Vägen upp och tillbaka igen.. agilitykurs, kennelträff, agilityträningstävling, rallyträning och -tävling samt agilitytävling igen

Kort resumé:
   Efter det där dumma sista agilityloppet på Nacka BK för några helger sen samt att Pingu som nån dag senare försökte göra processen kort med sin arbetskollega, valpen Malou (som fortfarande haaatar mig fast det nu har gått några veckor) så hade jag helt tappat tron på mig själv och förstås även på min fina Pingu. Men.... man kravlar (förstås?) upp igen!

Lite "sammanträffigt" så upptäckte jag att i det senaste Canis-tidningsnumret, så var det en artikel om just att hitta tillbaka till motivationen. Precis vad jag ju behövde, lite pepp, så jag började läsa...  men artikeln var ju så omständig, lång och trög, så jag tappade helt motivationen att läsa den ;)... ögnade igenom lite, hittade en sammanfattning att istället läsa igenom; fick kanske en liten pytteknuff uppåt.

Härom dagen/veckan fick Zafir åter bekanta sig med dom här figurerna; först var dom lite småläskiga, men han upptäckte nästan genast att de var ganska harmlösa knattar.

Hemkomst efter jobbet och lite tomthäng i solskenet. Plötsligt skuttade min blivande agilityhund upp på trädgårdsbordet. :) Jag lät honom hållas. Alla mina hundar (som jag har/har haft) tycker det är helt egalt att vara uppe på bord som är utomhus. De skulle dock aldrig få den tanken inomhus.

Jag var tidig till jobbet (!) och då tog vi en liten upptäckarstråt in till P-garaget i Åkersberga centrum. Det var lite spännande tyckte Zafir.

 

 

Agilityträningstävling Lindholmen, Vallentuna, Valborgsmässoafton.

Jag var på ett uruselt humör när Pingu, Zafir och jag äntrade tävlingsplatsen. Zafirs ivriga och upphetsade skrik samt koppeldrag gjorde inte saken så mycket bättre. Inte heller Pingus ivriga drag i kopplet fick mig på bättre humör, om man säger så... *mattemorr*

Fast sen när allt hade liksom lugnat ned sig, så uppförde sig bägge byrackorna ganska exemplariskt vid ringside.

Det var lite väl avancerade banor (agility- och hoppklass) för oss, men spela roll; det enda Pingu och jag var ute efter var två saker:
1. Ingen tjuvstart
2. Att han är med mig efter målgång.

I agilityklassen så tjuvstartade han, men mina duktigt hjälpsamma agilitycoacher hojtade till för att påminna mig om att bryta Pingus framfart och för att typ börja om - fast mellan första och andra hindret.
    Jag diskade oss frivilligt i en hinderpassage som egentligen var över vår skicklighet, bara för att känna att vi kan och för att känna flytet (istället för att hackigt hanka sig fram).
    Under själva loppet så ångrade jag mig lite att jag inte bröt och gjorde om när Pingu skuttade A-hindrets kontaktfält, och på grund av min lilla tvekan/ånger, så kändes banans sista hinder lite så där, fast spela roll, för Pingen var med mig så fint efter målgång. Mina trevliga utstationerade "målvakter" behövde inte rycka ut.

Jo, före loppet, medan vi väntade på start intill startfållan, så körde vi lite rallymoves, dels för att få upp kontakten och dels som typ rallyträningstävlingslikt träna inför den snart stundande rallytävlingen.

Zafir ligger under min stol och kollar in en helt ny värld för honom; agilitytävlingsvärlden.

Pingu höll sig på startlinjen i hoppklassen, alltså ingen tjuvstart. Dock började han att flamsa runt en del mitt i loppet, och jag bröt hans flams; satte om honom mitt i banan - och han skärpte till sig. Pingu skötte sig även denna gång efter målgång, fast vi var diskade, minns nu inte hur eller var.

 Tunnelklassen kändes riktigt flytig och bra. Kul!! :) Vi kom faktiskt på en femteplats. Jag fnissade lite åt prisutdelaren att hon var uppenbart överraskad över vår placering: "Hör och häpna! På femte plats Kerstin och Pingu..!" (inte exakt citat, men typ).

Just det! Inför tunnelklassen... eller var det hoppklassen, så var Pingu ganska intresserad (eller vad jag nu ska kalla det för) av en hund som var i sekretariattältet, men det grejade sig. *puh*

Direkt efter träningstävlingen...

... åkte vi till Waxholms BK för att fixa med agilityhindren inför måndagens kurs.

Zafir fick mingla runt med sina typ nyfunna hundkompisar medan vi tvåbenta fixade med hindren. Kul att se, framför allt med tanke på hans tidigare rädslor för främmande hundar.

Zafir rusade runt, runt och hade urskoj!

Självklart så passade han på att forcera lite tunnlar i förbifarten.

När vi ägnade oss åt att försöka borsta bort allt barr från gungbrädan så skuttade Zafir upp för att närgånget kolla vad vi pysslade med, vilket vi absolut inte var beredda på. Att gungbrädan då gungade till brydde sig Zafir inte om det minsta; han tyckte nog bara att det var lite extra spännande och så. Vilken skillnad mot fegisen Pingu!

Koy har självutnämnt sig själv till agilitytraineen Zafirs läromästare. Som ni ser på bilderna här ovan så övervakade han allt Zafir företog sig samt visade hur hindren ska forceras.

Här är det dock Zia som övervakar Zafirs (bristfälliga) A-hinderkunskaper.

Better safe than sorry, så klokt så välte vi sen gungbrädan på sidan, så att inte en liten nyfiken Zafir skulle klättra upp på den bakom ryggen på oss tvåbeningar... Alltså det som hände sen med A-hindret samt balansbommen. Dessa hinder är dock lite väl krångliga att välta på sidan, liksom.

"Men hallå?!!!"

"Vad har hänt med den där lattjo gungprylen?"

"Den funkar inte längre! Hur gör man, Koy?!!"

Tyvärr hann jag inte med att filma (som vanligt) när Zafir skuttade runt, fram och tillbaka, den välta gungbrädan och letade efter uppfarten och det där spännande gunget.

Zafir "hjälper" mycket närgånget och villigt till med att skruva och fixa med däcket.

Pingu (som legat i bilen och väntat medan vi hinderfixade) fick sen efteråt sig en liten promenad på egen tass med sin matte.

Fin-Pingu.

Kennelträff med jaktlydnadskurs, 1:a maj.

 Dagen efter träningstävlingen, så var det dags att ratta hela vägen bort till Hallstahammar för att träffa kullsyskonen.

Tråkigt nog så var jag så upptagen med kursen, så att jag inte hann med att fota hans syrror, men Mindie skymtar till där uppe i högra hörnet.

Zafir lyssnade noga medan kennelmamma höll kurs.

Det var ett givande kurstillfälle (kommer tyvärr missa de andra gångerna). Zafir uppförde sig bra och duktigt för att vara en liten sex-månaders ungspoling.

Här ett gruppfoto (som jag snott från Fb) på hela kursgänget. Foto: Monica Westberg.

Och här en (fusk-)redigerad bild på bara kullsyskonen (även den snodd från Fb). Hm? Få se om jag nu får till namnen rätt... Från vänster: Syrran Emi och pappa Kino, Maggie, Mello, Zafir (ni ser väl att han kollar in sin matte. Lite typiskt när han för en gång skull inte skulle kolla in mig utan kameran) och så Mindie.

 Vad vi gick igenom?
   Jo, först passivitetssnack som ju förstås samtidigt blir träning. Sedan kontaktövning (du får godiset om du tittar på mig), "vänd-visselsignal" (tut-tut, godis när du följer mig när jag backar) och jaktfot. Gillade uppfödaren/instruktörens träningsinställning. Blev peppad att fortsätta lydnadsträningen.

 Om jag ska betygsätta detta kurstillfälle, så blir det en... 4:a (som valp/kennelträff blir det dock en... 2:a).

Agilitykurs på Waxholms BK, måndag.

Jaha, så var det dags för agilitykursen för inhyrd agilityproffs. Haha! Jag hade ju helt glömt bort den här kursen, som jag anmälde mig till för flera månader sen. När jag en vecka innan kursen fick PM-mailet så fick typ en chock! "Men hallå! Då har jag ju själv kurs!!", utbrast jag högt för mig själv. Tur i oturen att min dubbelbokning uppdagades tre timmar och en vecka innan min egna grund2-kurs - och inte tre timmar innan samma dag. 
    Mina kursdeltagare var oroväckande medgörliga att hoppa över nästa måndags kurstillfälle för att deras instruktörs agilityförkovran... Hm..? Undrar varför de tycker deras instruktör behöver förkovra sig..? *menande* ;) 

Pingu kollar in läget.

Jag hade ju innan tänkt att det var ju en bra timing med den här kursen; jag behövde ju peppas upp, liksom...

    Hm? Nja, först kände jag mig inte alls upp-peppad - utan snarare tvärtom; typ idiotförklarad (nåt som jag absolut inte behövde just då). Fast... jag förstår fullkomligt, men samtidigt inte. Hen känner mig inte, instruerar förstås efter vad hen såg - och jag var totalt värdelös på första försöket till handling och Pingu flyyyger i väg rakt in i banan sin vana trogen.. Men jag var ju bara dumt stel och klantig, och tyckte mig inte därmed behöva få höra en längre och ingående "agilitylektion 1". Jag hade god lust att avbryta hen och säga "Jag veeet!! Jag klantade mig, bara.", men säger förstås inget; jag har ju betalat för hens agilitytankar och de fick jag, men skulle ändå hellre fått höra mer typ avancerade handlingsinstruktioner och mer pepp, vilket jag ju - som tur var - fick sen, de nästkommande passen på kurstillfället.

Men man lär sig alltid nåt:
1. Jag fick en välbehövlig putt i rumpan att ta mig i kragen och grundträna mera/bättre.
2. Bättra på min placering i banan (detta skulle jag velat få nöta mer på under kurstillfället, så att det liksom mer sätter sig).
3. Som instruktör fick jag en eftertanke på hur man inte bör förutfattat instruera, utan försöka ha inställningen att ens kursdeltagare faktiskt kan bättre, men bara klantade till det just nu, speciellt när man blir kritiskt iakttagen.
4. Blev välbehövligt påmind om skillnaden med att ha en knuten vs öppen handflata vid tighta/snäva svängar. Detta tycker jag är lite smått fascinerande; att jycken hinner se skillnaden och reagera efter det.

Om jag ska betygsätta, så får denna kurs en... svag 3:a. Skulle även önska en lite mer lättsam/skämtsam stämning. Det var trevligt, men lite väl tråkseriöst för min smak.

Genrep inför rallytävlingen, onsdag.

Här var det desto mer lättsamt och trevligt! :)

Förberedelse med väntande hundar.

Som ni ser på bilderna så är vi typ "mitt i smeten" inne i Åkersberga. Bra störning med passerande folk, hundar, bilar och smattrande mopeder samt lite flaskkrossljud från återvinningsstationen precis intill för att inte tala om pizza/pizzasalladresterna som låg precis intill ena rallyskylten. :) 
    Det hela gick så pass bra, så att jag till och med - på pin tji - la ut en leksak mitt i banan som extra störning för Pingu-grabben. Då blev det genast svårare, men matte fick jobba. Nyttig träning.

Sharon och Pingu väntar på att mattarna ska banvandra färdigt.

Pingu kollar in en förbipasserande hund (med husse) medan Sharon kör bana.

Rallylydnadsträning på brukshundklubben, kristihimmelflaxdag.

Ryktet viskade på fejjan att ett gäng skulle träna rally, och så nästlade man in sig i en till träningsgrupp. ;) Så det blev ytterligare ett genrep inför söndagens rallytävling.
    På gräsplanen på ÖBK så blev det dock svårare med störningarna än på grusplanen "mitt i Åkersbergasamhället", men jag kämpade på. Fick dock göra om några skyltar lite då och då. Speciellt vid andra eller var det tredje rundan, då Pingu upptäckte en kampleksak några meter från starten. "Vilken bra störningsträning!!", tänker jag direkt. Vi fick kämpa, både Pingu och jag. Frestelsen var stor, tyckte Pingu, men han grejade det - och fick då givetvis belöningen att få rusa bort till den kvarglömda kampleksaken.

Duktiga Bodil tränar "Stå"-skylten.

Agilitytävling, Västerås KK, lördag.

Jaha, så var det dags att åter igen åka bort till Västerås. Åkte ju samma väg mindre än en vecka innan.
    Kom otroligt nog dit i tid! Trots att largeklasserna var tidigt på morgonen. Allt var klart typ vid elvatiden på dagen.

Haha! Fast jag klantar mig förstås ändå....
    Agilityklass A, Det var två banvandringar. Pingu hade startnummer 31. Tydligen (?) hade jag hämtat Zafir efter banvandringen... Ja, det var ju varmt i bilen, och jag tycker mig ha gott om tid att traska tillbaka med Zafir till bilen. I godan ro fixar jag att solskydda bilen lite provisoriskt inann jag återvänder bort till tävlingsplatsen.... 
    När jag är tillbaka upptäcker jag att Koy är ju inne på banan!! Förutom att jag ville se dom, så var det nu enbart fyra hundar innan vår start. Så jag säger till inroparen att jag är på väg; ska bara hämta hunden också som är på andra sidan av banan. Med andra ord blir det inte mycket till uppvärmning för Pingu.

Pingu tjuvstartar. Jag bryter hans framfart och får tillbaka honom till mellan hinder 1 och 2 därifrån vi nu startar och fortsätter banan. Resten av banan funkar helt okej. Han är helt med mig efter målgången; min "inhyrda målvakt" behövde inte anstränga sig det allra minsta. 

Det blev en 19:e plats av 54 startande med 17,41 fp. 15 fel i hinder och så tidsfel förstås. Om jag minns rätt så blev det (antagligen) två vägran plus en femma för rivet hinder. Ja! Just det! Så var det! Han fick till en vägran på typ nästsista hopphindret, så att bommen föll i marken, men han småskuttade sen över den fallna bommen, och innan en vägran i ena tunneln. Med andra ord fixade han kontaktfälten. Bra!!

I väntan på nästa klass så passade man på att träna lill-Zafiren att uppföra sig intill en tävlingsbana.

Jag tycker han uppförde sig...

... helt exemplariskt...

... för att vara första gången på en riktig officiell agilitytävling. Se ni! Han har till och med lagt sig ned i lugn och ro för att spana in alla tävlingsvovvar som rusade förbi inne på banan.

"Titta! En förbipasserande hund!", kollar Zafiren

"Får man en godbit då?", undrar Zafir när han tyckte han var så duktig med "Stig Helmer"-tofsen och allt.

Agilityklass B, klantmajan Kärran var framme - igen! Plötsligt kommer jag på att det är ju strax banvandring... och Zafir är fortfarande kvar. Han borde ju nu vara i bilen! Han har aldrig förut varit ensam kvar medan matte memorerar bana. Han har aldrig heller förut varit inbommad i bur. Jo, han går in i buren, han sover i buren, men jag har ännu aldrig stängt burdörren...
    Först så velar jag lite.. Hinner jag rusa bort till parkeringen eller inte? Och ju längre jag velar desto mindre tid att rusa bort... Så jag bestämde mig för att Zafir kan visst sitta kvar fastbunden i markkroken medan matte går iväg för banvandring. Ärligt talat så var jag nog mer koncentrerad på hur Zafir skötte sig än själva memorerandet av banan. Några gånger så gick jag fram till honom för att kasta dit lite godisregn över honom. Zafir skötte sig alldeles utmärkt. Pingu låg ju också intill i sin hundbur.
    Sedan när det var dags för själva loppet, så var det tur att Koy hade ett mycket senare startnummer så att Koy-matten kunde vara där till undsättning ifall Zafir blev orolig.

Okej, ärligt talat (igen) var jag inte fullt koncentrerad på Pingu under tiden vi var borta vid startfållan; jag spanade om och om igen bort mot Zafir. Pingu var ganska oregerlig; nos, nos, nos sniffade han runt i gräset. Inte mycket till kontakt. Vi blev till och med lite "oense" om man verkligen bör markera mot en sopkasse eller inte. Det blev även också ett kort gruff när vi och ett annat ekipage råkade stöta på varandra runt ett hörn, typ. Tankarna i mitt huvud var mest om jag verkligen borde starta eller inte när jycken känns så okoncentrerad. Vill absolut inte att Nacka-fadäsen ska upprepas!!

Det är dags att gå in för start. Pingu nosar som vanligt framför det första hindret. Han lägger sig ned platt på magen för att kunna nosa ordentligt, inget ovanligt beteende för honom alls... men att sen lägga sig tillrätta på ena skinkan för att sen bara hässjande (det var ju varmt) glo oförstående (?) upp på mig medan jag förgäves försöker få honom att sätta sig upp... det är inte nåt som Pingu brukar göra.

Flashbacks och efterklokstankar från det där ödesdigra loppet i Nacka... Då satt han överraskande kvar när jag sa mitt "Kör!" och nonchalerade mig; han som annars brukar tjuvstarta. Vis från det loppet, så bröt jag dagens andra lopp redan innan start; jag hämtade kopplet som jag kastat iväg och kopplade Pingu, vinkade mot domaren för att visa att jag avstod starten.
    När vi går därifrån är Pingu glad och visar att han vill ha sin belöning, sin speciella tävlingsboll; alltså precis som han brukar göra efter ett lopp, men han får bara lugnt beröm, varken godis eller boll. Beröm för att han går intill mig och har kontakt.

Jag tror att det var bra att jag bröt på en gång. Sannolikheten att loppet skulle gått bra är tämligen liten. Varför han uppförde sig så där? Tja, vem vet? Kanske en kombination av den plötsliga värmen och luktfrestelserna samt även måhända mattes något bristande koncentration på Pingu med Zafir-spaningar istället.

Pingu fick sen slappa i lugn och ro i sin bur. Zafir kollar in agilitypubliken.

Kolla dregelsträngen!! :)

Rallylydnadstävlingen, Stockholms avdelningen, Kymlinge, söndag.

Otroligt nog vaknar jag - före - klockradiopipet!! 

Kändes lite sådär när jag ser att hundarna visst hellre vill vara kvar hemma än att åka bort på tävling. Strax efter bilden togs får Pingu glädjeskutt när han tror att vi inte ska åka bil (jag skulle bara gå in för att hämta väskan), sen får han tokspring i tassarna i sitt glädjerus. Motvilligt hoppar han in i bilen... eller rättare sagt får jag lov att lyfta in honom.

Jag har alltid lika svårt att hitta till det där Kymlingestället. Fast denna dag åkte jag bara liiite fel, inte så mycket, så jag var där i tid. :)

Här har vi tävlingsgänget vid vår fina lägerplats.

Zafir uppförde sig väl även vid rallyringside. Han börjar mer och mer vilja gå in i buren - och vara kvar där.

Izza och Zafir.

Bodil, som rallytävlingsdebuterade.

Izza-pissa igen. Det blev visst ingen bild på Sharon, men om ni har typ röntgenblick så kan ni se henne inne i svalkan under "ta-bort-solvärme-duken".

En liten bildkavaldkad på Izza och Katarina. De kom på en andra plats med 94 fina poäng. Grattis!! Deras runda såg så fin och trevlig ut. Så vill jag att det ska se ut när Pingu kör!

Sharon gick och blev RLD N! Grattis!!

Och hur gick det för Pingu, då?
    Jo, jag tycker/tyckte att det gick helt okej. Tyckte dock att det var lite tråkigt att Pingus paradnummer "Sväng vänster 270/360 grader" inte funkade alls. Han stod mest i vägen för mig. Och sen efter ligg-skylten så började han skälla, blev dock inte förvånad över det, likaså blev jag inte förvånad över att han strulade lite i "1-2-3-steg bakåt" med sina sneda sättanden; han liksom drar sig mot fot-position.
   Själva rundan kändes som sagt helt okej. Han var inte alls så nosig, inte heller en massa sträckta koppel...

Här nedan en liten bildserie. Tack Louise för att du fotade!!

Helt fantastiskt att han sitter fint vid startskylten utan en massa nosande. Startskylten, som för oss är itutat att det är den andra skylten som lyder "Sitt". Vår egna - påhittade samt osynliga - startskylt är nånstans precis utanför kantbandet.

Titta! Han är fortfarande med mig! Vid den andra skylten. ;) Men man måste jobba, jobba, jobba.

"1-2-3 steg bakåt". Vi andas och tar en mikropaus för att lugna ned Pingu och för att hitta koncentrationen.

Faktum är att till och med jag började bli pirrig mitt i rallyrundan! Antagligen för att jag kände att det kanske går vägen.

Jobba, jobba!

Jag blev något irriterad på mig själv att jag kände en besvikelse sen när jag fick reda på resultatet: 66 poäng. Så en rallylärdom till mig själv:

Att - precis som i agilityn - helt skita i resultat och poäng, framför allt den där "magiska 70-poängarn"; bara tänka på känslan, glädjen och (det eventuella) flytet. Om det nu skulle gå bra resultatmässigt så är det bara en extra rolig bonus.

Att - precis som i agilityn - minnas och glädjas av "delsegrar"; att vissa hinderkombinationer lyckades tjusigt och bra, kontaktfält funkar, slalomingångar - och i rallyn att man lyckas med tjusiga rallymoment.

Gillar kommentaren "Härlig energi". Är ganska less på "bra kämpat"-kommentaren. Att Pingu hela tiden drar sig före mig är något vi hela tiden jobbar på att få bort.

Titta här!! Vår allra första filmade rallyrunda. Aha! Är det så här det ser ut! Tack Katta för filmsnutten.

Jag har fått blodad rallytand! Vi vill ut å rallytävla igen.