar och kollar..

Pirran är packad för hemgång.

Nä! Jag vill inte åka hem, ju!

 Spirou och Linus hade ju fått sitta i bilen och vänta medan Pingu hade roligt på banan, men nu var det deras tur att få lufta sina söta tassar... De fick hänga med på en hundrastningspromenad ned till vattnet. Vi var minst 8 jyckar.

Spirou badar i Östersjön. :)

Spirou och Sheena kollar in varandra. Undrar vad de säger åt varandra? Om jag minns rätt så är Sheena inte så särskilt glad i springrar, speciellt närgångna hanhundar, så jag antar att hon fräser surt: "Hörru! Stick från min sjö!!!" :)

På bilden har vi från vänster: Lina, Sharon, Sheena, Zia och Spirou. Rosie-matten håller ställningarna.

Lilla Linus ville inte blöta ned sina tassar.

Tjusigt värre där i skogen. Ser ni att Spirou har tagit ledningen på stigen?

Stackars Linus visste inte riktigt hur han skulle göra när han råkade hamna mitt i "hundgröten". Från höger: Zack, Winnie, Zia och så lillpysen Linus.

Tänk hur Linus liv har förändrats sen han flyttade hem till mig. Undrar vad syrran egentligen tycker om det... fast det var ju hennes typ sista vilja, så... lagt kort ligger. ;) 

Jo! Vet ni vad jag hörde?! Eller rättare sagt jag fick det mig berättat:

    Någon hade frågat efter tävlingen var avslutad vart den där lilla pudeln tog vägen? Varför startade inte den? "Den som verkade se så snabb ut." :) :) (Den lilla pudeln är alltså över 12 år gammal, med mycket skruttiga bakben.)

   Spirou och Linus hade innan tävlingen fått följa med till vårt läger för att lämna vattenskålen som jag hade glömt ta med, och då när vi passerade en barnfamilj (typ) så hörde jag att de tyckte att Linus såg såååå söt ut. Senare, ute på vägen, var det nån som tyckte att han hade en sååå fin frisyr. :) Linus gör succé på WBK! :)

Jag var ju lite lat så Pingu fick vänta i bilen medan Spirre och Linus fick promenad med hundgänget, men jag tycker att det var lite rättvist på nåt vis. Fast egentligen borde ju Pingu fått träna att omgås med andra jyckar så där avslappnat, fast å andra sidan så...Äh! Pingu fick en kort promenad för sig själv innan vi åkte hem.

Pingu fick faktiskt pris! Visserligen var det ju inte så många startande i varje klass, men vadå? Man kan diska sig även när det är få startande - och då får man inga fina priser. ;) 

Pingu kom tvåa i agilityklassen och trea..? i hopplassen modell lätt. Jag tror att det var så. Äh, spela roll. Vi hade skoj!!