Alltså, ni får inte göra på det här viset! Varning för ironi, sarkasm och humor

Hur man använder en bruksstege; som huvudkudde. 😉😎

Kan ju inte motstå frestelsen att skriva ett humoristiskt (!?) kåseri om detta...

På en brukshundklubb nära dig

Okej, det finns den lilla parkeringen, den som först gjordes i tidernas begynnelse. Den ligger närmast appellplan och klubbstuga.

Den lilla parkeringen. Don´t mind the dirty car.

Just for the record: Samma bil, men ren (-are).

 Det finns även en större anlagd parkering på andra sidan av planerna, där en liten stig leder bort till den, och man måste passera en smal gångbro för att komma till och från själva brukshundklubbens marker (kommunens).

Bortom söthundar, belysningsstolpe och bänkar kan man skönja "spångbron" mot den större parkeringen.

De allra flesta använder den lilla parkeringen som ligger närmast, vilket ju är helt naturligt och ofta mer praktiskt. Framför allt om man har flera hundar och/eller har en massa packning/attiraljer/en drös hundprylar med sig.

Närmast den lilla parkeringen är lydnadsdelen av appellplanen. Agilitybanan är placerad på den bortre delen. Det finns även en bakre plan som är på andra sidan av en kulle, typ.

För att ta sig till planerna från den lilla och närmare parkeringen kan man antingen gå direkt rakt ned eller ta den lite längre omvägen (i och för sig beroende på vart man ska) till höger.

Den närmare ingången till planerna från parkeringen syns på bilden (nja) bortom häcken. Den andra ingången, den till höger om man kommer från parkeringen är den som på bilden är till vänster om söthundarna.

Det finns också en till väg, den som fotografen står på. Den får ni själva lista ut om det är till vänster, höger eller rakt fram. 😏

 

Hihi! Det är nu historien börjar...

   "Lydnadsfolket".. Ja, jag kallar dom nu så, mest för enkelhetens skull - därav citationstecknen, men en lydnadsmänniska kan - förstås - även vara en agility-/rally-/bruks-/nosework-/etc -människa. Och vi alla är klubbkamrater med varandra. 💕

Jo, "lydnadsfolket" har en längre tid stört sig på att "agilityfolket" passerar mitt över lydnadsplanen. Att det PLÖTSLIGT dyker en drös vilt studsande agilityvovvar upp bakom häcken och hamnar mitt in i inkallning med ställande eller mitt i rutan eller mitt i platsliggningen. Ja, jag har förståelse att det kan upplevas störande.

Här får man ha tungan rätt i mun för att inte krocka med hinder som står mitt i banan. 😉

För att undvika sådana "kulturkrockar" 😉 har man bett "agilityfolket" att istället ta omvägen till höger, men... antingen så har informationen inte nått ända fram eller så struntar man i den eller så går man den närmaste vägen för man helt enkelt glömmer bort sig och går där av gammal vana.
   Det har bestämts att nåt grindliknande ska spärra av den närmaste vägen, som ett "wake up call" typ, så man abrupt vaknar ur sina djupa tankar och funderingar om den stundande running contacts-, 2+2-, 2x2-, fram-, blind- och bakombyten-, jakkosvängar-, flygande japaner och /eller slalomträningen.

Zafir dagdrömmer och fantiserar om att en gång bli en agilitystjärna.. eller rallylydnadsstjärna kanske... eller helt enkelt få leka med sin piporm som ligger bakom hopphindret.

Det har även fixats (nja, halvt om halvt så där lite på sniskan) en liten grind som vetter direkt ut mot vägen nere vid agilitybanan, så "agilityfolket" även kan typ gena in och ut där före/efter uppvärmning-/rastningspromenaden och därmed slippa korsa lydnadsplanen och störa eventuella närvarande "lydnadsfolk". En smidig lösning på "passeringsstörningsproblemet".

Hm, nu har då förstås - av olika anledningar - den där "grindliknande" prylen uppe vid parkeringen avlägsnats från den närmaste ingången mot appellplanen, så alla - typ de flesta - går där ändå, men vissa vet vad som förväntas av dom och tar den längre ingången åt höger....
   Men hallå! Nu är det en massa "lydnadsfolk" just där och tränar. Då skulle vi ju stört mindre om vi hade tagit den andra ingången istället som vi nyss ratade och gick förbi! Vi går tillbaka igen.

Den längre ingången till vänster och den närmare (från parkeringen räknat) till höger bortom häcken. Jo, förresten! Ni ser väl Zafir inne i buskarna/häcken?

Nu, bara för några dagar sedan, så sattes det upp provisoriska fårnät vid den närmaste ingången; man kan inte längre passera där.

   Det har även bestämts att den lilla grinden nere vid agilitybanan, som ju från början var en problemlösning av rännande "agilityfolk" över lydnadsplanen, ska låsas (med kombinationshänglås) - för det är en massa utomstående folk som ränner där och tycker det är bekvämt och behändigt att släppa in sin hund och använda planerna som rastgård, typ. Man slipper ju gå runt upp mot parkeringen för att släppa lös hunden på planerna.


Efter ett par incidenter med att hund från agilityplanen har "förvirrat sig" bort till lydnadsplanen så har även ett fårnät satts upp för att spärra av de två planerna. Mest för att skydda de väna lydnadshundarna från de vilda och folkilskna agilityvovvarna. 😉 (Jo! Jag skämtar.)

Det är nu det komiska börjar gro i mitt störda lilla huvud...

När man kommer från den närmaste, den lilla, parkeringen, så ser man inte om det är nåt "lydnadsfolk" in action på lydnadsplanen, och man - lydig (!) som man är - inte burdust forcerar fårnätsavspärrningen vid den närmaste ingången, utan tar den längre åt höger... men hejdar sig för att man upptäcker att där håller ju "lydnadsfolket" på med sin träning...
    Nej! Nu måste vi vända tillbaka till parkeringen igen, och ta vägen ned till den där lilla grinden därborta vid vägen nere vid agilityplanen.... Man tar sitt pick och pack å en å annan studsande agilityvovve under armen och knatar iväg...
    Nej!! Grinden är ju låst! Vi kommer inte in! Vart och hur ska vi gå?!! Oj, vi får ta och gå runt hela klubbområdet, bort till den större parkeringen och då kanske...? Om de inte har sprängt den lilla gångbron... Alltså, agilityplanen är ju svårare att komma in till än Fort Knox, typ. 😀😀

Snälla! Om du ser en skock vilsna hundsjälar och mattar, så är det nog bara ett gäng agilitysugna varelser som letar efter en väg att komma till sin oas, sin fristad, sin idyll, där man känner sig som hemma, där man trivs som bäst här i livet. Led oss vägen, ack du snälla klubbkamrat!! 😊

När livet är som bäst: solsken, nyklippt gräsmatta, colaburk - och agility! (och en precis hemkommen Pingu-valp under bänken. Watch and learn, Pingu-valp)

Jag tycker vi sätter upp lite fler fårnät så vi får (!) en massa gångliknande korridorer som leder bort till respektive hundsportsplan. Det gäller bara sen att från början ta rätt korridor så att den hispiga agilityvovven inte hamnar bland det stränga IPO-folket eller att den curlade lydnadshunden inte trasslar in sig i agilityslalomets alla portar och fastnar tills matte kommer till undsättning.

Än så länge har vi inte en massa innätade gångvägar på klubben, men snart så är alla på plats, så vi aldrig ska råka möta varandra ansikte mot ansikte, nos mot nos.

Hihi! Men innan dess... om ni nu råkar möta ett gäng studsande agilityvovvar som tycks vara vilse, så vill vi bara kunna ta oss ned till agilityplanen... 😉

Ni fattar väl att jag bara skämtar och ser det humoristiska i det hela, men Zafir... Han är helt allvarlig. *host, host*