Västerås KK Dag 1, dubblerad agilityklass

Jupp! Upp som en sol och ned som en pannkaka. Idag fick man skämmas. Allt är som vanligt igen. Pingu hade inte tid med att köra agility. Han hade fullt sjå att hinna med att nosa och leta efter tjejer, intressanta och spännande luktfläckar, roliga presumtiva kompisar (i hans önskedrömmar, alltså), tappade godbitar och en oanvänd samt inplastad tappad tampong (!).

Om jag hann dit i tid? Hahahahaha! Knappast. Var det nån som trodde på det? Men mina två tillförlitliga - och morgonpigga (!) - tävlingskompisar såg till att Pingu fick flytta sin start (nr 13) till sist.
    Jag vaknade faktiskt en minut innan klockradion satte igång med sitt hiskeliga pipoväsen klockan 05.00. Jag låg kvar i soffan och inväntade klockradion... sedan vaggades jag till halvsömn av pipoväsendet - i cirka 50 minuter. Då satte jag mig upp i soffan... sen ringde Anneli sitt "wake up call", typ prick klockan 06.00. Hur fasiken kan en människa prata så mycket och fort vid denna tid på dygnet? Hon är inte riktigt riktig den tjejen!! ;) 

Jag insåg faktiskt redan då att det är omöjligt att hinna fram i tid. Det tar cirka 1,5 timma att ta sig till Västerås, en cirka 20-30 minuter att åka och lämna Linus hos brorsan, en cirka 30-45 minuter att göra morgonbestyren inkluderat fixa mackor, varm choklad, frukost till hundarna samt jag bara måste duscha av Linus underrede som stank... ja, inte tårta precis - och jag vägrar att jäkta.
    "Jag kommer när jag kommer.", intalade jag mig själv, "Det är för sjutton bara en agilitytävling. Det kommer flera." 

Spirou, hejarklack.

Men hallå?!! Du ska inte heja på motståndarna, ju!! :)

När jag sen kommer insläntrande på Västerås Kennelklubb, så hör man speakern ropa efter nummer 13, eller rättare sagt jag hörde att nummer 14 skulle starta, och Anneli berättade att speakern och inroparen inte hade riktig bra kommunikation med varandra. Jag hade sånär kunnat hunnit. ;) 
    Det var ju 84 startande så jag bygger nu lugnt upp lägret, kollar in mina tävlingskompisars lopp, rastar hundar innan jag kollar in banan mer ordentligt. Ja, för jag har ju (som vanligt) inte gått någon banvandring. Jag frågar mina tävlingskompisar om vinklar och sånt som ju inte riktigt syns från ringside. Jag går en vända runt banan för att kolla in vinklar och vrår.

Denna duktiga springer spaniel nollade loppet, och ledde ett tag. Till skillnad mot vissa andra ohängda hundrasfränder.

Till slut är det Pingus tur att få starta. Hmpf! Pingu har annat i huvudet än agility. Vi bryter när han far ut från planen. Jag är glad att han inte muckar gräl. Filmsnutt kommer om en snart framtid nångång (när datorn vill samarbeta med mig). Där ser man att han viftar på svansen och inte har helt stel kroppshållning. Puh!

 Nu är filmsnutten här. :)

Gammal man gör så gott han kan... Öh? Vadå jag gammal? Hit me godiset!

Det var ju dubblerad agilityklass, och i B-loppet hade vi startnummer 2 - vilket ju blir strax efter sista start i 
A-loppet efter ett mycket kort banbygge samt banvandring x 2. Eh? Jag hade äntligen satt mig till rätta för att käka frukost när det uppdagades för mig att jag inte alls har tid att sitta där och gona mig i tältet. Nä! Två tuggor på mackan och nån klunk het choklad och sen in för banvandring. Jag drack raskt upp resten av chokladen (som nu hade svalnat något) under den andra banvandringen (startnummer 40 och uppåt). Sen raskt iväg för att värma upp odåga...
   Pingu var ändå rätt så med när vi värmer upp. Men meddetssamma jag stannar upp för att kolla runt/kolla tävlingsläget så är han "tappad" i nån luktfläck eller så spårar hans ivriga nos iväg med mig. Jag får inte till det här!! Pingu drar hårt i kopplet eller så lägger han sig ned och rullar sig i gräset och har sig. Fjanthund!!

Spirou spanar. (tyvärr suddigt)

   Det visar sig att vi är först ut på banan, nummer ett har inte dykt upp. Precis när vi ska starta så spatserar en jycke med matte vid ringside precis intill oss. Pingu spanar in hunden. Jag är orolig att han ska sticka iväg till den. Jag envisas med att han ska se åt mitt håll eller åtminstone mot hindren. Jag lämnar jycken vid starten. Pingu tjuvstartar precis innan jag hade tänkt säga "Kör!". Hopphinder, däcket och så en rak ingång till slalom - med fart. Japp, just det som vi behövde träna på. Fast kanske inte just här på tävling. Pingu hittar faktiskt rätt ingångsport - men stannar upp mitt i porten (!) - och så måste vi tillbaka igen.
    Sen blir det fel lite varstans, men värst är det att han rusar av balansbommen och rätt ut för "lite" publikmingel. *suck*
    Jag får tillbaka honom. Vi kör de sista hindren, där tyvärr det sista hindret står precis i linje mot det tält/hund som han nyss rusade fram till. Jag försöker då svänga av till höger istället - och Pingu hänger med i svängen - vilken var mycket vid (milt uttryckt) och fortsätter sen bakom sekretariattältet för lite "rajtantajtan" med en annan hund som lekte dragkamp med sin matte, som gjorde allt för att värja sin hund.
    Pingu skuttar runt lite, jag ber om ursäkt under tiden jag försöker få fatt i honom, sen fortsätter han bortåt mot planen, och in (!) på planen. "Hunden är fortfarande lös!!!", varnar en tjej från publiken domaren samtidigt som jag i vild desperation kastar "den roliga tävlingsbollen" lite löst på Pingus rumpa. Han reagerar, stannar upp och kommer till mig. Pust!! *skäms så in i norden* Sedan bad jag om ursäkt till "dragkampsmatten" åter igen när jag gick förbi. "Det är lugnt.", svarade hon. Hoppas hon verkligen tyckte det...
    Filmsnutt kommer vid nåt senare tillfälle. (Dumma dator!!)

Hörru hejarklackshund, du ser åt fel håll, ju!

Jag kan dock trösta mig med att Pingu var inte den enda som körde "publikmingel" istället för agility. Och imorrn ska jag göra om ét! *suck* Fast då är det hoppklass x 2 istället. Men alla roliga luktfläckar, flickor, kompisar, tappade godbitar samt tappade oöppnade tamponger (!)  finns förstås fortfarande kvar och suktar en liten ivrig Pingu-nos.