Stor- o lillnosarna: ÖHU:s agilityträningstävling eller Domaren är mutbar :)

Vi försöker ju sparka igång Österåkers Hundungdom igen. Haha! Och vi det är dessa "ungdomar"...

Observera att jag - ungdomlig som jag ju bevisligen är - läspar i mig en barnslig Festis, precis som småungar gör. Den snart pinsamt begynnande utväxten i det färgade egentligen gråa (läs: nästan vita) håret är också mycket vanligt förekommande bland just barn och ungdomar... *harkl*

Ja,och de andra två är inte så hiiimla mycket bättre; den ena har en liten dotter och den andra är till och med tvåbarnsmor. Ja, ja...

Vi försöker hitta lite ungdomligare deltagare till styrelsen. Om du råkar ha några hundintresserade ynglingar till övers.... skicka hit dom! Pronto!!

Hur som helst.. vi drog ihop en träningstävling i agility, och jag fick äran att låtsas vara domare. Och Katarina skrev så fint i PM:et till alla anmälda följande:

"Domare är Kerstin Eriksson (om någon funderar över mutor så kan jag avslöja att hon gillar choklad ;) )"

Gissa om jag blev överraskad och full i skratt när den ena efter den andra kommer fram med varsin stor chokladkaka och en tävlande till och med hade coca cola med sig!. :)
Nu gissar jag dock att vissa av de givmilda chokladkakegivarna blev något besvikna när de inte vann, men hur skulle jag göra?!!!

Hur som helst, nu har jag ett berg av chokladkakor här hemma. Titta bara...

Om jag nu blir tjock och fet (läs: blir ännu tjockare och fetare) och får hjärtsvikt och mässlingen (?) så är det inte mitt fel; det är de här rackarns mutorna - som bara måååste ätas upp. Snarast!!

Tillbaka till träningstävlingen...

Det var jättejättejätteroligt att flera av höstens agilitykursdeltagarna ställde upp på träningstävlingen. Och det gick väldigt bra för de flesta. Titta här bara...

Kajsa och Cinnamon vann Blåbärsklassen, largejyckar!! Jippeee!!
Så ska en sann ÖHU:are dra slipstenen! :)

Tvåa blev Peter och Salmiak, trea Sofie och Ester.

Tyra och Tryffel etta i medium, Blåbärsklassen!!! Grattis!! Dessa ÖHU:are, alltså, de är bara BÄST!!

Tvåa i small, Blåbärsklassen blev Malin och Siri!!! Grattis!! ÖHU rules!! :)

Etta Cecilia och Xantos, trea Monica och Vilda.

Okej, får väl dra de andra vinnarna också då... fast de inte är ÖHU:are... ;)

Ann-Marie och Tosca vann Hoppklassen, small. De är förresten före detta kursare. Så det så!!

Rosie och Sharon vann Hoppklassen, large, och Sheena kom tvåa.
Haha! Även Rosie och Sharon är före detta kursare, från anno 1836, typ. ;)

Just det, ja!! Sharon och Rosie igen överst på prispallen, nu i Agilityklass, large. Ja, så går det när man någon gång har gått kurs för mig.... :) :) :)

Som sagt var... Ann-Marie och Tosca tvåa Agilityklass, small. Hihi!

Vann gjorde Monica och Samson.

Här står hon! Hon som hittade på banorna och dömde enväldigt. Tänk, snart är den där magen alldeles fylld med Marabou-chokladkakor.

Hm? Tycker den där domaren ser väldigt nonchalant ut för att vara en domare; stå där och ha händerna i fickorna. *ruskar på huvudet*

Skämt åsido, apropå att vara (läs: låtsas vara) domare...

Tänk att jag riktigt avskydde, och då menar jag avskydde att vara domare förr i tiden, till exempel på den sedvanliga avslutningstävlingen på kurserna. Jag haatade det! Nu så gör man det frivilligt... fast bara på småtävlingar/träningar. Jag tycker fortfarande det känns lite fånigt att stå där ensam och alena mitt på planen. Haha! Allra fånigast är det när klassen är slut - men det vet ju inte jag - så jag står där med startvisselpipan beredd..... men... hallå?!!! Vad händer? Är det slut nu? Är det dags att höga/sänka hindren?

Fast hellre att man står där och funderar och undrar lite löjligt, än att börja (nonchalant) och höja/sänka - och så är det tävlande kvar (lite eftersläntrande). Det är pinsamt.

Banorna då..?

Jo, Blåbärsklassen är jag nöjd med. Det är nämligen så att det är inte alltid som min tanke på banskissen verkligen blir ungefär samma tanke - och svårighet - in real life. Det sistnämnda uppstod i Hoppklassen, som blev lite väl svår i ett parti - eller två, då. Fast... jag vidhåller ändå att lite kan man väl ändå utmana lite. Jag vidhåller (ja, jag upprepar mig.. vadå ´ra) att starten inte alls behövde kännas så svår (det var slalomingången som några opponerade sig något åt) - om man har tränat högerslalom mer ordentligt. Jag vurmar nämligen för att alltid träna alla hinder från alla håll och kanter - redan från början.

Agilityklassen ändrade jag lite på plats; dels för att några muttrat lite att hoppklassen kändes för svår, och dels för att det helt enkelt blev för trångt - om vi inte flyttade på containern och ån som ringlar förbi vår brukshundklubb. Ja, ja... Mitt ögonmått är inte alltid hur det borde vara. Äsch! :)

Till mitt försvar... Jag är inte - och jag kommer aldrig heller bli - en utbildad domare. Jag måste säga att för varje gång jag "låtsasdömer", så höjs min vördnad för alla domare. Ja, så blev det sagt.

Jo, jag måste också förstås även tala om att det är också ganska kul - och lärorikt - att se alla ekipage; deras handlingslösningar och deras glädje - och även deras tokerier.
    Jag blev mäkta imponerad av Marres nya stjärna Funny, jämngammal med min Pingu; Hon kommer bli så bra. Vilken fart under tassarna! Vilket ös och glädje!
    Det var också en liten jack russell som jag föll för, jag vet tyvärr inte vad han heter.
    Och så charmades jag av lilla Nicki som envist ville vara kvar inne i tunneln. Haha! Dessa jyckar! Jag gillar deras fina lösningar på allt. :)

Sen så var det förstås några ekipage som jag så gärna skulle vilja ge små hintar.... "men... om du skulle prova att göra så här istället... då skulle det (antagligen) gå såååååå mycket bättre". Men... det kan man ju inte, fast det kliar så in i vassen i agilityinstruktörsfingrarna.