Agility måtte vara...

... den absolut roligaste hundsporten i hela universum. :)

Igår (torsdags) kväll var vi och tränade i Arningehallen igen. 
    Först så var Pingu i sitt vanliga esse; fullfart överallt - förutom där jag ville att han skulle vara. Sen så fick vi ordning på oss själva - både han och jag. Haha! Vid en ganska utmanande hinderkombination, som en av träningskompisarna hade hittat på som en ren hämnd för en svår bana jag hade gjort till Sommarcupen förra året (klicka på länken så får ni min version av det hela. ;) ). Ja, här får man stå sitt kast om man råkar få till banor svårare än både man själv och andra hade tänkt sig. Det är en banpåhittares öde här i livet. Men hämnden är ljuv! :)
    I alla fall, i hinderkombinationen så skulle hunden ta ett hinder från "andra hållet" (det vill säga, gå runt hindret och hoppa det mot föraren). Jag och Pingu misslyckades ett par gånger på raken. "Men... titta på hunden!!", ropas det då från "läktarplats" (alltså ens träningskompisar). "Javisst, ja!", tänkte jag. Då tittade jag på Pingu när han kom ut ur tunneln, och visade ordentligt och "bjöd in" honom med  "visar-armen". Gissa vad som hände då? Jo! Pingu forcerade hindren precis som jag ville. Märkligt, va?!
    Det är de här små detaljerna som gör en sån stor skillnad.

 Pingu i avbytarbåset.

Ja, det var rätt så varmt i hallen, därav den flåsande tungan och den fåniga minen.

Något som irriterar mig är att när Pingu börjar bli trött i kombination med att jag visar otydligt, så börjar han skälla (vilket i och för sig inte gör så mycket) och han hoppar upp för att nafsa/hugga mig i handen. Grrrrrr! Nu så ska jag ju inte visa otydligt, men man är ju inte mer än en dålig handler.. och ibland så missar man. Fast å andra sidan, vad skrev jag nyss? Jo, "hämnden är ljuv"; byrackarn vill väl ge igen när man visar så otydligt.
    Att då få sin hand märkt av en galen ESS är inte så trevligt, plus att man ju då också får fem felpoäng för varje gång det händer (hund och förare vidrör varandra). Pingu ska ju inte heller köra om han är börjar bli trött, men... ibland så fattar man inte att han är för trött förrän de sylvassa huggtänderna sitter där i handen.

    Haha! "de sylvassa huggtänderna", "hand märkt av en galen ESS". Jag överdriver. Måste ju spica upp storyn lite, ju.

    Nä, jag måste hitta på nåt som får bukt på dessa "frustrations-huggar-fasonerna". Ja, förutom att jag alltid (önsketänka kan man ju alltid, men...) visar tydligt, och aldrig kör när hundkräket är trött. Det jag menar är en nödlösning om det uppstår mitt på banan på tävling. Alternativ: Gå av? Nä, tror inte han lär sig nåt av det. Ta en mikropaus, och typ börja om (från stället)? Tja, kanske. Den varianten körde jag när Gromit stressade upp sig till skyarna.

En action-bild! ;)

Apropå actionbilder, så hamnade vi, agilityteamet Pingu och jag, på en filmsnutt för första gången, men den har flygit sin kos någonstans ut i cyberspace. Så än så får ni inte se oss in action. Kanhända att vi hittar den förrymda filmsnutten, då (kanske) den kommer hit - väl redigerad. Hihi! Eller så får vi fixa en ny.

Jo, apropå de små detaljerna...

    Pingu vägrade först att forcera A-hindret. Han tyckte det var alldeles för brant. "Ska vi sänka det?", kom på förslag. Men jag (som vanligt) är för lat (läs: för bekväm samt vill inte vara till besvär), och tackar nekande till förslaget. Sen kom Rosie på den fenomenala idén att låta Zia forcera hindret medan Pingu stod strax intill och tittade på. Sen när det var Pingus tur, så.... rusade han över som ingenting, som om han vore född uppe på det branta hindret.

    Nja... nu överdriver jag något; han hade problem att lyckas stanna upp på nedfartens kontaktfält och bjuda på de kontaktfältsbeteenden som jag vill att han ska göra. Pingu löste problemet på hans vis; att köra beteendet på golvet istället. Han hade ju också alla tassarna på själva kontaktfältet när han tumlade ned, som om vi skulle ha råkat befinna oss på en tävling så hade han ju inte fått några felpoäng.

Jo!! Skryting-time!!! :)
    Vi körde en hinderkombination där jycken kom med lite fart och ska köra A-hindret med två frestande tunnelingångar runt om. Man måste ju testa, utmana och kolla träningsläget. Min oslipade agilitydiamant rusade - utan tvekan - upp på A-hindret. Duktig jycke!!

Apropå det, duktiga jyckar, så var alla våra hundar mycket duktiga denna träningskväll. Till och med Pingus "rymmarfrände"! :) Att de där andra svartvita (varav en inte är svartvit) är hur duktiga som helst behöver ej nämnas; de har det i generna. ;)

Den här bilden har egentligen inget med saken att göra, förutom att jag förknippar den med agilitytävlande i vårsol. Bilden är tagen på Sthlm S:a BK (Ågesta) för ett antal år sedan.

Det enda agilityhinder som Pingu ännu inte kan är ju gungbrädan. Jag misstänker att det kommer ta lite tid innan han vågar sig på den ordentligt. Just nu så är jag glad när han vågar sätta upp alla fyra tassarna på det, och vågar stå bredvid när gungbrädan rör på sig. Pingu kommer antagligen inte hinna lära sig gungan innan vårens tävlingssäsong börjar i slutet av april. Men spela roll! Det finns ju Hoppklass, ju! Och - om jag känner mig rätt - så kommer jag anmäla oss till Agilityklass ändå. Jag menar, det är ju bara att springa förbi gungan och strunta i den. Diskad, ja. Men so what?! Jag vill främst ge Pingu en massa tävlingserfarenhet utan "publikmingel".
    Gäller bara att verkligen visa springa förbi så inte jycken rusar upp av bara farten - och blir rädd igen.

    
Haha! Tala om att man startar tävlandet innan man är riktigt klar, men vadå, ´ra? Nu kommer man antagligen reta gallfeber på folk... kanske... *

    Dessförinnan (före agilitytävlingen, alltså) är det en rallylydnadstävling. Jag tvekar och funderar... ska vi anmäla oss... eller inte? Tänka träningstävling, alltså. Igen - alltså. *suck* Dessa beslut.

*Det finns (tydligen, om man läser vissa inlägg på sociala medier) folk som ondgör sig över detta otyg (?); att starta på tävling innan hund/förare är 100 procent (helst kanske 120 procent) tävlingsklara. Hur detta går till fattar jag dock inte. Man vet ju inte förrän man är där. På tävlingen, alltså. Fast... nu å andra sidan, så vet jag. Pingu kan inte gungan. Och det finns en risk att han "publikminglar", fast när vi träningstävlade i höstas så tordes han inte "publikmingla" hela vägen ut - till min glädje. Glädje och glädje.. helst vill jag att han ska sluta upp med dessa dumfasoner helt. Det ska inte finnas på världskartan. Basta!!