Så i morse, typ en kvart innan avfärd till brukshundklubben, så testade jag jyckarnas tävlingsform hemma på gårdsplanen. Jag hade ju innan en liten tanke att lilla Linus, 11 år fyllda, skulle få debutera på tävlingsbanorna, och då i rallylydnad. Men efter avcheckningen så insåg jag att det vore ingen bra idé att tävla med honom; utan godis så gick ingenting något bra, han bara stod still och darrade och undrade vad sjutton jag menade. Nä, det såg inte trevligt ut - och rally ska vara trevligt och glatt.
Wilbur försökte jag inte ens med. Jag menar, när jycken varken knappt ser eller hör, så.... även om han är pigg och glad.
Spirou uppförde sig galant på min snabba avcheckning, så Spirou skulle få starta i rallyn. Han skulle få försvara sin klubbmästerskapstitel från 2012. Men jag förstod redan då att vi inte skulle placera oss på prispallen; vi har ju inte tränat rally på typ ett halvår plus att jag misstänker att även Spirou börjar både se och höra sämre.
Att Pingu skulle ställa upp i både rallyn och agilityn var redan bestämt sen lång tid tillbaka. Jag kollade ändå av formen vilken var som vanligt; pigg och glad samt lyhörd blandat med ordinarie Pingu-flams.
Tävlingslydnaden skippade vi helt, och därmed chanserna (eh?) att knipa åt sig "Allstar-titeln". :) Tävlingslydnad har vi inte kört överhuvudtaget sen rallyn typ tog över, och så startade den redan kl. 09.00, så nä! Den gick bort.
Okej, till saken...
Rallylydnadstävlingen.
Banan var en typ en ihopmix av alla fyra klasserna där allt skulle utföras med koppel (som tur var, med tanke på dum-publikminglar-Pingu). Med andra ord så innehöll banan skyltmoment som vi aldrig hade tränat på innan. Men vad gör det? Man försöker bara göra det bästa av situationen. Det är ju svårt att få till KM riktigt rättvist när tävlingsekipagen annars officiellt tävlar i olika svårighetsklasser (om man inte vill dela upp det i respektive klass, fast då blir det ändå dumt om det kanske bara är ett enda ekipage som tävlar officiellt i exempelvis mästarklass).
Spirou fick startnummer 1 (vilket jag absolut inte hade nåt emot). Jag bryter banvandringen i förtid så jag skulle hinna värma upp Spirre. Haha! Fast som vanligt för sent. Har ni hört det förut? *suck* Jag hinner precis ta loss kopplet från stolpen där han suttit uppbunden, och gå typ fem steg så ropas det från tävlingsbanan "Välkommen in!". Så det var bara att stoppa tillbaka "uppvärmningskorvbiten" i fickan igen.
Det första jag gör innan vi startar är att be dom att sänka hopphindret lite (en planka): "Det är en äldre kille här!", förklarar jag. Vad jag minns så strular det lite de första skyltarna, men sen efter slalomet så kändes vi mer som ett team. Vi (läs: jag, Spirou bara litade på sin förvirrade matte och följde efter, dumhunden ;) ) klantar oss efter spiralen och går åt fel håll. "Men hallå?! Vart tog alla skyltarna vägen?!!!", undrar jag förvirrat och ser mig runtom. Hahahaha! Jag var ju i en sånt fint högersvängflow, så jag bara fortsatte att högersvänga. Ja, ja.... Banan gick ju rakt fram efter spiralen, ju!!! Dumskalle!
Hur som helst, så fick vi hela.... 52 poäng ;) med helhetsintryckskommentaren: "Mkt snyggt jobbat! Fin kontakt! H = Starttrassel". Den där sista kommentaren fattar jag inte riktigt... ja, förutom att det var starttrassel. Det blev bara (!) två -10-poängare (fel ö), och det tycker jag ändå var ganska bra gjort, med tanke på att det var ju en hel drös med nya skyltmoment, som vi aldrig - någonsin - har utfört tidigare.
"Öh? Vart tog matte vägen?" Eh? Vart tog Spirre vägen?" ;)
Om jag ser rätt så är det här vid skylten "Sitt, sidosteg höger, sitt". *harkl* Som synes så ingår ej denna skylt i vare sig nybörjar- eller fortsättningsklassen.
Stoppa pressarna!!! Fel! Fel! Fel!
Skylt nummer 207, "sitt, sidosteg höger, sitt" är med i fortsättningsklassen, som Spirou och jag tränade mycket kort för cirka ett halvt år sedan, innan han pensionerades från det officiella tävlandet.
Här en helt vanlig serpentin. Yes!! :)
Sist ut på rallylydnadsbanan var Pingu - och tur var välan det!. Att han var sist, alltså. Han var totalt, genomtotalt, tusentotalt, megatotalt helt borta. Med nosen i backen stretade han iväg med mig i andra änden av kopplet - hårt utsträckt. Redan innan vår start, så var han helt borta; han nosade hejvilt runtom på marken, i buskarna, överallt. Pingu hade annat i huvudet än rallylydnad. Helt klart.
Inne på banan, vid slalomet (som var typ riktad ut från planen) så försökte han rymma iväg, och jag flyger efter där jag krampaktigt håller fast i andra änden av kopplet. *suck* Jag bröt där, och säger högt: "Äh, vi börjar om från början!". Jag får då svaret från domaren (tror jag, är ganska säker): "Det är nog ingen idé." (!!!)
Envis som jag nu är så går jag trots allt tillbaka till start-skylten (en rookie skulle nog inte vågat "trotsa" domaren). Medan jag resolut går tillbaka så uppmanar skrivaren dock mig att belöna med godis eller leksak (tack, skrivaren, jag tror att det var så, det kan dock vart tvärtom). När jag åter står beredd vid startskylten säger jag:"Ja, ni kan ju gå... om ni vill!" (de står kvar i alla fall ett liten stund)
Haha! Det sammansvetsade teamet, Pingu och jag, i hög koncentration på banan.
*skrattar* Vad är det vi glor på? Lägg märke till det "något" sträckta kopplet. ;)
Jag - och Pingu, han hade ju liksom inget val eftersom han satt fast i kopplet - tar oss igenom banan, med nöd och näppe, med godis - och stor envishet!
Jag tror att denna bild är tagen innan godiset kom fram...
Den här bilden är definitivt tagen när jag har godis i handen.
Tala om att det här är frustrerande! Pingu och jag värmde upp på bakplanen - och jycken (efter viss envishet och jobbande från min sida) går kanonbra. Även de flesta av dom helt nya momenten, som till exempel ställande under gång, gå runt. Jag gick - mycket förvånad - runt Pingu som stod still som en staty (!). Detta konststycke fixade han då inte på själva tävlingsplanen.
Till skillnad mot träningstävlingen på Täby Hundsällskap förra helgen, så var Pingu nu helt tyst, men i gengäld (?) så nosade han och stretade i kopplet som en besatt.
Dessa ekipage var mer samspelta - minst sagt - än Pingu och jag.
Prispallen rallylydnads-KM 2013
Guld: Catherine med Xanto.
Silver: Elisabet med Arwen och brons: Katarina med Zero.
Stort GRATTIS till er alla!!
Direkt efter rallyn, så var det dags för Hopploppet i agilityn. Man kan säga att jag hade inte mycket till förhoppning över bus-och-dra-Pingu inför detta efter rallylydnadsfloppen. Vid starten så vägrar han sätta sig där jag vill, han protest-voffar som en galning på mig, han lägger sig ned på rygg och sprattlar med alla fyra benen i luften, han vägrar att komma mig nära, och han rymmer iväg till Marres hundar. Vilken start, va?!
Jag lyfter bort honom varsamt i nackskinnet från Marres jycke, och för honom - envist - bort till starten igen. Han sitter fint, och han får nu faktiskt en godbit (tror jag). Vi startar....
... och han gör allt nästintill perfekt. Det var det bästa loppet han någonsin har gjort inför publik!! Visserligen många megavida svängar, men rätt väg. Vi är fortfarande felfria två hinder från mål, där han på målrakan (som gick lite snett) rusar bredvid hindren, mot publik-mingel, men han kommer tillbaka, men då lyckas jag inte att få honom att inte ta det sista hindret från fel håll - diskad. Men det gör inget!! Han var ju så duktig!! Visserligen skrek och ropade och kommenderade jag honom som en vild galning ute på planen, han skulle inte få en chans att rymma iväg...
Men vilken skillnad på jycken mot rallylydnaden!! Min underbara - snart världsbästa - agility-Pingu!! <3
Tala om djupt nederlag och höga toppar. Fast det är hundträning, det!
Vi ställde upp i Agilityloppet bara "för syn skull", typ (eller rättare sagt: för träningens skull). Pingu kan ju ännu inte några balanshinder. Vi körde en kort egenpåhittad variant på slutet av banan. Så här efteråt så kan man ju tycka att vi likväl kunde gott låtit bli... för plötsligt så var publik-minglar-Pingu tillbaka igen. Och godishittar-Pingu; han nosade envist runt på en fläck strax intill banan, ignorerade totalt min uppmaning att komma till mig, och efter en stunds enträget nosande, så hör jag hur han knaprar i sig en godbit. ;) Jag borde snarast låta honom få utlopp för sin goda näsa. Hmpf! Det har jag visst sagt/tänkt ett flertal gånger hela sommaren. *harkl*
Den sista tävlingen för dagen var Blåbärsklassen.
Vad kul att så många av kursdeltagarna var där och visade upp sina fina och duktiga hundars framtassar!! Och vad bra det gick!! De måtte ha haft ganska bra instruktörer, eller hur? ;)
Nu var Pingu duktig igen! Tyvärr river han ett hinder, fast hellre det än att rusa bredvid, som han först var på väg att göra, men han typ räddade situationen själv, helt på egen tass, fast med en rivning som följd. Han har hindersug, lillgrabben!
Om jag hörde rätt vid prisutdelningen så hade Pingu den snabbaste tiden, men med en 5-felpoängare (rivningen).
Det jag uppskattade mest under Pingus agilitylopp var att han fixade slalomet i Hoppklassen (jag safe-körde, dock) och hans fina bakombyte i Blåbärsklassen - och så förstås att han i alla fall i två lopp avstod sitt publikmingel.
Det jag dock fortfarande tycker är något frustrerande är att han hela tiden efter målgång hellre rusar till publikens hundar än att få en trevlig belöningsstund med sin (ratade) matte.
Istället för detta långa inlägg, så kunde jag sammanfattat dagen med följande ord:
Inga KM-prisrosetter förvärvade 2013.
Men följande fick sina välförtjänade prisrosetter:
Klubbmästare lydnad 2013: Tina med Zimra.
Silvermedalj till Catherine med Xanto och brons till Rebecca med Jenna.
Stort GRATTIS!!
Klubbmästare 2013 agility, small: Kjell med Phoebe,
och silvermedaljen gick till Matilda med Keyla.
Stort GRATTIS!!
Klubbmästare 2013 agility, medium: Marre med Yazza.
Silvermedalj: Tina med Zimra och brons till Petra med Tara.
Stort GRATTIS till er alla!!
Klubbmästare 2013 agility, large: Matilda med Immze.
Silvermedalj till Kjell med Lilla Vieux och brons till Ulrika med Lollo.
Stort GRATTIS till er alla!
Nu trumvirvel.... *trum, trum, trum*
Österåkers BK:s Allstar-mästare 2013.... *trumvirvel igen*
Tina med Zimra. Jätte-stort GRATTIS!!!
Tyvärr blev inte Blåbärsklassens prispall fotade, men visst var det väl så att Jennie med Hubbe* vann guldmedaljen! Grattis!!
Tack alla involverade på denna trevliga klubbmästardag i soligt och vackert höstväder!
Alla foton proffsigt tagna av Louise Medman (rallyn, lydnadsprispallen) och Jennie Winberg (agilityprispallen plus allstar-mästaren)
* Jo, apropå Jennies jycke Hubbe... Pingu är helt galet kär i honom; det finns ingenting som kan hejda Pingu. När vi gick i mål i Blåbärsklassen så smet Pingu direkt fram till Hubbe. Vilken belöning, va!! :) (nej, det var inte meningen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar