Idag är jag glad i min pojk! :) Märsta-Sigtuna BK

Eftersom det gick alldeles utmärkt förra helgen att inte fixa med packning och annat tjafs redan kvällen innan tävlingen, så gjorde jag likadant igår; skjöt upp allt till den arla morgonen.
    Det finurliga denna gång var dock att jag är ibland rackarns lättlurad; jag intalade mig själv att jag måste vara på plats när tävlingsdagen började enligt PM, alltså klockan 09.00. Det var bara det att dagen började med smallklassen, följd av mediumdito. Largeklassen började ju inte förrän sist. Så därför var jag där i god tid för en gång skull. Jag löd bara PM:et.
    Eh? Varför kan jag inte lura mig själv jämt? Hitta på att det står nåt annat klockslag i PM:et än vad det gör (alltså om largeklassen är först), och därmed kommer jag i tid till banvandring etc? Jag begriper inte på mig själv.

Bilderna är från förra årets tävlingar på samma plats. Allt var sig likt, jag bar till och med idag samma kläder som på bilden (förutom T-shirten). :)

Pingu var helt odräglig när vi traskade runt på tävlingsområdet och dess närmaste omgivningar. Jag blev smått frustrerat galen på byrackeslyngeln. Nosa! Nosa! Nosa! Dra! Dra! DRAAAA! I kopplet, alltså. "Måste hinna nosa där och där och därborta!!! Juuuuuu!", stretade han hårt i kopplet.

Söta Tosca och Nikki var där idag. Pingu är helt betuttad i dessa två förtjusande flickor. Han gnydde lite då och då där han låg i hundburen och skickade förälskade blickar åt söttjejerna.

Jag hade en helt nyinköpt belöningsdragkampsboll för att belöna och tagga honom med. Vi kör lite rally- och freestylemoves som vanligt som uppvärmning. Han är taggad och på om/när jag jobbar utan det minsta avbrott.
    Jodå, det funkar ganska okej, men genast när man stoppar ner den lurviga kampbollen i fickan... så är den helt bortglömd och borta enligt Pingu. "Lukter!! Kom till mig! Nä, jag kommer till er istället!!!" *streta, streta* Och matte suckar, och försöker (mer eller mindre förgäves) påminna hundkräket att jag och belöningspryl fortfarande existerar i hans närhet.

Med milt våld försöker jag dra upp nosen från marken, där vi står och väntar på att få gå in på banan. Jo, om jag håller leverpastejgodbitarna framför nosen på honom så koncentrerar han sig på dom, men meddetsamma han har fått i sig godbiten eller om han tycker att det känns som förgjort att få fatt i godbiten så åker nosen direkt ned i gräset. *nosa, nosa* Eller så spanar han in medtävlandes hundar.

Det är vår tur. Vi går in för att starta. Nja.. Går och går. Jag släpas in efter en hårt dragande hund in till starten.
    Sen har jag ett helsike att få upp nosen från marken. Men det går med en STOR knippe envishet.

Här kommer agilityloppet:

 Pingu tjuvstartar, men jag kör på ändå (vilket ju kan senare straffa sig).
    Det blir en vägran vid ett hopphinder, men jag är mer än nöjd med loppet. Han är ju ändå med mig (jag trodde att han skulle smita iväg till söttjejerna), och han fixade alla kontaktfält!! :) 
    Två saker stör mig, dock: 1. Att han kutar iväg till en hund efter sista hindret. 2. Att jag småfegar i slalomet. Jag kunde nog ha utmanat och peppat på honom liiiiite mer.
    Jag stör mig även på att jag borde kunna kuta på mer istället för att småjogga sådär töntigt.

Press-stopp!! Haha! Glömde nämna att vi fick sammanlagt 5 fel (vägran), kom på 11:e plats av 48 startande. Helt okej, faktiskt. :)


Mellan loppen gick vi, Spirou, Pingu och jag, en liten promenad. Som belöning för väl utfört lopp fick Pingu faktiskt nosa nästan så mycket som han ville.


Hoppklassloppet:

Hade lika svårt igen att få upp nosen från marken framför första hindret. Gillar inte våra dumma "startrutiner". Men han smiter i alla fall inte längre iväg som han gjorde förra året. Och ingen tjuvstart denna gång!!! :) 
    
Fast han och jag blev sen lite oense i vilken ordning hindren skulle tas - disk. Hade inte en tanke vid banvandringen att han skulle kunna dra till tunneln. Äh! Vi kör på - och har kul!! :) 
    Jag kör bakombytet som planerat före slalomet vilket var en beräknad risk, men vadå ´ra. Det är ju kul, ju! Pingu fixar de första portarna, men hamnar sen fel. Vi gör om, och då passar jag på att öka min utmaning/peppning i slalomet. Det gäller ju att passa på när tillfälle ges på tävlingsliknande former (ja, vi var ju redan diskade). Pingu fixar, men missar sista porten. Jag bryr mig inte. Vi hade ju kul.
    Efter sista hindret far han iväg igen. Gillar inte. Men jag får fatt i honom innan han kutar fram till nån jycke, fast jag får parera en hel del. Jag försöker hitta nån någorlunda tom plats att belöningsleka med honom. Dragkamp med den nya lurviga tävlingsbelöningskampbollen.

Senare när Tosca och Nikki hade åkt hem, så fick Pingu nosa så mycket han ville där de hade haft sitt lilla läger, och det ville han.
    Ja, var sak har sin tid och plats; när det är tävlingsdags så rusar och skuttar man över hindren det värsta man kan, och när det är nosartime så tar man det lugnt och nosar och vältrar sig i luktparadisets belöningsrus.

Jag gillar vår samspel med tassarna/händerna. :)