Louise hade upptäckt att Täby Hundsällskap arrangerade rallylydnadsträningstävling. Samtidigt med den körde de även KM i både rally och agility. Pingu och jag blev även inbjudna - över Facebook :) - att träningstävla i agility, vilket vi självklart nappade direkt på. Tack både Louise och Petra för att ni håller reda på mig!! Jag menar Pingu behöver verkligen alla chanser till att träningstävla med alla dessa störningar runt om.
Alla var trevliga och mycket tillmötesgående där på Täby Hundsällskap, till och med höstvädret var helt okej. :) Och vilken plats att ha sin hundklubb på!! Vacker sjöutsikt och fina promenadstråk. Kan det bli bättre?!
Pingu väntar medan jag går rallylydnadsbanvandring. *harkl* Ja, det är mycket vanligt att man mitt i sin koncentrerade banmemoreringen plötsligt tar fram sin mobiltelefon för att ta kort på sin söta hund.*harkl* :)
Eftersom Pingu skulle köra både agility och rally, så fick han starta allra först i rallyn medan agilitygänget körde agilityklass (där Pingu inte var anmäld till; han kan ju inte ännu några balanshinder). Det var i och för sig lite... vad ska jag kalla det för..? ... opraktiskt med att agility- och rallyplanerna var en bit ifrån varandra; det blev ett hiskeligt rännande fram och tillbaka. Men det är ju bra med motion... sägs det.
Jag hade placerat vårt läger med hundburen borta vid agilityplanen, där Pingu fick vänta medan rallylydnadsfolket fixade anmälan, betalning och sånt. Det var då jag fick veta om vårt tidiga startnummer. Mitt lilla dilemma var då att jag ville inte missa banvandringen, men samtidigt så ville jag hinna hämta Pingu och ha honom där intill eftersom vi skulle starta allra först; ett startnummer som jag i och för sig var tacksam över.
Efter en liten stunds väntande, så frågar jag "tävlingsledaren" om när banvandringen skulle börja. "Eh? Fråga domaren", får jag till svar. Domaren och skrivaren står strax intill, de verkar vara helt fördjupade i sitt samtal. Jag tvekar att störa dom, de kanske ville kvickt "prata ihop sig" inför träningstävlingen, och då ville jag ju inte komma där och avbryta dom. Men efter lite velande från min sida, så frågar jag. "Det får du fråga "tävlingsledaren" om. Jag gör bara som jag blir tillsagd", svarar domaren lite skämtsamt. "Ja, jag gör detsamma", svarar jag lika skämtsamt, "Hon sa att jag skulle fråga dig". :)
Sen händer ingenting, så jag bestämmer mig för att helt resolut gå och hämta Pingu. Ja, jag hann knappt fram, så hör jag att de börjar banvandringen. *suck* Men spela roll!
Tillbaka till rallybanan och jag binder fast en fullt stretande Pingu i bänken. Eftersom vi har startnummer ett, så går jag relativt tidigt från banvandringen för att värma upp Pingu. Trodde jag, ja! Nä, "plötsligt" är banvandringen slut, och första startande ska komma in på banan -NU! "Men... jag har ju inte hunnit värma upp honom än!", protesterar jag litegrann medan jag försöker få loss Pingu från bänken. Självklart så har ju kopplet fastnat i bänkens brädkonstruktion. *suck*
När jag väl får loss honom, så försöker jag göra nån slags snabbuppvärmning med en mycket bångstyrig Pingu inför allas ögon. Alla väntade på oss. Men ingen press! ;)
Vi går in och ställer oss vid startskylten. Pingu voffar och vägrar sitta fot bredvid mig. Han ska istället ha minst en meter avstånd från mig. Jag blir lite ställd inför hans plötsliga vägran samt protestvoffande. Jag testar att starta, och går framåt, men Pingu är mer eller mindre ur kontroll de två-tre första skyltarna. "Är det träningstävling så är det!", säger jag högt samtidigt som jag helt enkelt går tillbaka till startskylten för att börja om igen. Det går något bättre, men jycken protestvoffar i princip hela tiden - och vägrar sitta fot! Öh?!!!
Vad är det här? Helt plötsligt slutar han att nosa som en galning, men då börjar han voffa istället - som en galning. Ja, ja... alltid är det nåt.
Och så vägrar han att sätta sig fot!?
Här en liten filmsnutt på min plötsliga voffiga rallylydnadshund - som vägrar att sitta fot intill mig!!
Tack Louise för foto!
Om jag bäddade in den blev den ju gigantisk, så här en nödlösning.
Tack Louise för foto!
Om jag bäddade in den blev den ju gigantisk, så här en nödlösning.
Apropå hans voffande, så började han med det i onsdags kväll vid öppna agilityträningen. Pingu körde typ jaktskall medan han forcerade banan, precis som Gromit. (!) Vad kom det ifrån, egentligen?
Hjördis spanar in min frukostmacka. :)
Hjördis var jätteduktig inne på rallybanan, där hon debuterade i fortsättningsklassen med bravur!
Hjördis var jätteduktig inne på rallybanan, där hon debuterade i fortsättningsklassen med bravur!
Det första agilityloppet, hoppklass, så var faktiskt Pingu riktigt duktig. Det gick över förväntan, trots löptik och allt annat nytt och spännande runt omkring. Han fixade slalomet (på andra försöket, men det var en ganska svår slalomingång, för en rookie, alltså), och han körde bara nåt enstaka "publik mingel".
Sen i Blåbärsklassen (som i mitt tycke var helt klart svårare än den vanliga hoppklassen), så var Pingu sitt gamla jag igen; "publik mingel" i massor. Lia (hon med ESS:en Mikey och Sammy) hjälpte till att schasa tillbaka rymmar-Pingu och jag försökte belöna med kampleksaken (som han var ganska ointresserad av) för hans återkomst till agilityhindren. Pingu tog några hinder, sen ut i publiken, sen några hinder till lite hipp som happ, sen lite "publik mingel" osv...
Fast jag är ganska säker på att han kommer bli bra. Han behöver "bara mogna lite"... *harkl*
Efter alltihopa gick vi för att kolla in sjön lite.
Och så försökte jag få till ett snyggt foto där jycken står och poserar lite tjusigt... Just det, ja!
Okej... det får välan duga, då.
Pingu poserar här intill THS:s agilitybod.
Tack Täby Hundsällskap för en trevlig dag!
Man skulle ju kunna tro att jycken skulle vara lite trött så där efter att både träningstävlat i rallylydnad och kört två agilitylopp - med "publik mingel"... Men nä´rå! Pingu satt upprätt hela bilfärden hem (som visserligen inte var så lång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar