Värsta blandblogginlägget! Valptitt, agilityträning, blöt o frusen hund, ny bil med Pingustrul, pubkväll på loftet samt äntligen skogspromenad i DAGSLJUS!!

I söndags, alltså för en vecka sen, var jag och kollade in den nya familjemedlemmen. Så här ser han och hans systrar ut.

Lill-killen kollar in leksakerna.

Lunchdags!!

Morsan kollar noga att alla äter upp sin mat. Alla skötte sig exemplariskt. (egentligen var nog mamma Dextra sugen att sno åt sig lite extra käk. ;) )

En stilstudie på lill-killens aptit.

Sedan efter lunchkäket ut för att göra ifrån sig, och när det var avklarat vild tafattlek.

Väl inne igen var det dags för..

... efterrätten!!

Hallen med skor undersöktes noggrannt. Det var inte lätt för mobilkameran att hänga med i svängarna.

Lill-killen började sen att intressera sig för tapetmönster! Vad ska det bli av den pojken, månntro?

Försökte passa på att ta en bild medan han var stilla för en sekund.

Sen var systertafattjakten igång igen.

Lill-killen och syster har nu "slutit fred".

Lite småsöt är han väl ändå! :)

Med mat i magen och tassarna har fått springa av sig så blir man faktiskt lite trött.

Zzzzzzzzz

Efter nästa helg så är han bara min, min, min. Och jag får pussa och glo hur mycket jag vill på honom. Från alla kanter och vrår, i lek och i vila. Hoppas allt blir bra. Vad ska Pingu säga? Hur ska det gå? Frågorna hopas sig. Men det kommer gå bra. Man har ju en viss vana, ju. :) 

Agilityträning

Vinteragilityträningen har börjat. Typ varannan helg är det ett träningspass i Arningehallen med bästa träningsgänget.

Inga actionbilder precis, men...

... det är ju även viktigt att jyckarna kan slappna av i pauserna. Duktiga Koy, Frasse och Pingu visar upp sina pausfärdigheter.

Apropå agilityträning...
    Fick ju nöjet att få chansen till lite agilitykursande som inhoppare i en annan träningsgrupp. Ja, ibland får man fördel av andras olycka. Fast å andra sidan så slapp den olycklige nu även betala för sig olycka.

Det är alltid lika intressant och spännande att få gå kurs för en för en själv ny duktig instruktör. Det var flera saker jag tar till mig efter denna kurskväll; både för egen träning samt för mitt egna instruktörande. Ja, alltid lär man sig nåt, som exempelvis itutningen av att grundträna, något som jag (ärligt talat) är ganska urusel på. Fyyy på mig!! Och så har vi min stora akilleshäl: timingen! Är alltid antingen för tidig eller för sen i mina handlingssignaler, och förstås oftast för sen. Alldeles för sen. Förstår att hunduslingen blir förvirrad och frustrerad.

Jo! Det finns faktiskt en filmsnutt att visa upp!! Snälla Ann-Marie kom på att filma den första rundan. Tack för ditt infall!! Jag får inte hit filmsnutten, men här är länken: https://www.facebook.com/annmarie.pettersson.39/videos/1102613049750851/?pnref=story

Synd att inte början kom med (de två första hindren), för just starter är nåt som vi alltid (läs: jag) misslyckas med, men här fick vi till det. Kors i taket!!
    Strulet efter tunneln borta i vänstra hörnet beror mest på att jag där blev osäker på banan och då är det ju liksom kört! (I mitt tycke en liten instruktörsmiss, faktiskt; fick inte tiden att banvandra den handling som rekommenderades efter ordinarie banvandring, och man ville ju testa detta alternativ. Ens första memorering satt liksom kvar i kroppen, och då blev det osäkert och konstigt. Men missen är fullt förståelig, speciellt när man ju har en begränsad tid inne i hallen.)

Rallykurs - vad tittar domaren på?

Visst ja!! Har väl glömt att nämna att Pingu och jag går rallylydnadskurs. Eller det har jag väl? Äh, kommer inte ihåg! Hur som helst så är kursen bra. Mycket lärorikt att gå in på just smådetaljer i momenten och därimellan (transportsträckorna), och vad just domaren/domarna har ögonen på.

Jag har bland annat efter tävlande sen... tja, när det nu var vi började? Åratal sen, i alla fall, äntligen fått svar på "mysteriet" varför jag alltid får förarfel i "tysksvängen" (förare vänder, hund bakom ryggen)! Nä, jag har aldrig orkat med/varit tillräcklig nyfiken att fråga vid tävling, men nu vet jag varför. Öh? Tycker du jag ska berätta varför? Blev du nu nyfiken? Nyfiken i en strut...! Haha! Okej, då! Jag stannar omedvetet upp (gör en halvhalt) och väntar in att min långsamma byracka ska runda mig. Skyltbeskrivningen säger ju typ "föraren vänder" - inte stannar. Ja, petigt värre! Men så är det! Take it or leave it, liksom. 

Vi har även kollat in detaljer som exempelvis vilken takt jag bör gå i för att Pingu inte hela tiden ska vilja gå för långt före mig. Ja, förutom att även träna och belöna honom intill mig - eller kasta belöningen bakom mig.

Sist så tränade vi "Åttans frestelse", något som ju är typ omöjligt. Jag menar, helt nya spännande leksaker ligger och frestar min nyfikna och extremt giriga hund; "Alla andras leksaker är bäst!!!"
    Otroligt nog så fick vi till det efter ett par försök. Heeeelt otrooooligt!! 
Även mycket bra att få lära sig vad och hur man får muntligen "navigera" hunden mellan frestelserna. Alltså vad som är enligt de flesta domare egalt och vad som får en utvisad från planen - ögonaböj! :)

Bilbyte

Jag har ju skaffat ny (nyare) bil. Till Pingus stora förtret. Han gillar den inte!! Han vill knappt skutta in därbak. "Den är konstig och märklig... och mystisk. Den... kanske till och med.... slåss... eller nåt?", visar Pingu sin misstro till bagageutrymmet.
    Fast nu efter nån månad, så är bilen relativt okej. Med gottisar som lockbete så skuttar han nu i alla fall oftast in utan tvekan. Jag misstänker att det hela började med att det där "dölja vad som finns i bagaget"-skyddet var kvar därbak - men självklart uppfällt, dumskalle!! - de första bilturerna. "Mystiska mörka saker kan plötsligt röra på sig här!!", glodde han skrämt mot det.

En annan anledning till hans misstro kan vara att kupérörelsealarmet har gått igång några gånger när han har fått väntat i bilen. Ja, ja.. Jag är inte världsbäst på att läsa bruksanvisningar; man testar först, läser sen, typ. Men nu vet jag hur det fungerar.

Titta!! Till min stora glädje har hundkräket äntligen - sin vana trogen (i den gamla bilen, alltså) - börjat avslappnat luta huvudet mot den lilla avsatsen vid fönstren. Victory!!

 En annan lite komisk sak om bilen är att innan bilköpet sa jag: "Vad som helst utom en vit!", och vad kommer man hem med? Jo, ni kan ana färgen om du kollar in den högra (yttre) backspegeln som syns på bilden.

Jobbet och daghusse :).

I och med att brorsan nu så tråkigt har blivit utan daghundar (alltså min Wilbur och Linus), så har han fått tillstånd från undertecknad hönsmatte att få låna Pingu för promenader. Något som ju är bara bra och roligt för Pingu.
    Haha! "Roligt" för Pingu. Jo, han tycker det är urskoj under själva promenaden - speciellt när det ju bjuds på läckert godis, oftast mycket godare än mattes ordinarie torrvariant, men det där lilla steget (ja, det är flera steg, strunt i det) från sin korg och ut genom dörren är pest.
    Man skulle ju kunna tro att jycken skulle sprudla av glädje när brorsan kommer till jobbet för att hämta byrackan, men nä. Han ligger kvar i sin säng och trycker samt ibland till och med darrar av.. ? när han inser att kopplet ska på och att han ska med. Stackars brorsan!!

Fast med lite bestämd och glad övertalning (från min sida) och instruktioner till brorsan att absolut inte verka tveksam - eller råka glömma något = tveksam i Pingus ögon - så har det blivit mycket bättre. I början av "träningen" föjde jag med halvvägs ut (typ) genom dörren och avlämnade kopplet till brorsan i farten. Pingu följer numera med ut tillsammans med brorsan genom dörröppningen utan mattes stöttning. Ärligt talat så känns det, hönsmatte som man är, att inte visa vad man egentligen känner i hjärtat. Kanhända att han ändå känner min "oro"? Fast det som talar emot det är ju att han nu går med brorsan. Det är alltså bara de där första stegen ut.
    En annan anledning till Pingus ovilja kan vara att när de tar skogsturer så lånar brorsan min bil - och det vet han.. kanske? Ja, se ovan om vad Pingu tycker om den nya bilen.

Det är så kul att se Pingus spralliga uppenbarelse när de sen kommer tillbaka! Pingu sprudlar av glädje, ignorerar både mig och sin älskade korg. Han har inte tid!! De hinner knappt komma in genom dörren innan Pingu gör en helomvändning strax innanför dörröppningen - och sätter sig för att tigga mer godis!! Man riktigt ser hur roligt de har haft det ute på promenaden.

Det har ju regnat en hel del på sistone, och då blir man lite frusen efter de roliga och uppfriskande promenaderna med brorsan.

Det är förstås inte alltid så kul på jobbet. Och då måste man roa sin hund mellan varven...

Öppnar och mumsar godispaket.

Ett fint Pingutassavtryck.

"Pubkväll" på Hundloftet

Hunddagiset Hundloftet har "pubkvällar" typ en gång i månaden. Man får alltså ta med jycken och så umgås man och har bara lite så där trevligt och fikar med likasinnade. Och om lusten faller på så kan man gå in i träningshallen för lite skoj.

Nja, det här kanske inte Pingu tyckte var så himla roligt; han fick stanna kvar medan jag åkte och hämtade en till pubgäst. "Öh? Vad hände? Först går vi in till värsta roliga stället - och sen blir man inlurad till båsen!!"

Jag var faktiskt ganska glad att Pingu uppförde sig exemplariskt hela kvällen. Han låg vid min sida - trots andra hundar i rummet - utan att försöka gruffa eller fria (beronde på hane eller tik ;)). Visst fick jag påminna honom ibland hur man uppför sig, men ändå. Och han satt duktigt kvar i "sitt hörn" medan matte gick bort för fikapåfyllning - trots söt labradortös precis intill.

    Förra gången muttrade han lite surt över en annan hanhund, men han skötte sig faktiskt även då. Det är bra träning att bara vara och att ta det lugnt i ett tryggt hörn intill sin matte.

 Skogspromenad - i DAGSLJUS!!

Ja, kors i taket. Jag såg dagsljuset igår, lördag. Pingu och jag tog en skön skogstur i över en och en halvtimma. Annars har det ju bara blivit tråkiga - och mörka - koppelpromenader efter jobbet. Nej! Jag lyckas inte komma upp på morgonen. Glöm det!!

"Än tittade han dit...

... än tittade han dit...

... än tittade han nästan hit...

... än tittade han (äntligen) mot matte" (och kameran)

Pingu spanar.

Strax efter jag tog dessa bilder (ovan) gick jag och muttrade för mig själv om att det alltid ska vara så himla svårt att ta en bild medan jycken ser in i kameran, så börjar hundskrället att varningsvoffa!! "Öh? Vad nu!!", undrade jag och tyckte det var så typiskt när man liksom går och filosoferar och inbillar sig att man är ensam i hela världen så möter man - för en gång skull - nån i skogen.

Men det var inget farligt; det var ju denna lilla söta krabat, Titti. Pingu och hon blev värsta vännerna.

Jag blev glad att se att Pingu uppförde sig som en normal hund. Lilla Titti fick minsann nosa och vara närgången både här och där (ja, jag är dum, tror alltid det värsta ska hända.) och Pingu i sin tur var inte överdrivet "uppvaktande" (för att uttrycka sig lite finare). De hade tafattlekar och dragkamp med en pinne. När jag uppmanade Pingu att ta det försiktigt (inte brottas oschysst) eller sluta med att för enträget "rumpnosa" - så löd han!!
    Sedan när det var dags att skiljas åt så gick bägge hundarna åt respektive håll med sin matte/husse. Duktiga vovvar! (hussen var osäker om Titti verkligen skulle välja rätt ägare). Vilken skillnad mot när Pingu var ett och ett halvt (som nu Titti är) och valde att byta familj, följde med grannens schäfertik istället och totalignorerade mina inkallningsförsök. "Öh? Är inte du hundinstruktör?", retades schäferhussen smått nöjt då jag fick skamset traska efter för att hämta min odåga.

När Pingu och jag sedan kom tillbaka till nästan samma ställe som de hade lekt, så smet förstås Pingu bort till platsen, och jag lät honom hållas, tänkte att han bara ville kolla om hon fortfarande var kvar. Men... oturligt nog så hade de tydligen vänt och var inte så långt därifrån, så Pingu försvann mellan träden. Jag visslade... och Pingu kommer farande (efter en liten stund) som ett jehu med lilla jack russeln kutande efter sig på stigen. Fast hon vände sen tillbaka när hennes husse visslade. Duktiga hundar!!

Tänk att jag alltid blir så överraskad över att min hund uppför sig korrekt!! :) När vi sen traskade hemåt så funderade jag just på det här att jag alltid tänker att när jycken är fyra år då!! Då faller allt (det mesta) på plats. Hunden har mognat, tonårshormonerna har lugnat ned sig. Jag har längtat till att Pingu ska bli vuxen, ska bli hund; han blir fyra år i slutet av mars... och så ska man nu börja om igen, med en till valpspoling.
   Ja, ja.. det blir bra. Vanan sitter i.

Bilden är med berått mod snodd från Kennel Lindcrofts hemsida. Lilla Majestic Marwin.

 

Och så här ser han ut från sidan. Fin va!!