Min tanke var ju att Vasaloppet skulle vara klart till klockan 12.00, men icke. Så hårddiskspelaren igång lämnade jag Vasaloppssändningen något orolig. Orolig att nån skulle avslöja hur det gick innan man själv kommer hem igen. Även orolig att det tekniska här hemma skulle av nån anledning strula. Men än så länge tycks allt gått bra; jag är som sagt hemma nu, och kastat mig fyra timmar bakåt i tiden, och jag har ingen aning hur Vasaloppet har gått.
I bilen på väg hem, så var jag mycket noga vilken radiokanal som var på. Genast om nån började prata på radion - så bytte jag kanal.
Väl hemma, på med TV:n med ljudet av och en skyddande hand framför ögonen så jag bara ser underkanten av TV-skärmen - sen trycka tillbaka till starten av "inspelningen". Ah!!!
När jag sen satte på datorn (för att ladda upp bilderna), så genast bort med Facebook. Just nu har jag visst nio "Fb-gilla/kommentar-blippar", undrar vad det är, men... inte falla för frestelsen att nyfiket titta efter - för nån kan ju ha skrivit nåt om Vasan.
Haha! Ja, från att igår börjat med högerhandling, pratat avancerad klass. Suck! Ja, däremellan kommer 8:ans frestelse! Men hallå?! Vad inbillar jag mig? När hela banan - utan 8:ors frestelser - är en ENDA STOR FRESTELSE, så... *suck* Say no more.......
Jag fick lov att bryta. Det gick inte få nån kontakt med den där jycken inte. *suuuuuuck* "Hörru! Det ligger ju en massa roliga bollar och kamptrasor därborta! Neeeeej!!! Gå inte ifrån dom! Jag vill tillbaka till dom! Dumma matte!!!", voffprotesterade Pingu och vägrade att sätta sig fot. Hmpf! Inte bara det. Han vägrade att göra nåt vettigt överhuvudtaget, i mina ögon sett, och alla andras - förutom Pingus, då.
Man skäms. Det känns som man inte har kommit nåt steg framåt alls. Samma visa som i höstas. Men vad inbillade jag mig? Duh!! Dumhuvud! Det räcker inte att ha tränat några gånger mitt i centrum, och därför tro att jycken "plötsligt" ska vara kontaktbar.
Jo, okej, man kan mycket väl få en mikrosekund av kontakt - men sen bär det av iväg igen med hårt drag i kopplet. Jag hinner inte bibehålla kontakten. *suuuuck*
Efter fiaskot inne i banan, så ställer vi oss en liten bit ifrån och jag fortsätter att försöka få Pingus kontakt. Jovisst! Där kom blicken! Tjohooo! Beröm och godis.... och så iväg igen. För Pingu fick nys på....
Ja, vad är det för nåt? (bilden är lite arrangerad en tid efteråt)
Hur ofta ligger det halvbegravda märgben på en brukshundklubbs appellplan? Detta är i alla fall första gången för mig, och jag har varit medlem sedan 1991. Men just det här märgbenet bara måste ligga precis intill oss. *suuuuuuuuuuck*
Eftersom vi åter var för få "försökskaniner" för att rallyskrivarna ska bli godkända (minst 15 stycken "tävlings"-deltagare), så körde några av oss banan en gång till. "Revansch!", tänkte jag, "inte ge upp. Behöver träningen". Tja... det gick väl något bättre. Men vis av första rundan, så gick jag bara förbi 8:ans frestelser. Det var liksom svårt nog ändå! Man ska ju egentligen gå runt frestelserna likt en åtta.
Vi tog oss igenom banan. Knappt. Inte mycket kontakt mellan oss, inte. Vid "Sitt, stå, gå runt"-skylten skippade jag gå runt momentet. Jag var glad om Pingu körde stå efter sitt. Vi har precis börjat träna det. Så att gå runt var liksom överkurs. Huvudsaken att i alla fall nåt funkade!
Ärligt talat så vart jag väldigt deppad efteråt. Jag vet att man inte borde, men det vart jag. Jag vet att man inte ska jämföra med andra, men.... *suck* Jag vet att jag måtte träna helt fel eftersom det inte funkar. Jag vet.
Innan vi åkte hem så körde vi lite agility. *suck* Hur sjutton kan jycken upptäcka precis ALLT, och då menar jag alla pryttlar som råkar ligga runt omkring eller på banan. Och så kika runt lite i dikena också. Sen minsann, så kan man köra så fint, så fint så.
Men det räcker inte! Det ska ju funka på första försöket, ju!! Inte på tjugofjärde (överdrift för jag är sur och besviken).
Därefter gick jag och Spirou en liten kort (deppar-) promenad medan Pingu fick sitta kvar i bilen...
Jag försöker komma ihåg allt bra Pingu ändå presterade; mestadels lugn under väntan på vår tur, vi körde en enkel platsliggning efteråt och det gick väl bra (Pingu har typ aldrig gjort det förut), vi passade på att träna Gungan när vi väntade på andra rallyrundan och det börjar så smått att arta sig, Pingu fixade fint kontaktfältsbeteende sen när vi körde balansbommen (efter han hade skuttat av uppfarten några gånger för att nyfiket rusa iväg mot diverse fynd på banans mark)... tja.. det var väl det som var bra...
I bilen på väg hem så deppade jag faktiskt ihop ordentligt. *suck* Att vi ska vara tävlingsdugliga om en månad är ett skämt. Bläh!
Okej... vad gjorde jag för fel, då?
- Pratade med de andra istället för att värma upp hundkräket mer ordentligt (men så himla lätt - not - när jycken inte är ett dugg intresserad).
- Måste träna milijonerstrilijonersbilijoners mer - med störning - av ALLA de slag.
- Måste rasta av honom bättre innan. I alla fall om jag ska inbilla mig att han ska prestera nåt som jag vill. Nu var han ju knappt rastad, ville ju se Vasaloppet så länge som möjligt innan vi åkte till brukshundklubben.
- Måste ha bättre belöningar, så han tycker det är värt mödan att göra sånt som matte vill. Som det är nu så tycker han att köra rally/agility är skoj, men att rusa runt och nyfiket kolla allt runtom är snäppet roligare. Jag märkte idag att genast när det kom nya hundar till planen, så försvann "vettet" från Pingu; stört omöjligt att få hans kontakt. Han skulle bara spana in dom eller nosa runt där de nyss har stått. Tanken vandrade förstås till löptikar eller nyss/snart löptik, men det spelar ingen roll - han ska kunna ändå. Störning som störning. Det är spelets regler.
Innan jag åkte hem så gick jag upp till klubbstugan för att sno åt mig av morotskakan som väntade däruppe. Det blev en doggybag som slank ned i jackfickan. En doggybag i dubbel bemärkelse, eller man tager vad man haver: en bajspåse. :)
Min doggybag: kanelbulle och morotskaka. Vasaloppet (fyra timmar efter realtid) på TV:n och - givetvis - en cola, the real thing.
Egentligen borde jag borsta, bada och trimma hundarna... men jag tyar inte. Har absolut ingen lust. Lusten är tappad, och med den sugen.
Men jag kommer igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar