Zafir is in the house!! Värsta bildblogginlägget!

Här kommer värsta bildbloggen. Håll till godo!

Kommer ni ihåg den här bilden? Den togs i fredagskväll när jag och Pingu förberedde Zafirs hundkorg inkluderad med en massa leksaker. Allting ärvda gods. Snål-matte!!

Här är han!! Här blir han presenterad för sin sovplats på jobbet. Ja, vissa prao-elever får sova på sin arbetsplats.

Men oj! Nu går jag ju händelserna i förväg, ju!

Här är första gången Pingu fick hälsa på sin lillebror. På vägen hem från uppfödaren så stannade vi till på en bensinmack i Bålsta.

"Men vad är det för irriterande pryl som sitter runt halsen på mig?", kliar Zafir.

"Öh? Vad är det här för nåt?!!", undrar de båda.

Väl hemma så var det dags för kvällsmat. Zafir lät sig väl smaka på den färdiguppsvällda matsäcken hemifrån kenneln. Den blåa "snuttefilten" kommer också från "hemmavid". Eller rättare sagt, före detta hemmavid. Jag blev faktiskt imponerad över hur anpassningsbara små valpar kan vara: "Jaha, nu bor jag här med dom här typerna. Okej!". Valpen sov också i princip hela bilfärden till sitt nya hem. Bara lite gny de första minuterna, sen somnade han i Louises trygga famn inlindad i sin medhavda snuttefilt.

Pingu och Zafir nosar in varandra lite trevande. Vid bilden precis här ovanför så sökte lill-Zafir skydd mellan mina fötter medan Pingu testade att försiktigt slå med tassen på den där märkliga lilla varelsen.

Lite senare på kvällen (natten) blev det en liten blixtvisit till jobbet. Zafir undersöker stället.

"Öh? Vad är det här? En schysst sovplats med en massa leksaker!!"

"... eller är den här prassliga saken en mer lämplig liggplats, månntro?"

Pingu la sig i sin korg. Han vet minsann hur det går till här i den stora världen. Inga tveksamheter, inte!

... medan vissa andra till slut somnade...

... tätt intill mattes skrivbordstol.

Här fick man lov att vänta medan "den där nya matten" gick iväg för en liten, liten stund.

Lillebror och storebror.

Den ständigt medhavda snuttefilten kändes tryggt att ha tillhands.

Hittat bekväm kudde hemma på det nya stället. Bild tagen klockan 03.40 natten till söndag.

Första gemensamma frukosten på det nya stället.

Sedan visade Pingu och jag lille Zafir hans nya markägor. Lite husesyn fast ute på tomten, alltså.

Här finns det mycket nytt att utforska.

"Hänger du med, lillpyre?!"

"Men kom igen, då!!", säger Pingu. Lille Zafir är något försiktig och trevande. Men sen när vi kom fram till där vi på kvällen innan hade gått en lite kissrunda, så travade han minsann på kavat! "Jag känner igen mig!!", visade valpspolingen och rusade före i vild valpgalopp.

En klassikerbild i ny tappning med nya individer. En vacker dag ska jag samla fotografier tagna på samma plats med samma "hundar spanar bort mot vägen"-tema, Keaton, Spirou, Gromit, Pingu och nu lille Zafir. Pudlarna Wilbur och Linus brukade inte så ofta sitta/stå där och spana.

Jo, nu i söndags, strax efter bilden här ovanför togs, så for Pingu iväg mot grinden, storvaffande, och lillvalpen blev då rädd - sprang i full fart upp till farstutrappan.

"Öh? Vad var det som hände?!!", funderar liten.

Jag började genast att träna/visa lillvalpen att om nåt är läskigt - så springer man till matte istället för trappan. För matte är alltid med - överallt, where ever you are - till skillnad mot vårt hus. Zafir fattade genast vinken och kutade i värsta kareta till sin nya matte - där man fick världens gladaste omklappning till lika glada tillrop.

Vad säger Pingu, då?

   Nja, han är minst sagt skeptisk mot den nye. Fast det har gått bättre än vad jag befarade. Jag misstänker nämligen att Pingu egentligen är mer av en ensamhund. Zafir har nu sammanlagt fått tre ordentliga "åthutningar" (milt uttryckt) av Pingu. Att en liten valp kan skriiiiika så högt!! Visserligen vet jag det, men efter den första "åthutningen" så lät det nästan som om han kommer kola vippen på studs. Tala om drama queen! :) Fast i och för sig förstår jag honom. Tänk själv att vara så liten och att ett stort muskelknippe överfaller en så där!

   Strax efter "incidenten" satt vi oss ned alla tre tätt intill varandra, myste, gosade och bara var, och för att ena flocken igen.

Det som förorsakade den första "åthutningen" på lördagskvällen var att Zafir försökte sno åt sig en leksak (kamptofs) som låg intill Pingu. Sen på morgonen efter så strödde jag ut runt golven alla leksaker jag kunde hitta. Man ska inte behöva konkurrera om leksaksresurserna; sånt måste man bara kunna! Det finns leksaker så att det räcker åt alla.

En mycket nöjd och glad Pingu lekte och vältrade sig i alla leksakerna.

En nöjd Pingu! Gullunge!!

Senare på söndagen var det dags för pälsvård. Pingu ligger uppe på trimbordet och lill-Zafir ligger och pysslar med sitt; städar och ordnar med viktig justering av hemmet (läs: tuggar mattfransar).

Det som borstat ska bli ska böjas i tid... eller nåt. :) Självklart fick även Zafir en liten, "demonstrativ" borststund uppe på trimbordet. Det var inte lätt att hålla i bångstyrig och oberäknelig valp samtidigt med att fota honom...

... så jag bjöd på en liten godbit för att kvickt som sjutton ta en bild eller två...

... medan valpen tuggade. Ja, är man liten kan man inte tugga och rymma samtidigt, i alla fall inte än så länge. :)

Lite senare på eftermiddagen var det dags för den första skogspromenaden. Vi tog alltså kortrundan.

Introducerar godisstenar.

De första trevande tass-stegen. Ett steg i taget.

Liten valp i stora skogen.

Den allra första lilla koppelpromenaden mellan tomten och skogen gick faktiskt över förväntan! Men det är ett hiskeligt cirkulerande runt mina fötter, och därmed ett hiskeligt omtagande av kopplet eller klivande över dito. Och så har vi det eviga valpsnubblet; valp är ständigt mitt framför fötterna på en. Man får en viss speciell gångstil när man har valp, man typ hasar sig fram för att inte trampa ihjäl lillpyret.

"Jaaaa! Vi har hittat hem igen!!" En numera hemtam Zafir i grindhålet.

Nämen det var väl hiskeligt vad fort såna där valpar växer!! Jämför med bilden ovanför, tagen klockan 03.40 natten till söndagen, och denna bild är tagen klockan 18.54 samma dygn. Helt ooootroooligt, ju!! ;)

Och så blev det måndag, den första jobbardagen för vissa småglin.

Måste säga att Zafiren travade på ganska kavat trots allt nytt, bondhund som han är. Han brydde sig inte mycket om att traska över broar över kanalen, trippa över järnvägsövergångar, tåg som dundrade förbi i full fart och plingande bommar för att inte tala om alla människor som passerade oss - samt alla märkliga buskar och... vissna löv!!

.. och det där attans kliiga halsbandet!!

Tåget dundrar förbi, men liten kollar in ett grässtrå istället. Zafir har dock "duckat" för långtradare som frustat förbi oss, så han är i alla fall inte döv - eller helt dum i huvet - och det är ju skönt att veta. :)

Väl framme till jobbet så gick han tufft in till den långa korridoren. "Äh, här var jag ju i lördagskväll!", visade lillpyret välkännande. 

Åter igen en klassikerbild. Undrar hur många bilder på väntande hundar jag har tagit nerifrån trappan på jobbet. Fast här är den första bilden då Zafir är med.

Zafir sov mest den första jobbardagen. Är man prao så är man. ;) Kolla in Pingus blick. Den säger ganska mycket om vad han tycker om nykomlingen, eller hur!

Efter lunchmålet var det dags för den första rastningen - helt på egen tass.

När man sen kom in var man ganska frusen. Då kom snuttefilten väl till pass.

 

Jobbardag nummer 2.

Ja, jobbar man i en skoaffär så måste man hjälpa till. Zafir tuggtestar skorna.

Lunchdags, jobbardag nummer två.

Idag på tisdagen har han varit mer vaken - och protesterat mot arbetsförhållena: "Vadå? Jag vill ju vara ute i butiken som matte, ju!! Jag är jättebra på att sälja skor, att städa på hyllorna, stämpla in i kassan och så samt att gnaga på väggar och lådor och sånt viktigt arbete."

Innan bilden ovan togs hade jag bestämt sagt till valpen: "Den här får du leka med! Och den här! Den här! Och den här!!"

Vid ett senare tillfälle vägrade Zafir att koppla av så att han kunde vila och sova; han gnydde och gnällde ganska högljutt.

Till slut så ställde jag mig bara intill grinden, och han rusade genast fram - för att lägga sig direkt ned på andra sidan kompostgallret - och somnade på stört. Eftersom det är ganska kallt på golvet, så "guidade" jag honom sen till sin sköna, varma säng.

Vad pysslar han med här, då? Har han omskolat sig till skrivbordsstolsmekaniker, månntro?

Nu idag, tisdag, så har Pingu tinat upp något. För nån timme sen så sa han bara lite kort ifrån och Zafir fattade vinken direkt - utan skrik.
    Så kanske har anpassningsträningen börjat ge resultat; Pingu har - redan från den korta raststoppet på macken i Bålsta - fått mycket uppmärksamhet, beröm och godisar när han uppfört sig väl. Jag har till och med plockat fram den gamla "Svansen den ska vifta och va gla´!"-sången (melodi: "Sudda, sudda", Gullan Bornemark) som jag körde när Gromit hade "issues" mot de andra i flocken. Visst känns det fånigt, men det funkar! Alltså i förebyggande syfte, för att lätta upp stämningen framför allt i köket. Svansen börjar genast att mjukt vifta från att strax innan varit stel och dan.
    Om jag minns rätt, så redan på söndagskväll så varnade han med morr att han ville vara ifred, vilket är ett riktigt framsteg från att attackera utan förvarning. Jag menar, valpskrutten måste ju få en chans att göra rätt.

Haha! Just det! Glömde berätta om i söndags då Pingu smöööög sig saaakta runt bordshörnet för att försiiiiktigt sno åt sig en av leksakerna som låg intill den sovande Zafiren. Ja, det är ofint att stjäla andras saker, men man kan minsann norpa åt sig andras "ägodelar" när de sover och inte märker nåt. Det gäller bara att göra det med en snits - till skillnad med Zafirs tidigare misslyckade försök till leksaksstöld mitt framför ögonen på storebrorsan.