 |
| Titta noga. Det är inte var dag det hänger en rallylydnadsprisrosett på den här jycken. :) Pingu själv verkar dock något blasé, typ. Fattar inte what´s the fuzz. :) |
Nu ska vi inte gå händelserna i förväg....
I onsdags var det agilitykursdags på Waxholms BK. Duktiga Maria Alexandersson hade tagit vägen förbi från Västerås för att köra lite agility med oss, en liten trogen skara agilitynördar, i en fem timmar långt kurstillfälle som gick alltför fort. Ja, det gör så när man har roligt.
Det här var andra gången jag går kurs för henne, och jag måste säga att vi fann varandra mycket bättre den här gången än förra. Det var kul och lärorikt samt lättsam och gemytlig stämning med en hel del skratt och hejarop.
Dagens/kvällens bästa aha-upplevelse var nog när hon beskrev mig och mina vanliga misstag på pricken: "Du måste bestämma dig; antingen kutar du järnet för blindbyte eller så förbereder du långt i förväg för bakombyte. Inte nåt mellanting; typ om (!) du inte hinner så blir det bakombyte - för då är det för sent - och blir så otydligt för hunden vad du menar, och därmed risk för missförstånd er sinsemellan." (ej exakt citat) Ja, ja... att dom alltid ska ha så nedrans rätt... ;)
Några andra tankar från kvällen:
- Jag blev förvånad över att jag hann kuta på mer än jag trodde; vid banvandringen hade jag planerat för bakombyte mellan två tunnlar, men märker - till min förvåning - att jag är ju före jycken, så blindbyte blev det istället varje gång vi körde denna hinderkombination på denna 25-hinders långa bana.
- Göra framförbyten mycket tidigare än jag brukar. Haha! Göra det mesta mycket tidigare än jag brukar. ;)
- Det var kul att få tillfället att visa att Pingu-grabben är/kan vara så himla följsam och lyhörd för ens handling... på gott och ont; min timing måste sitta. *suck* Är ofta antingen för sen - eller några enstaka gånger - för tidig (!). Ja, ja... Det är svårt det där.
- Det var roligt när vi sen på slutet kör hela banan (25 hinder) och jag upptäcker att jag har glömt banan, och i min vana trogen fortsätter jag ändå att springa på i full fart samtidigt som jag ropar högt: "Jag har glömt banan!!", och hoppas att det är åt rätt håll. Maria och träningskompisarna ropar vilket hinder som är nästa - och jag lyckas köra rätt utan fel hinderväg. Resten av banan mindes jag. Pingu märkte ingenting av att jag, hans ledsagare/kartläsare/handler, var vilse för nån sekund. Bra där! :) "Du bara fortsatte och ropar "Jag har glömt banan!!"", skrattade Maria åt/med mig när jag pustar ut efter det sista - det 25:e hindret - samtidigt som jag berömmer fin-Pingu - och Maria berömmer mig. :) :)
 |
| I pausläge i väntan på vår tur. |
Pingu var helt underbar den här kvällen. Eller "magisk" :) som en viss kommentarskrivare skrev på Fb efteråt. Även vid rallymovesuppvärmningen var han så lyhörd och på samt full av sprudlande energi. "Precis så här vill jag att han ska vara vid helgens rallytävling.", tänkte jag väl medveten om att Pingu har två lägen; antingen helt underbar eller ett nos- och vaffmonster till byracka.
Rallylydnadstävling Uppsala BK/HU
Så här skrev jag på fejjan kvällen före:"Det ska bli så spännande imorrn! :D Vad kommer jag ha för en Pingu in på rallybanan? Den okontaktbara vaff- och nosmaskinen eller den följsamma o helt underbart lyhörda Pingu-grabben?
Känner mig lugn o glatt upprymd; har liksom inget att förlora - bara att vinna. Göra mitt bästa och går det så går det. Och om det inte gör det, så... *rycker på axlarna* ... så gör det det nån annan gång. :) :D"
Det var ju en dubblerad nybörjarklass, så jag hade två försök att få till en tredje kval.poängsrunda (och RLD N-titeln), men det viktigaste var känslan; att strunta i poäng utan bara gå på känsla och ha kul.
Efter den första tävlingsrundan skickade jag iväg detta Fb-meddelande: "Tyvärr har jag nos- o vaff-Pingu med mig idag. Men spela roll. Sånt som händer. :)"
Ja, Pingu var från att han skuttade ur bilen helt oregerligt nosig och dragande i kopplet. "Vad är det med det här stället egentligen?!", funderade jag tyst och lite surt ilsket. Ja, förra gången vi rallytävlade här så var han lika odräglig. Jag menar, gräsbuskagen runt den där röda ladan doftar visst oemotståndligt gott och intressant!! För att inte tala om hela appellplanen! Och gräset höger om prispallen! Och buskarna typ mittemot agilityplanen! Och då har jag inte ens nämnt vägrenen längs grusvägen!!!
Jag höll på att bli helt skogstokig!!!! Där på allmän plats! Inför alla. Jag började hota om att klå den ena hunden med den andra samt väste ilsket "Snart blir det hundmisshandel!". Detta var när jag rastade av bägge jyckarna under pausen mellan klasserna. Just for the record: Det var tomma hot; det blev ingen hundmisshandel... av mig i alla fall.
Jag försökte - envist - utnyttja allt det goda (luktfläckarna, alltså) och köra life reward-köret (Pingu) varvat med "kollar du på mig, så får du beröm och godis"-köret (Zafir).
Det vart lite komiskt när jag för sjuhundraelfte gången passerar "det magiska ladubuskaget" för att bara gå förbi, utan att de ska få lov att stanna upp och nosa - och Pingu tvärstannar, vägrar följa med mig, och glor bedjande/uppfordrande (välj själva) upp mot mig. Jag bara gick på, så han hade inte så mycket att välja på än att följa med, men jag fick lov att vara väldigt bestämd.
Oj! Nu glömde jag ju berätta om den första rundan...
Banan var ganska klurig; ingen Pingu-bana direkt. Men det ska väl gå för det, eller hur? Bland annat var det en lite ovanligt (?) lång sträcka mellan själva banbandet och startskylten. Jag frågade faktiskt domaren om man fick köra lite sitt på den långa sträckan innan startskylten, men förstås inte, vilket jag i och för sig anade och förstås accepterade. Pingu var med andra ord ganska "tappad" redan från början.
Pingu var flamsig, vaffig, nosig och så massor med sträckt koppel. Jag försökte med mina knep; olika ljud, olika muntliga kommandon, viska, vara tyst, berömma med fånig pipig stämma osv. Nä, Pingu var inte riktigt med. Jag kom på när vi nästan var framme vid slutet att jag hade ju gått med lite för långsamma steg, vilket inte riktigt passar Pingen, men det var liksom för sent att göra nåt åt nu, liksom.
Det blev lite blygsamma 54 poäng. Men vadå? *rycker på axlarna* Jag har nu lärt mig att inte bli besviken. Rundan kändes inte bra. Ibland går det, ibland inte. So what?
 |
| I väntan på nästa tävlingsrunda. Det var rätt så varmt. |
Jo, det här måste jag berätta!! :)
Jag hade ju valt att "slå läger" lite för mig själv för att Pingu skulle få tillräckligt utrymme gentemot de andra hundarna, men samtidigt vid en plats där jag hade ganska bra sikt mot alla fyra banorna (det arrangerades även dubblerad avancerad klass).
Under väntan mellan nybörjarklasserna, så kommer det ett tvåmannatävlingssällskap (alltså främmande för mig) - som slår läger precis bakom mig, alltså typ en (1) knappa meter bakom (!). Jag hör hur den ena kvinnan skrattar lite smått generat åt våra respektive lägers närhet, men hennes sällskap tänkte bara på att även de ville ha uppsikt över alla banorna, vilket jag ju väl hade förståelse för.
Jag hörde precis allt de pratade om; äppelkaka utan vaniljsås, plommon etc, etc. :) Vid ett tillfälle råkar den ena tjejen glömma bort sin kopplade hund, som kikade över axeln på mig. "Nä, du! Gå därifrån!", motade jag muntligt bort den innan Pingu hann börja muttra. "Åh! Förlåt!!", ursäktade matten sig. "Äh, det är sånt som händer.", svarade jag, men förklarade även att Pingu är "kär" i alla svarta labrador/labradorliknande hundar, men när han sen upptäcker att det är en hane, så blir han gramse. Typ.
Det var bara trevlig stämning mellan våra läger, men jag tyckte dock att det var lite komiskt; typ hela gräsplanen är (typ) tom - och så slår de läger precis tätt intill en. Det hade dock varit ännu trevligare om de hade bjudit mig på lite äppelkaka. ;) :)
 |
| I väntan på prisutdelningen. Bägge hundarna blev uppbundna i stolpen medan jag gick bort för att hämta mina lägerprylar. |
Inför den andra tävlingsrundan var Pingu fortfarande ett dragdjur i kopplet, fast mer kontaktbar och något mer följsam än inför första tävlingsförsöket.
Den här banan var en mer Pingu-bana. Och denna gång kom jag ihåg att trava på lite fortare. Rundan kändes bra, men som vanligt fick jag oavbrutet jobba med alla de knep som finns för att hålla hans fokus. Jag kände mig rätt så nöjd efter vi passerat målskylten. :)
Jo! Kom på! Hm? Ska jag berätta det här också, månntro..? Äh, jag kör!
Jag, van agilitytävlare, är inte riktigt van med att inroparfolket inte är så aktiva. Jag menar, jag är mer van med att inroparen aktivt går runt och just ropar in nästa ekipage, och även de som strax ska gå in, så att de verkligen är beredda så tävlingen flyter på.
Jag traskar fram till inropartavlan för att kolla med strykningar och sånt, samtidigt så frågar jag vilket ekipage, vilken hund/hundras som är före mig (så jag har koll när jag ska in). Det blev först lite missförstånd eftersom bägge nybörjarklasserna pågår samtidigt (första halvan av startfältet på ena banan och den andra på den andra banan, och sen tvärtom. Fiffigt, va! ;) ). Pingu och jag, med startnummer 36, har en liten söt phalène före oss. Jag tar sikte på den...
När den börjar värma upp, så börjar jag rasta av och "väcka" Pingu. Jag råkar höra att det är strul med turordningen; att de har "hoppat över" startnummer 31 (eller 32?). "Jag har nummer 31.. eller 32! Det stod så i kallelsen!!", säger det "överhoppade" ekipaget bestämt. En kort konferens med kutande funktionär mellan förare, domare, skrivare med fladdrande protokoll i blåsten, inropartavlan samt klubbstuga/sekretariat, fram och tillbaka. Jag och Pingu går tillbaka till vårt läger. ;)
När den söta phalènen går in på banan börjar jag ånyo att värma upp. "Hörru du! Du med gröna tröjan!", ropar "ekipage nr 31.. eller 32" till mig. "Du vet va att jag är före? Så du inte börjar värma upp för tidigt, menar jag.", upplyser hon mig vänligt. Jag tackar för infon, men jag hade ju redan koll. Det är precis så här det ska vara på tävling; alla hjälps åt så att det flyter på - även när det blir lite strul - utan sura miner.
 |
| Gammal bild. |
Apropå sura miner... så rös jag av obehag i hela min kropp av att Zafir satt och hög-gläfste i bilen nästan hela tiden medan Pingu och jag väntade på vår tur att få gå in och köra den andra rallyrundan. Jag höll på att bli skogstokig - igen! Var beredd på att nån skulle komma och uppmana "ägaren till den övergivna stackars springer spanieln som liiiider i bilen (som för övrigt var i skuggan under träden). Men ingen ropade in oss. Och Zafirs hemska gläfsande tystnade allt mer för att slutligen bli helt tyst... "Öh? Har han dött nu?", började jag, hönsmatten, då istället fundera. Men sen började han gläfsprotestera igen... "Ok, han lever!", tänkte jag då. ;)
Haha! Just det! (jag kommer visst på nya saker/fåniga detaljer hela tiden)...
I PM:et stod det att man skulle anmäla sig i sekretariatet. Det första jag då gör är att gå dit. Stannar till utanför för att leta reda på vaccinationsintyget. Går sedan in med det helt synligt i handen. Därinne står tre personer, en pysslar och är upptagen, en annan är upptagen att käka macka eller var det nån frukt och den tredje bara står där. Såvitt jag minns så hälsade vi på varandra.
Efter att ha stått där en liten stund (alltså bara några sekunder, högst 15-20) och inväntat nån respons till att bli anmäld/vaccinationskoll så "vaknar" frukostätaren till mitt i sin tugga och säger: "Du anmäler dig genom att stryka ditt namnn på listorna!", och pekar mot de helt synliga och vanliga (för agilitytävlande) startlistor med färgpenna bredvid.
Jag skrattar till för att jag inte såg dom - van agilitytävlingsutövare som jag ju är, och känner mig lite fånig att jag bara stod och glodde väntande på funktionärsfolket, men tycker ändå att nån av de tre kunde ha direkt upplyst om anmälninsproceduren.
"Men ska jag inte visa vaccination?", frågar jag, och får svaret att det görs stickprov (vanligt inom agilitytävlandet). Haha! Så där dumt kan det bli när undertecknad inte är beredd på att även rallyfolket har blivit lika moderna som agilitynördarna! ;) :) Fast å andra sidan så kunde de har nämnt/förtydligat anmälningsproceduren i PM:et (inte bara skrivit att man anmäler sig i sekretariatet, och inget mer).
 |
| Två söta hundar i väntan på att prisutdelningen ska blir klar. |
Jo! Det kan jag ju berätta också!! ;)
Pingu har ju lite issues för långhåriga hundar. Ni kanske minns att han kort gruffade till mot en vid den förra tävlingen på Olandstraktens BK. Jag kan avslöja att det var en långhårig collie, en hundras som jag själv tycker är väldigt fin. Min systers första hund var förresten en sobelfärgad långhårscollie. Tarzi hette hon. Hunden hette alltså så - inte min syster.
Typ de första hundar jag ser när vi kom till tävlingsområdet är just långhårig collie. Hela stället var visst omringade av dom!! Bakom varje buske... en långhårig collie. Vart man än vände sig om... en långhårig collie. "Men va fa---n!!", muttrade jag surt samtidigt som jag lite snyggt (?) styrde Pingu åt nåt annat håll.
Jag måste nog förtydliga - åter igen - att jag själv tycker om långhåriga collies. Även deras mattar verkar vara av den trevliga typen. :)
Jo, sen när vi inväntar prisutdelningen (en ganska lååååång väntan), så bara måste just hela horden av långhåriga collies ställa sig bara några meter ifrån oss, där vi sitter intill stolpen (se bild). "Några meter" är alltså typ 8-10 meter bort. ;) Och "horden av långhåriga collies" är... tre stycken. Tre jättefina och ståtliga!! Väluppfostrade och lugna. Med trevliga mattar.
Jag sitter i stolen, och Pingu ligger bakom i skuggan. När han får syn på colliesarna så lyfter han först på huvudet och glor stint. Jag lägger då armen över stolsryggen och håller en hand runt hans halsband utan att strama. Jag hör ett tyst, tyst morr. "Äh, du behöver inte bry dig.", säger jag lugnt.... och Pingu lägger sen ned huvudet, och ser åt annat håll. Han får lugnt beröm, min fin-Pingu.
Vill också tillägga att folk är mycket hänsynsfulla. Ett par gånger råkar folk passera med sina hundar bakom oss där vi satt och inväntade prisutdelningen; bägge gångerna förvarnade de mig. Tack för det!
 |
| Hihi! Zafir har somnat. |
Ja, till slut var prisutdelningen igång, och Pingu fick 89 poäng på den sista rundan med domarkommentaren: "Glatt ekipage :D". Jag tackade domaren så mycket! :)
"Ni som har erövrat titel kan köpa prisrosett uppe i cafeterian för en liten penning!", upplyste prisutdelaren. Pingus framgång hade ännu inte riktigt sjunkit in; jag typ dubbelkollar i minnet: "Jo, 90 och 90 och 89 är tre gånger över 70 poäng.", konstaterar jag. Så efter att jag har hämtat det första protokollet (de under kval.poäng fick man hämta själv i sekretariatet), så traskar jag upp till cafeterian.
"Hm? Ska jag gå på toa först?", funderar jag när jag kliver uppför trappan, men upptäcker att det är en i kö. Så jag går och inhandlar den sista prisrosetten - mitt framför stackaren som kom direkt efter mig - och därmed blev utan. Jag tyckte innerligt synd om henne. Funktionärerna erbjöd sig att skicka till henne, men hon verkade avböja. Det var nästan nära på att jag erbjöd henne min... men nä. Jag har kämpat (typ) för den - under tre års tid... fast.... vem vet hur länge den andre har kämpat? Eller hon hade kanske bara typ gräddfilat sig in, så där bara - på tre raka?
Ja, jag hade lite dåligt samvete, men jag var ju helt klart före henne; tack vare toakön. :)
Lite senare, ute på grusplanen, så kom en annan funktionär och undrade om det var jag som blev utan prisrosett. De hade nämligen nu funnit flera. Hoppas att de hittade kvinnan som blev utan.
Sen, när vi åker därifrån, så börjar det sakteliga sjunka in: Pingu har gjort det! Vi har gjort det! Pingu har rallylydnadsdiplom nybörjare!! :)
Glädjetårarna började rinna över i takt med den höga vinnarmusiken på bilstereon - samtidigt som jag glufsade i mig den godaste vinnar-snickersen.
Sen kom jag på att jag har gråtit förr när man åkt från Uppsala BK, men då var det inte av glädje... så dom tankarna skickade jag genast bort åt helskotta.
Min Pingu har efter flera år fått till det omöjliga som inte alls var omöjligt till slut, RLD N-titeln - och nu ska vi njuta segerns sötma!! :)
 |
| Kommentarer överflödiga! :) |
 |
| Pingu, hunden antingen eller. ;) |
Ja, så är han, min Pingu-grabb; antingen eller.
Här nedan är ett urklipp från SBK-tävling och Pingus samtliga officiella rallylydnadsresultat:
Förare Tävling Klass Resultat
Kerstin E Olandstraktens BK, 20160821 Rallylyd... nybörjare B 65p 11/19
Kerstin E Olandstraktens BK, 20160821 Rallylyd... nybörjare A 90p 1/18
Kerstin E Österåker HU, 20160614 Rallylyd...ad nybörjare 90p 4/37
Kerstin E Stockholms HU, 20160508 Rallylyd...ad nybörjare 66p 24/38
Kerstin E Tyresö BK, 20151018 Rallylyd...ad nybörjare 30p 29/30
Kerstin E Roslagens BK, 20150926 Rallylyd...ad nybörjare Disk.
Kerstin E Bro-Håbo BK, 20140817 Rallylyd...ad nybörjare 21p 28/33
Kerstin E Vallentuna BK, 20140628 Rallylyd...ad nybörjare 43p 32/37
Kerstin E Vallentuna BK, 20131019 Rallylyd... nybörjare B 0.0, Underkänd
Kerstin E Roslagens BK, 20130928 Rallylyd...ad nybörjare Avbruten
Kerstin E Uppsala HU, 20130921 Rallylyd...ad nybörjare 0.0, Underkänd
Kerstin E Märsta-Sigtuna BK, 20130509 Rallylyd...ad nybörjare 0.0, Underkänd
Kerstin E Uppsala HU, 20130428 Rallylyd...ad nybörjare 33p 34/36
Kerstin E Roslagens BK, 20130427 Rallylyd... nybörjare A Bryter
Kerstin E Vallentuna BK, 20130420 Rallylyd... nybörjare A 30p 35/35
Och så har vi lördagens två resultat på Uppsala BK/HU: 54p och 89p som snart kommer stå överst. :)
Haha! Det är lite skillnad mot Spirous rallyresultat med tre raka kval.poängare!
 |
| Världens finaste Spirou. |
Kerstin E Mälarö BK, 20120901 Rallylyd...ad nybörjare 88p 9/28
Kerstin E Haninge BK, 20120825 Rallylyd...ad nybörjare 80p 11/34
Kerstin E Apollogruppen, 20120811 Rally nyb. 88p 14/38
Efter lite tvekan så delade jag min Fb-status om Pingus RLD N-bedrift även till Rallylydnadssidan. Den största anledningen till detta djärva tilltag är alltså inte för att skryta elelr för att få så många likes som möjligt - utan det är ett litet försök att peppa andra som har det motigt i rallylydnadens vackra värld att inte ge upp i första taget. :)
(Om någon skulle mot förmodan påstå att ens träning måtte varit dålig, eftersom det tog hela tre år för Pingu-grabben, så skulle jag bara hålla med om att träningen helt uppenbart inte varit optimal, men... jag misstänker att man inte är ensam om inte helt optimal träning pga olika orsaker.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar