Jaha, nu ligger man efter igen... så det får bli bilder i massor och en å annan filmsnutt.
Låt mig få presentera...
... Pingu och Zafir.
Ja, det är samma gamla hundar, inget nytt liksom. Och vad sitter de på? Jo, just det: godissten - som vanligt.
Här igen på en av dessa obligatoriska godisstenarna. Pingu springer ofta före, och så sitter han och väntar tills långsamma matte - och numera Zafir - kommer fram... och tar ett par bilder eller två. Ja, undrar hur många bilder jag har på denna godissten med en drös godisförväntasfulla hundar som sitter ovanpå. Lille Zafir har helt klart lärt sig hur man gör.
"Actionbilder" ;) (jag menar, till skillnad mot alla dessa stillasittande godisstenshundar)
Bästa skogspanarhundarna!
Hemma vid grindhålet.
Bildtext överflödig.
Fick så där lite spontant för mig att ta ett "tjusigt" (ni får låtsas att de vissna blommorna är levande dito) gruppfoto vid muren och lyktan...
... men lilla Zafir "råkade" falla ned. Alltså, han tycktes tänka så här, typ (efter han nyfiket hade provsmakat de vissna blommorna): "Öh? Vad är det här? Ett stup! Det måste jag testa!!"
Just det! Jag har nästan 6000 kvm stor tomt, gissa var lille Zafir anser är den bästa kiss- och bajsplatsen? Jo, när det är dags rusar han upp på altanen för att äntligen kunna göra ifrån sig. (Jag har planer på att avspärra altanen, så det bara blir en gång från och till dörren typ och/eller som jag redan har påbörjat; när jag typ dagligen kastar ut godis för lite godissök ute på gräsmattan (läs: mossmattan) även kasta ut lite uppe på altanen. För att få den lille att förändra sitt tänk om vad som är lämpligt toaställe.)
Jaaaaaa! Lille Zafir gick helt på egen tass och spontant in för att lägga sig inne i hundburen/kojan.
Jaha, ny helgdag, ny skogspromenad - och den obligatoriska godisstenen. Denna gång kutade de båda tillsammans före för att sätta sig uppe på stenen och invänta matte.
Sen efteråt blev man både trötter och lite frusen.
Det såg lite kul ut när Zafir rättade till filten själv och svepte om sig den lite bättre.
Nu är vi på jobbet...
Ja, väderkorn har han i alla fall. Det var lunchdags och jag ställde upp matskålen högt uppe på hyllan i väntan att käket skulle svälla klart (utanför bild, uppe i högra hörnet). "Vad gör han?", undrade jag när jag hör krafsande och hasande. Jag smyger fram och ser detta; Zafir har klättrat upp på lådan och vädrar i luften upp mot där skålen står. Det första jag då tänker är: "Det här bådar gott för framtida agilityplaner! Sinne för kämpaglöd, klättra och envishet" :)
Fast han är en riktig mattegris. "Nä, jag kan inte alls roa mig här bakom gallret. Du ska stå där intill - hela dagen!!"
Eftersom jag nu inte riktigt har tid att ständigt - hela arbetsdagen - roa en liten valp, så testade jag att slänga in en "pappersboll". Tja.. en liten stund var den kul, men...
Gnäll och gny och SKRIIIIK: "Matte!! Du ska stå där och titta på medan jag leker, ju!!" Storbror Pingu duger icke!!
Vad är det här då? Jo, nu har vi plötsligt hamnat i bilen. Än så länge får han åka i baksätet.
En alldeles nyvaken Zafir nu hemma. "Vadå? Är det dags att gå ur bilen. Nä, jag vill sova lite till ju!"
Jo, apropå det! Valpen egen vilja...
Det hade ju blivit lite kallt ute. Pingu har redan gått ut, jag står i hallen fullt påklädd och lockar på Zafir, men nej då! "Nä, jag trivs bättre här! I soffan, på sköna filten, framför datorn.", vägrar valpen. Alltså, dagens ungdom!!
Men denna matte är en klok matte - fast hon är en människa - så Zafir-valpen "tvingades" ut i alla fall, och visst tyckte han det var skoj därute med!
Pingu och Zafir lekbrottas.
Filmtajm!!!
Det jag gillar nästan mest i denna filmsnutt, förutom att Pingu är så glad och upprymd, är att han lugnar ned sig när han märker att Zafir inte alls vill leka mer. Duktiga Pingu!! <3
Jaha, så var man på jobbet igen...
Lill-killen får inte alls gå i trappan!! Men han hade fasligt bråttom när vi kom till jobbet, och rusade (nja, typ) uppför trappan. Gissa vem som fick fart efter för att förhindra så valpspolingen inte fick för sig att ta sig ned igen.
Men att ta ta bilder hinner man med i förbifarten. Ja, ni ser att lille Zafir lite trevande testar trappsteget nedför. Ajabaja!!
Det bästa man har sätter man på bordet!
Nja, ärligt talat så var lille Zafir lite småbillig just då. Vi var på jobbet en blixtvisit (när det var stängt) och jag skulle kvickt gå in till den andra butiken, "genade" genom butikentrégallret, och hörde hur Zafir protesterade högljutt bakom hundgrinden. När jag strax kom tillbaka - så möttes jag av valpen, utbrytarkungen!! Pingu stod lydigt kvar bakom grinden. Tur att Zafir inte hann ta sig under det halvöppna butikentrégallret medan jag var i den andra butiken, och sen ovetandes stänger ut (!) valpstackarn ute i det öde inneköpcentrumstorget. Tala om att det kunde blivit tokigt (minst sagt). Så nu fick jag lov att raskt kolla igenom alla butikens gångar, så att inte valpen råkat göra ifrån sig under sin i och för sig korta rymmarstråt, men man vet aldrig. Det är lite moment 22-varning detta; under tiden man letar efter eventuella "olyckor" så hinner valpen göra kisspöl för det tar sån tid innan vi kommer ut, för vi letar efter om han har gjort det vi vill förhindra... Ja, ni fattar, va?! Med andra ord, så bar jag honom medan vi, Pingu och jag, kutade runt alla gångar och vrår.
Jaha, nu har vi hamnat i bilen igen. Zafir var lite frusen, så han fick en filt om sig under tiden jag rusade in på ICA.
Denna bild tagen hemma på tomten får illustrera att lille Zafir har de senaste dagarna upptäckt... att det finns saker även ovanför honom!! Vilken grej, va?!! På koppelpromenad, i skogen och på tomten så stannar han till och kollar sen uppåt - för att sen skutta upp för att ta sig ett smakprov på grässtråvippa, högväxt vissen blomma eller liknande.
Sen måste man noggrannt tugga och smaka på det man lyckades få tag i. Självklart så bara måååste man ta omvägen genom hallonsnåren för att sen sätta sig ned och tugga. Det är därför han blev alldeles snöig.
Nej, jag har inte glömt världens bästa Pingu. Så här några biler på söt-killen.
Jaha, nu har vi hamnat i skogen igen...
Helt på eget initiativ - och helt på egen tass, utan stöd av storebrorsan - kutade lilla Zafir-valpen bort till den obligatoriska godisstenen. Duktig valp!!
Sen väl hemma igen blev man trötter. "Zzzzzzzz", snarkar Zafir.
Lite syskontuggmyshäng i soffan på kvällskvisten.
Lite stolt över att vara storebror är han nog, Pingu-grabben.
Hihi! Pingu håller ett järngrepp om lillebrorsan (som jag strax efter lirkade loss).
Så var det jobbardag igen...
Leksaker och prylar har han i massor, men...
... valpspolingen vill att matte ska stå bredvid. Annars blir det yl-protester och våldsamma tassslag mot gallret så det ekar i hela köpcentrumet.
Det spelar ingen roll att Pingu är där. Nä, dragkamp och annat kul kan man visst enbart roa sig med hemma.
Jo, apropå hundgrinden! Som ni ser på de här senaste bilderna så har grinden uppgraderats efter Zafirs rymmarstråt (se ovan); den går numera inåt (mot Zafir) och som en extra åtgärd kan den låsas med haken (ifall valpuslingen kommer på den nya "grindöppnar-tekniken").
Men hemma kan man helt plötsligt få för sig att knata in till sovrummet för att ta sig en alena tupplur - fast både Pingu och jag är inne i vardagsrummet. Knäpp-valp!!
Och så har vi nästa tokighet Zafir har fått för sig...
"Nej! Jag vill inte följa med! Gå ni! Jag trivs bättre här hemma.", protesterar Zafir. Vi hade bråttom till jobbet. Pingu står utanför och väntar. Jag är fullt påklädd med ryggsäcken i handen och bilen stod på uppvärmning. Zafir totalvägrade att bli utlurad med mina käcka lockrop!! Och när jag gick in för att helt enkelt bära ut honom, så smet han in, kvickt som en hal vessla.
Jo, och de senaste dagarna har han fått för sig att man ska minsann inte åka bil: "Nä! Jag vill vara ute och springa runt. Vill inte vara i bilen!", försöker han smita iväg när han förstår vad som är på gång. Trots att det finns tuggben och leksaker inne i bilen. När han sen väl ändå är inne i bilen, så är det bara bäst tycker han och gnager på sitt tuggben hejvilt. Han är envis som få, men jag är envisare och har mina tricks för att överlista honom. Hehe! Fast... ibland undrar jag om inte valpuslingen är för smart för mig... För jag har han en gång blivit överlistad, så går det inte att göra om samma trick en gång till vid nästa tillfälle som han envist vägrar. "Nä, nä! Det där går jag inte på en gång till, inte!", smiter han iväg, valpen. Tänk att bli missledd och lurad av en spaniel.. och en liten valp! Vad säger inte det om mig! *suck* ;) Apropå ingenting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar