Om ett agilityträningspass en fredagskväll i december

"Är det idag det kommer att hända? Är det det?!!! Dagen då jag till slut gjorde det - slog ihjäl er!!", muttrade jag surt till jyckarna när jag försökte gå något sånär normalt bakom mina ystert dragiga hundar vid snabbrastningen innan vi skulle gå in till Arningehallen för ett agilityträningspass.

Ja, jag skulle ju komma i tid. Så man kunde rasta av hundarna i lugn och ro innan vår tidsbokning började. Men vart sjutton tog tiden vägen?!!! Ja, det undrade jag när jag skyndsamt for iväg hemifrån. 😠

Det var lite fascinerande att Zafir började smågnälla lite förväntansfullt i bilen redan innan vi svängde av mot vägen där hallen ligger. Det var ju cirka en månad sen vi var där sist. Han måste ha vädrat i luften att det ligger en agilityträningshall i närheten redan en halvkilometer ifrån stället. 
   Sen när vi hade stannat på parkeringen så SKREK han i bilen, men jag, min envisa varelse, vägrar att låta honom få hoppa ur bilen innan han har tystnat.... Det tog ett tag... om man säger så. Jag misstänker att halva Arninge hörde honom och undrade vad som egentligen stod på.

Utanför bilen så var bägge två helt oregerliga. Det var då jag uttalade mitt hot om vilken dag det här måhända kunde vara... Jag kan inte påstå att de brydde sig.

Väl inne åkte Zafir in i en bur illa kvickt, så man kunde ta av sig ytterkläderna och byta skor i lugn och ro.

 

Den här roliga klass 3-banan körde vi. Den blev nästan lika som på skissen, förutom att hinder nr 19 fick vi lov att vända 90 grader eftersom vi tyckte det verkade lite enklare än att börja bygga om hallen och flytta på staket och väggar och så. Det är ju även lite tveksamt att man verkligen får flytta på väggar och staket när man enbart hyr stället för ett par timmar. 😉

Tunnelingången nr 11 hamnade nog närmare balansuppgången än på kartan, så det blev en extra svårighet. 😏😊

Medan vi väntade på vår tur, så passade man på att träna Zafir att vara tyst och lugn i buren samtidigt som man värmde upp Pingu med lite rally- och freestylemoves precis intill så jag kunde belöna Zaffe när han var tyst.

Pingus första runda

Vi startade efter Sharon, och när vi går in mot första hindret, så tänker jag att Rosies tjejer har antagligen löpt färdigt nu, eftersom de troligtvis löper typ samtidigt (Zia löpte när vi tränade sist).
    Pingu tjuvstartar, samt smiter iväg för att nosa runt vid en (osynlig) luktfläck på golvet, och jag tänker att där har inte Sharon varit, så det är nåt annat, nåt som har hänt tidigare innan vi kom dit, som Pingu tycker är spännande.

Pingu kör sen banan helt okej, näst intill riktigt bra. 😊 Vi missar lite här och där (bland annat tar balansen istället för slalomet, och balansen igen istället för tunnelingång nr 11), men vi kör bara om och tar hindren rätt. Kände mig riktigt nöjd när vi sprang i mål. Pingu däremot blev besviken när jag bjöd på fel leksak!!! Hur kan en matte glömma ta med sig tävlingsbollen?!! Torrgodis var i alla fall bättre än kamptofsen som han bara fnysde åt.

Pingus andra runda

Vi startar denna gång efter Sheena. Nu är jag mer beredd på att Pingu kanske tjuvstartar eller drar iväg, så jag säger till direkt när jag ser hur han vädrar intensivt i luften (!) innan han hinner hitta på nåt dumt.
    Pingu sitter finfint kvar i starten (jag utmandade honom också litegrann). 

Jag visar nu tydligare vid passagen mellan hinder nr 3 och slalomet genom att typ halvvända överkroppen tillbaka samtidigt som han tar hopphindret (nr 3), för att rikta bort honom från balansen, och sen därefter vända kroppen framåt för att visa mot slalomet. Han gör det klockrent.
    Han fixar också tunnelingången (nr 11) när jag nu ropar "UUUT!!" samtidigt som jag slår ut med armen. Däremot missade han nåt hopphinder (tror det var nr 12) men jag brydde mig inte, körde bara på eftersom vi var i ett sådant bra flyt... Eller så skickade jag in honom i tunneln igen och visade bättre mot hopphindret..? Äh, jag minns inte. Jag minns bara att det var kul. 😊
    Jo, så gjorde jag nog. Jag körde ju en jaakko där på hopphinder nr 12, som jag tycker Pingu svarar bra på, men... sen hade jag liksom jaakkon kvar i kroppen (vet inte varför jag så ofta har jaakkos lingering kvar i muskelminnet?), så vid passagen mellan hopphinder 14 och A-hindret, så gör jag helt ofrivilligt (typ) en jaakko igen när jag egentligen ville göra blindbyte (som jag gjorde på första rundan). Det funkade det också men kändes förvirrande och helt onödigt. Kanske därför Pingu skuttade A-hindrets kontaktfält som han vore en flyyyygande förvildad svan. Vi gjorde därför om i flygande fläng, och då sätter han kontaktfältet som sig bör.

Pingu blev efter målgång åter igen besviken på att matte inte hade hans tävlingsboll med sig. Dumma matte!!

Jag däremot blev riktigt glad över min duktiga hund, som fixar denna relativt svåra klass 3-bana (Pingu tävlar faktiskt i klass 1) och plötsligt fixar kontaktfälten (visar upp det beteende jag vill ha, dvs stannar upp och inväntar (nja?) mitt "Kör!").

Sen berättar Rosie att Sheena är i höglöp! Vad glad jag blev!! Med andra ord var ju Pingu ÄNNU DUKTIGARE än jag redan tyckte!! Fin-Pingen!! 💝

Zafirs träning

Medan mina träningskompisar körde så passade man förstås på att träna Zafir litegrann utanför banan. Det blev lite rally- och freestylemoves - förstås. 😊




Vi tränade också på att vara passiv och bara kolla in de andra. Fast här på bilden kollade han väldigt närsynt in en pall.

Så där ja! Så ska det va´! Stilla och bara vara medan matte fikar.

"Men matte? Varför står du därborta för?"

Sen efter att small-jycken hade kört klart, så fick Zafir träna några agilityhinderkombinationer - från denna klass 3-bana 😉. Han fick köra tunnlarna (borta vid högersidan av banan) och långhoppet (som han aldrig kört förut). Snälla Rosie var "leksaksdroppare". Vi baklängeskedjade förstås, och sen la vi till ett hopphinder också före tunnlarna.

Avslutade med att köra tre hopphinder med tvär U-sväng för att känna på hans följsamhet också nära mig.
 
    Zafir är duktig, men ännu lite rookie-flamsig, vilket ju inte är så konstigt eftersom han bara är en liten agilityrookie. Han har redan nu hyfsat bra hindersug, bra släpp samt också bra följsamhet nära mig.

Hur som helst så visar han med bravur upp sina framtida agilitytalanger. Jag tror att han kommer bli bra; han har fart och fläkt, är nästan för orädd (balansbom och gunga) och framför allt att han visar en glad vilja att forcera alla hinder, vilka de än må vara.

 

Bild tagen i flygande fläng då jag släppte honom när vi åter höjde hindren till large.

Pingus tredje runda

Inte mycket att orda om; han satte allt perfekt.. eller var det nu han skuttade A-hindrets kontaktfält? Jo, så var det nog. Åter igen gjorde jag den där ofrivilliga jaakkon, när jag egentligen ju skulle göra blindbyte. Knäppskalle!!
    Nu hade jag bytt ut tråk-kamptofsen mot en pälskamptofs som Zafir (!)  hade i smyg nosat upp från botten av träningsväskan. Tack, Zaffe!! 😁 Pingu blev själaglad för att få kampa med pälstofsen.
 

Till slut uppförde sig Zafir ganska bra i avbytarburen. Det går framåt även där.

Det var länge sen jag kände mig så glad och nöjd efter ett tränignspass. 💕

(vilket ju var kul med tanke på hur sur jag var innan. 😉)

När vi sen gick rastvända innan vi körde hem, så försökte Pingu att flirta med Sharon lite då och då. Vi skrattade lite åt honom, att det är ju fel flicka, men att han inte vågar sig på att bedyra sin kärlek till höglöps-Sheena, som ju är väldigt noga med sina kavaljerer. Vi anade att Pingu önsketänkte lite att det var Sharon, som är lite mer beskedlig, som löpte istället.

    Intressant också att Zafir inte visar upp nån större löptikslängtan; han - i sin tur - kanske inte vågar när storebror är närvarande.