Det är med en stor sorg i hjärtat...

... och med ett spontant "Neeeeeej!!" man fick beskedet på Fb att världens allra, allra bästaste Greta har lämnat oss. Fast fjorton och ett halvt år är en mycket aktningsvärd ålder - även för en liten beagle.
   Greta hann med mycket i sitt långa liv; åka över pölen till Mexico, och bland annat köra agility "over there" (kommer inte ihåg hur länge de bodde där), sen åka tillbaka till Sverige och bo i karantän ett tag.
    Sen tävla lydnad och agility här hemma. Jag minns med ett stort leende hennes dammsugarstil när hon körde agility; fattar inte hur hon faktiskt hann med att uppfatta hindren - för de forcerade hon i ett huj - mellan hennes kvicka agilitybanespårande. Hennes matte var nog kanske inte så där jätteöverförtjust över Gretas personliga agilitystil.
    Greta hann också vara med om en riktig otäck bilolycka - men klarade sig efter sjukhusvistelse!!

Ja, den här lilla tjejen har varit med om mycket, och haft ett långt bra liv!

Hela gänget på promenad. Från vänster: Spirou, Hjördis, Wilbur, lill-valpen Pingu och så söta Greta.

Uppe på brukshundklubben för lite agilityträning. Spirou, Gromit... och så Greta. Hon har liksom alltid varit där.

Då det begav sig; två stolta hundar på agilitytävling på Vallentuna BK, Greta och Spirou.

Det här är en av mina absoluta favvo-bilder. Foto: Gretas matte, Louise Medman.

Jag kommer aldrig någonsin glömma hennes speciella (rastypiska) skall, eller hennes sammetslena fina öron.

<3 Bästa Greta. <3