Dagarna före julafton

Oj, vad jag ligger efter här då!
   Men jag ska försöka vara lite kortfattad.. *fnyser rått åt mig själv* ... men det är nog ingen som tror på att man ska lyckas med det. ;) 

Hm? Kanske om jag försöker strikt dela upp allt i punkter, så kanske... (vet inte ens själv riktigt hur jag menar och tänker.)

• Jag är otroligt glad - och lättad - att Pingu har tinat upp gentemot valpskrutten. Jag var faktiskt ordentligt orolig inför valpköpet; hur kommer Pingu reagera?

    Han har ju tidigare visat upp ej så trevliga fasoner (milt uttryckt), så jag var orolig att han skulle göra processen kort med lilla Zafir. "Jaha, och hur gör jag då om det inte funkar?", har jag funderat, "Omplacerar/lämnar tillbaka valpen som jag egentligen vill ha? Att omplacera Pingu finns inte på världskartan. Att kastrera Pingu och hoppas att det blir bättre? *suckar* Nej, det vill jag inte, men vad gör man?". Ja, så gick mina tankar. Men nu är jag mer än lättad.

Titta! Pingu ligger och sover tätt intill Zafir-valpen.

Det var lite svårt att fota pga vinkeln; hundarna ligger alltså lika tätt intill mig själv, Pingu bakom min rygg.

Först hade Pingu sitt huvud vilande uppe på Zafirs rumpa, men gled strax ned.

• De "åthutningar" (milt uttryckt) Zafir har fått av Pingu har framför allt varit om resurser (mat, leksaker etc), så redan första morgonen efter det första sammandrabbningen så strödde jag ut på golvet alla leksaker jag då kunde hitta.

 Jag är nu rätt så stolt (typ) över att de kan nu samsas om flockens tillhörigheter. Zafir fick ju världens största märgben av uppfödaren, men jag hade inte tidigare vågat bjuda dom på det, speciellt eftersom jag hela tiden glömde bort att köpa ett till, så det skulle åtminstone få ett var. Fast nu så dristade jag mig ändå att försöka - och de fixade det hur bra som helst. Okej, jag var lite orättvis och gav det till Pingu.
    Senare så kom jag äntligen ihåg att inhandla fler, så nu har de legat bredvid varandra och gnagt på varsitt märgben.
    Jag har även berömt och belönat (godis/klappar/smek) typ varje gång som jag har sett att Pingu har uppfört sig passande, oklanderligt och trevligt. 

Det känns så skönt att inte längre behöva gå runt och ha hjärtat i halsgropen varje gång de är tätt intill varandra.

Zafir visar respekt. Pingu visar lugn och ro, inget behov att hävda sig.

Medan Pingu mumsade på märgbenet, så passade jag på att presentera resten utav tomten som han då ännu inte hade fått undersöka. Här kollar vi in den gamla tunneln.

Försökte förgäves ta en fin bild här vid "gropbacken", men det var totalt omöjligt med en valpspoling som inte hade tid att vara still för en sekund. Det fanns för mycket att nyfiket undersöka: "Titta! En gran! Titta! En vissen kvist!! Titta!! Ett löv! Men titta här!! Ett till visset löv!!!", flängde Zafir runt.

Och plötsligt...

... fick han vittring i sin lilla nos - for iväg på sina små tassar och smet ifrån sin matte. Jag blev faktiskt lite imponerad över valpnosens färdigheter; vi var ju ganska långt ifrån Pingu, som är nånstans mellan boden och huset.

Mycket riktigt hade Zafir fått vittring på Pingu glufsande märgben. Men han var smart nog att hålla sig på behörigt avstånd. Duktig valp!

För att inte utmana ödet hur mycket som helst så lockade jag mig till honom för att fortsätta vår upptäckarfärd på tomtens mer avlägsna marker.

Nu är vi tillbaka igen och Zafir har bestigit "godiskullen" och han spanar bort mot Pingus märgbensfrosseri.

Pingu tycker nog nu att Zafir är helt okej.

Zafir höll mig sällskap när jag bakade mitt årliga matbröd för att ha till julafton. Lillvalpen blev knappt berörd av skramlande plåtar eller hushållsmaskinens hiskeliga oväsen.

Nedan en bildserie från söndagen före julafton; Pingu och jag visar upp ytterligare en lite mer avlägsen del av våra tomtägor.

Stor hund...

... liten pyttehund.

Stor hund ser ned på liten pyttehund.

Det finns mycket att undersöka för en liten valpspoling.

Zafir upptäcker det för tillfället "lediga" märgbenet.

Pingu håller dock koll, men låter Zafir-valpen hållas.

Senare på kvällen så var det debut för Zafir: Agilityträning!! Ja, som publik, förstås. :)

På jobbet...
    Zafir testar åter igen Pingus säng.

Undrar vad Pingus blick egentligen säger om valpens tilltag?

Liten valp i lång korridor på jobbet.

På väg hem från sen jobbardag, tre dagar före julafton. Zafir kollar in fladdrande avspärrningar i ett öde parkeringshus, som först var otroligt läskiga, men sen blev det värsta dragkampen - och ung valpspoling började vandalisera. "Oopps!", sa matte och vi smet raskt därifrån och körde snabbt ifrån parkeringen. (så allvarligt var det inte, alla såna där plastremsor behöver ju inte vara helt intakta... *harkl*)

Väl hemma på tomten. Gnag i varsin ände av lång pinne. Strax efter bilden togs, så bestämde sig Pingu för att det var hans pinne; med ett lätt morr fattade Zafir-valpen vinken.

Pingu, Zafir och jag kurar skymning (eller natt, då) i lugn och ro hemma på tomten efter en lång arbetsdag precis före jul.