Juldagens eftermiddag glimrar

Man vaknade väl lite väl sent på juldagens... tja, man skulle nog kunna kalla det för eftermiddag.

Jag hade först bara tänkt gå en kort rastvända... men sen blev det i alla fall en lite längre promenad utmed sjön i det vackra vädret. Kul när man liksom kommer bara längre och längre hemifrån... för att man inte vill gå hem igen.

Men före juldagen var det visst JULAFTON!!

Medan människorna käkade så satt Zafir därborta i soffan och väntade på jultomten.

Haha! Nja.. han var minsann runt matbordet också. Synd att jag inte hann ta bilden medan han satt som paralyserad och glodde upp mot julskinkan. Bilden är tagen precis när han besviket är på väg att gå därifrån.

Äntligen julklappsutdelning. Mest chokladaskar till människorna och märgben till hundarna.

Matte fick faktiskt lov att hjälpa bägge jyckarna att öppna paketen. Hm? Måste nog börja träna dom i den ädla konsten att riva upp paket.

Väl hemma igen i den sena julaftonnatten... eller alldeles för arla juldagen, då.. så la sig både Pingu och...

... Zafir genast i varsitt hörn och snarkade nöjt.

Zafir ligger raklång på sidan och drömmer om fler märgben.

Tillbaka till juldagens promenad...

Jag brukar annars aldrig ha halsbanden på när de är lösa i skogen, men eftersom det var tunn is på sjön, så för att ta det säkra före det osäkra - ifall, mot all förmodan - jyckarna skulle smita iväg och lyckas komma ut på sjön, så kändes (!) det bättre med greppvänliga halsband på hundarna... Fast nu efteråt fattar jag inte riktigt hur jag tänkte. Då såg jag inför en inre syn hur jycken har gått igenom isen i typ en vak och jag greppar halsbandet och drar upp byrackan, men... hur sjutton skulle jag lyckas ta mig fram på isen? Den skulle ju brista tämligen omedelbart, ju.

Zafir är mycket viltintresserad, så när vi spatserade på den smala stigen var bägge hundarna under "nära"-kommando, och då speciellt Zaffe. De fick enbart under godissten-/vacker utsikts-fotografering vara några meter ifrån mig. Man ser hur Zaffe kikar och spanar runt om, vilket han gjorde hela tiden.

Pingu är nu för tiden min "lydiga" och matte-uppmärksamma hund.

Pingu roar sig med godisstensjakt i skogen. Här har han åter igen fällt ett byte, och han visar stolt upp det. 😊

Under tiden är Zafir smått uttråkad; han till och med la sig ned i sin tristess. "Godisstenar är blahablaha, det är riktigt vilt som gäller!!", anser slyngeln Zaffe.

Okej, kan väl erkänna mina brister, då...
    Typ cirka fem minuter innan godisstensbilderna här ovanför togs, så lyckades dum-Zafir lura mig. "Men.. nu går han ju inte här precis intill mig som han ska... ", tänker jag när jag ser Zaffe snofsa virvlande runt snåren några meter ifrån mig... "Jag borde kalla tillbaka honom - för att vara konsekvent; jag har ju inte sagt nåt "fri-kommando", ju.", hinner jag precis tänka.... Så smiter byrackan iväg i hundranitto!! Jag tar upp visselpipan och visslar inkallningspip... och byrackan till hund gör inte som han brukar, det vill säga göra en helomvändning i luften typ. Nä, han bara fortsätter bortåt i fjärran och försvinner strax mellan de täta träden. Jycken är borta!!

Tja, visserligen bara i cirka högst 45 sekunder - men det var låååånga 45 sekunder!! Mycket kan hinna hända på en knapp minut, liksom. Jag hann tänka: "Vad har han spårat upp? Rådjur? Hinner han ikapp? Kommer vi möta nån (människa, alltså), månntro? Det är ju ändå vackert väder, juldag och många lediga. Vi är alldeles för nära 276:an i mitt tycke... Visst är det viltstängsel här omkring, väl? Tänk om han..." Ja, man hinner tänkta mycket.
    Men strax så kom en liten dum spaniel farande i flygande fläng mellan träd och snår med tungan hängande utanför tillbaka till sin nu mycket ilskna matte. Jag hade god lust att klippa till honom.. men så kan man ju inte göra när jycken nu - sent omsider - gör precis det jag ju ville att han skulle göra. Fast inte fick han några glada tillrop precis - utan mer ett muttrande: "Jag skulle kunna slå ihjäl dig...!"
    Vi vände tillbaka till där han hade smitit iväg, för att typ "göra om, göra rätt", och jag fick dock utlopp för min frustration när han sen fem sekunder senare tänkte rusa åstad igen. Sen gick han som ett tänt litet ljus intill mig - och det fick han beröm för, men vad är ett ynkligt och klent beröm och en liten godbit gentemot att få kuta iväg efter spännande vilt? Måste få till bättre belöningar!!

När Pingu sen lite senare skuttade glatt upp på godisstenen (bilden ovanför), så försökte jag även få upp Zafir, men han har absolut inget godisstensintresse när det finns viltvittring runtom. Först tänkte jag faktiskt att ge upp, och låta Zafir få strunta i att hoppa upp på stenen... men jag ändrade mig; jag ska ju för bövelen visa honom vad som är tillåtet i skogen - och kanske i alla fall lite roligt...

Så till slut fick envisa matten upp honom på godissstenen, men...

... att förmå jycken att glo mot kameran var helt hopplöst. Nä, Zafir var upptagen att vädra, vädra, vädra i luften. Varken godis eller matte var nåt man gav nån större notis om.

Under tiden som jag försökte övertala Zaffe att glo på mig...

... satt Pingu nedanför stenen och glodde stint samt väntade tålmodigt.

 

Nja, till och med Pingu tröttnade till slut på mina förgävna Zafir-uppmärksamhetsförsök. Tja, jag brydde ju mig inte om Pingu, liksom, så varför skulle han bry sig om mig?

Men oj!! Titta! Plötsligt så händer det! Jycken ser åt mitt håll!!

Men det var inte länge det inte!!

Samma sten, men från andra hållet och med en lustig Zafir-min och en ytterst vildspretande mustasch.

Det ser tämligen idylliskt ut på bilden, som om man vore mitt inne i en öde djup skog...

Hör ni det ständiga... Vad tror ni? Fågelsången? Vinden i trädtopparna? Älgkobrölen? Nä, ingetdera. Det som hela tiden hörs är...

... bruset från den vältrafikerade 276:an som inte är långt ifrån.

En vanlig syn; Pingu på nåt som kan likna en förhöjning från marken och med en uppfordrande min mot sin matte, och Zafir spanande bortåt i fjärran.

Faktum är att till och med Pingu tänkte strax innan bilden togs smita iväg och spåra nåt i snåren, men jag fick honom på andra tankar; godisstensjakt, som vilket ju är ett mycket bättre alternativ. "Tycker matte, ja!!"