Förra helgen och lite vemod

De senaste dagarna har jag tänkt ganska mycket på Spirou, Wilbur och så lillpysen Linus förstås. Jag saknar dom. (Okej, om jag ska vara riktigt, riktigt helt ärlig, så saknar jag personligen Spirou allra, allra mest., förklaringen till det är nog att Wilbur blev typ mest husses hund eftersom han ju var hos honom medan jag jobbade, och Linus var ju egentligen syrrans.)
    Tänk att alla tre gick bort samma år.

Bästa Spirre-Spirou, Wilbur Fulsvans och lillpysen Limparn Linus.

 Och för nån dag sen kom denna bild (till vänster) upp på Fb i deras fåniga "Vi bryr oss om dig"-minnesbilder som kommer upp automatiskt (!). Ja, så mycket bryr de sig.

Jag vet inte om jag verkligen håller med om att nåt som sker per automatik verkligen är att "bry sig".
  Haha! Märks det att jag är "något" avigt inställd till dessa "looking back"-bilder?

Eller förresten! Det jag egentligen stör mig på är just den där meningen: "Vi bryr oss om dig, Kerstin" (duh!!) inte själva grejen med att det plötsligt poppar upp gamla bilder från förr. Det är oftast bara roligt, vemodigt eller skoj, beror på vad det är för bild.

Pingu och Zafir sitter på samma godissten som Spirou, Wilbur och Linus sitter på bilden här ovanför. Detta foto är taget förra helgen.

När jag skaffade mig Pingu var jag full av sorg efter Grompan. Vis så här i efterhand så var det kanske dumt av mig att skaffa valp så där på en gång som jag då gjorde; ville så mycket så snart som möjligt komma tillbaka till agilitytävlandet (och den minsta tiden är ju ett och ett halvt år, det blev två år). Ärligt talat så kunde jag inte riktigt fullt ut ta mig till Pingu. Så orättvist mot honom, men han fattade ju ingenting. Det var bara så jag kände det. Det var flera gånger som jag såg på fina Pingu, men tänkte: "Du är helt underbar... men du är inte Gromit."
    Måste väl tillägga - och förtydliga - att jag nu uppskattar Pingu så oändligt mycket. Han är världens bästaste Pingu! I många mått mätt. Ja, och så kan jag förstås lite då och då verkligen ogilla hans upptåg också... eh? Fast egentligen är det ju mitt eget fel; man får den hund man förtjänar. ;)

Så med den erfarenheten, så tänkte jag efter Spirous bortgång att jag skulle vänta med att skaffa en till valp. Pingu och jag ska vara själva ett tag och sörja färdigt i lugn och ro, men... jag märkte ganska snart att sorgen efter en gammal hund är så annorlunda som sorgen efter att en ung hund har gått bort; det är helt annat, och så fanns den där kullen där. Bara att ta tillfället i akt.

Jag ville på något vis hedra Spirou (som är kallad efter seriealbumet Spirou); därför fick Zafir heta just Zafir som är en figur (skurken) i seriealbumet.

I förrgår var det lite av en historisk händelse när Zafir fick ärva Spirous koppel.

Spirou håller ett stadigt tag i sitt eget koppel. Nu skulle jag förstås även haft en bild på Zafir med kopplet i munnen, men... Hm? Vad ser jag? Det är inte alls samma koppel som på bilden.. väl? Det är ju bredare..? Antingen är det ett äldre koppel på bilden (som ju är ganska gammal, bilden alltså) eller så har det tänjts ut under årens lopp. Kopplet som Zafir nu har ärvt är Spirous koppel, men kanske inte just det kopplet som är på bilden.

 Nä! Nu tillbaka till nutiden!
    Eller rättare sagt förra helgen.

Zafir markerar helt spontant godisstenarna i skogen. Fast nån har öst på en massa snö och kamouflerat dom.

Zafir provsmakar vintrigt och knaprigt blåbärsris...

... medan Pingu väntar otåligt på oss.

Zafir kutade iväg - helt på eget bevåg - till nästa obligatoriska godissten.

... och han inväntar tålmodigt (?) matte fast Pingu traskar förbi.

Oj!! Här blev det intrasslat!! Fattar inte hur lille Zafir lyckades med det här. Jag minns att jag redan då ifrågasatte mitt val att ta mig tid att fota; om Pingu (mot förmodan) skulle få för sig att rusa iväg, så skulle stackars Zafirhuvudet ligga mycket illa till, men vadå? Han är ju försäkrad. :)

Men som ni ser så är Zafirhuvud och Zafirkropp fortfarande ihop när vi kom hem. Hm? Eller syns verkligen det? Det är kanske bara ett fotomontage? Äh! Titta på svanstippen istället. Ser ni svansviftarspåren i snön?

När vi kom hem började jag att skotta gårdsplanen. Zafir tyckte först att det var något suspekt uppförande. Vid ett tillfälle satt han sig så fint under granen. Det såg ganska idylliskt ut. "Måste fotas!!", avbröt jag då mitt skottande, men som vanligt... så när kameran äntligen får till ett foto så har "the moment ceas to be gone.. like a parrot... pushing up the daisies" (försök till Monty Python-assosiasioner.. associa.. Äh!!). "Men hallå! Vad ligger här?!! En doja!!", upptäckte lille Zafir.

Det blev hejvilt rusande med dojan... som synes på bilden... eller inte då. Jag skyller på kameran, jag!! *harkl*

En stilla poserande Zafir-valp med nyhittad skatt.

Fråga mig inte varför jag tog denna extra bild på samma motiv.. Jo, nu minns jag! Det var ett fint sken på himlen... men det syns inte på bilden...

Tjohooo!! Nu går det undan!!

Äntligen lite actionbilder. Ja, mina hundar kan röra på sig!

Fast... Sickna bilder. Hm? Ska jag skylla på kameran eller på den värdelösa fotografen.

Sluta fota! Ge oss godis!!

Ja, fråga inte mig vad dom håller på med! Ser ni Pingu till vänster och Zafir är faktiskt där till höger. Det är visst nåt särdeles intressant under altangolvet.

Ytterligare en "milstolpe" förevigad fotografiskt.

Förra helgens hundvårdtime: Zafir fick alla klor klippta uppe på trimbordet, och för första gången även lite träningstrimmad med "surrmaskinen". Vad lille Zafir tyckte om det? Tja, han tyckte det var lite meckigt när jag "lånade" en framtass i taget: "Eh? Nu blev det lite svårt att hålla i tuggbenet, ju. Fast det går ändå." När trimmaskinen började "massera" öronen (ja, jag vände först maskinen åt fel håll och bara smekte mot pälsen): "Öh? Vad är det där som surrar vid mina öron? Äh, vem bryr sig! Tuggpinnen är ju förföriskt delikat.", tuggade Zafir och brydde sig inte ett dugg sen när jag rakade på riktigt.

><

Egentligen borde det vara dags att byta header på bloggen, men... nä. Det går inte. Inte än. Jag bytte framsida och rubrik på hemsidan runt jul, men det tog emot. Även att flytta Spirous, Wilburs och Linus sidor till... bokhyllan.