Precis som i del 1, så flyger vi tillbaka i tiden ett slag...
En söndagspromenad medan man väntar på att tvättmaskinen ska bli klar.
 |
| Själva promenaden tog cirka en timme, men vi gick ingen längre sträcka - för det var många superintressanta luktfläckar och mycket annat spännande att kolla in. Får väl erkänna att undertecknad matte var stundom ganska (läs: mycket) sur och grinig, men också mycket envis; vi tog om vissa sträckor ett antal gånger, för att få det rätt, liksom (utan att tokdra i kopplen). Om nån såg oss så måtte de tro att jag var galen som gick fram och tillbaka, hit och dit, och aldrig kom någonvart. |
 |
| Förutom alla spännande lukter så hade vi även flygfän att beskåda. |
 |
| Än spanar dom hit och än spanar dom dit men ingen ramlade ned i spat. |
 |
| "Men hallå!! Vad är det där?!!", undrar Zafir. |
 |
| När vi kom fram till den lite större gräsplanen, så tänkte jag direkt: "Passa på och träna, speciellt eftersom det är så mycket spännande luktfläckar.". Hm? Jag är nog nästan manisk när det gäller luktfläckar av alla de slag. Apropå ingenting, ser ni förresten färjan därute på det så smått lutande 😉Trälhavet? |
 |
| När Pingu och jag körde en torr-rallyrunda där på planen så upptäckte jag (!) denna röda blodfläck (?). Självklart så utnyttjade jag fläcken, som Pingu faktiskt ignorerade helt (som synes på bilden). Däremot för mig osynliga luktfläckar runtom var mer än väldigt intressanta. |
 |
| Jo, precis när Zafir skulle få köra, och han satt där snyggt fot intill min sida, så lyfte ett helt stim med gräsänder över våra huvuden. Zafir iakttog dom fascinerat med stora ögon. Ja, jag inväntade tills de hade passerat oss innan vi började rallyträningen. |
Medan vi tränade där intill strandstråkspromenaden, så gick folk förbi. "Bra störning.", tänkte jag.
Haha! Just när vi hade tränat klart, så lyckas Zafir få fatt i kopplet och far iväg runt planen, vilt euforiskt skuttande med kopplet i munnen, och då hänger Pingu på (som hade suttit på "avbytarbänken" medan Zafir tränat) och tror att han har fått fri-kommando (läs: han önsketänkte) och kutar iväg mot den lilla villavägen där jag redan innan har noterat att en människa kommer gående nedför backen - utan hund.
På andra sidan, från badstrandshållet, kommer en annan gående (också utan hund. Märkligt det där, vara ute utan hund? Konstigt folk det finns 😉). Typiskt att det skulle bli kaos precis när folk kommer gående, så jag måste ju stila lite och blåser i visselpipan - och Zafir kommer i full kareta mot mig - fortfarande med koppelhandtaget i munnen. Jag testar med ett sitt-handtecken mot skyn... och Zaffe tvärnitar mitt framför fötterna på mig så snön yr - och ned med rumpan i backen med en lätt duns. *pust* En hund under kontroll. *puh* "Ni såg väl det?", tänkte jag om de två passerande människorna.
Men Pingu då? Jo, han ignorerade mattes visselsignal (som väntat, tyvärr), han var som uppslukad av nån intressant doftfläck vid vallen som går längs dikesrenen. Jag såg minsann att han innan hade sneglat åt killen som kom gående; Pingu hade full koll. Sen - när han hade typ nosat klart - så kom han travande i maklig takt tillbaka till sin matte.
Sen fortsatte vi vår promenad, i väntan på att tvättmaskinen ska bli klar...
 |
| Den lilla sträckan mellan stenen och där jag står och fotar gick vi fram och tillbaka sammanlagt tre gånger innan envisa matte blev nöjd. Där var något så infernaliskt spännande! Pingu bara skulle dit!! Men nä! Inte förrän han uppförde sig väl. Jag kunde dock inte motstå att småle åt honom när han så tydligt visade genom att saakta in, och till och med stanna upp och se bedjande på mig när jag envist gick förbi. |
 |
| När Pingu uppförde sig och förde typ en dialog samt samarbetade genom att "lita" på matte och förstå att det lönar sig att lyda, så fick han sin belöning: att få nosa!!! 😊 Men som alltid när vi kör "life reward", alltid ett "Sitt" (invänta kontakt) och ett "Varsågod!" innan man får fara åstad. |
Agilityträning i Arningehallen
Pingu duktig som vanligt 😊. Absolut kan mycket bli mycket bättre, men det känns liksom att saker och ting har liksom fallit på plats.
Det är också kul att Zafir har blivit agilityträningsmogen så där lite mer på riktigt. Han får nu köra lite hinderkombinationer från banan som de riktiga agilityvovvarna kör. Fast mycket mer förenklat förstås.
 |
| Zafir är numera relativt (med betoning på relativt) tyst när han sitter på "avbytarbänken" (läs: i hundbur), så här testade vi att träna att sitta uppbunden också. Det är en konst det med, ju! 😏 Det gick bra. |
 |
| Måste ju även ha en bild på Pingu. |
 |
| Hihi! Även en Pingu kan bli trött och lägga sig mitt på golvet i träningshallen. |
Zafir somnar mitt i...
 |
| Bara en Zafir... |
 |
| ... kan somna mitt i... |
 |
| ... leksakstugget. 😊😊 |
Zafir kan förstås även somna mitt i vägen på jobbet.
Söt-killen!! 💖
Bildsvep från en promenad direkt efter jobbet
 |
| Hundarna hittar alltid nåt att skutta upp på. Här mur vid tunnel, och de båda säger uppfordrande: "Hit me´ godiset, mattekärring!!" |
 |
| Pingu kom på att denna refug ju är en upphöjning... och Zafir var inte sen att hänga på. "Meeen, den där räknas väl inte?!", tyckte jag, men de båda insisterade. Upphöjning som upphöjning, liksom. 😉 |
 |
| Nu är vi nästan framme vid bilen. Hm? Många godisstenar var det... |
 |
| Säkert cirka 40-50 stenbumlingar. Ibland tar det "lite" tid att komma framåt.. om man säger så. 😊 |
När den här bilden togs...
 |
| ... hade snön nästan försvunnit från de flesta platser, men min gårdsplan och uppfart var istället värsta isbanan full men knöggelis. Jag säger bara: Icebugkängor!! Fast det krångliga är dock att det känns som överkurs med icebugkängorna utanför min tomt. Ska man behöva byta skor utanför tomtgränsen? |
Apropå ingenting...
 |
| Ser ni nån skillnad på de här... |
 |
| ... två bilderna? 😊 |
Ja, bilen har äntligen blivit tvättad. Vilket i och för sig känns lite onödigt eftersom den kommer strax bli lika smutsig igen.
Jo, jag visste ju redan innan jag gick in på Preem-macken att jag skulle vara "krånglig" kund, vilket är något jag, butiksjobbare som jag är, tycker är just jobbigt.
Mitt "krångel" är det att jag vill inte sitta kvar i bilen när den blir tvättad i bensinmackens tvättinrättning. Och så hade jag hundarna med mig, och de bör inte heller vara kvar i bilen.
Den trevliga Preem-killen var så serviceminded som man bara kan vara och till och med lite till. 😊 Och jag var så tacksam för all hjälp. Heja Preem-killen!! 😊
Hundarna fick sitta uppbundna i en lyktstolpe medan jag knappade in koden, och killen körde in bilen i tvätten. Sedan följde jag med in i tvätten för vidare instruktioner. Preem-killen hade typ all tid i världen medan jag var "livrädd" för att alla automatiska tvättmanicker skulle börja spruta vatten och tvättmedel över oss. "Kom och titta här!", uppmanade han mig lugnt och pekade bort mot reglagen för att manövrera den automatiska utgångsdörren. "Om dörren hinner stängas innan du fått in hundarna i bilen, så är det bara att trycka på den gröna knappen.", upplyste han mig vänligt, "Säg bara till om du behöver hjälp."
Under tiden som bilen tvättades så hinner det förstås komma två stycken till till biltvätten som ställde sig i en tjusig kö utanför. Jag kände mig minst sagt uttittad där jag stod och väntade med mina två (ej så lugna) hundar. Zafir var allmänt otålig, Pingu ville absolut dra bort till en ytterst spännande luktfläck på andra sidan gångvägen. Jag kände mig så iakttagen, för att inte tala om när det var dags att gå in i biltvätten med bägge jyckarna.
Jag hade ju fått instruktioner att gå genom den smala sidodörren som var ganska tung och trög att hålla upp medan en hund (Zafir) slänger sig före mig och kastar sig in genom den trånga dörröppningen. Pingu var mer tveksam om vi verkligen skulle in till det där mystiska stället.
Envis som jag är så dög inte Zafir-slyngelns ohyfsade sätt att passera genom en dörr, så inför biltvätt-köns nyfikna ögon bakom min rygg, så tvingades Zafir ut igen.
Nytt försök att komma in. Nu gick det bättre. Väl inne i biltvätten, bland vattendropp och -pölar samt märkliga mojänger och en något tveksam Pingu och en burdust nyfiken Zaf som vill kolla in ALLT. NU!!!!, så intalade jag mig att totalt ignorera min publik; bara ta det lugnt som om hundarna och jag var ensamma - utan att ett par otåliga (?) människor som vill komma in till biltvätten så snart som möjligt.
Framför allt för tveksamma Pingus skull så satte jag på mig min skådespelartalang och blev tryggt cool. 😉 Same presidure som alltid när hundarna ska hoppa in i bilen; Pingu först i bak, och sen Zafir i baksätet med bilbälte och allt.
 |
| Här är förklaringen varför bilen äntligen blev tvättad. Bil inlämnad på service. Jo, bägge hundarna fick förstås följa med in till bilverkstadens kundmottagning. De uppförde sig väl bägge två. 😀 |
Om nån nu undrar vad har det här med uppladdning inför tävling att göra, så säger jag att det har det. Allt hör liksom ihop; att kunna uppföra sig på märkliga ställen, att klara av tillspetsade situationer, att vänta på sin tur, att våga göra nåt utöver det vardagsvanliga. Det gäller både hund som människa. 👀
Åter igen apropå ingenting...
 |
| Bild från ÖBK:s årsmöte. Två döda hundar ligger på golvet? Nä, det är bara ett par agilityhundar, Zimra och Naya - not in action. 😉 |
Jo!!! Apropå årsmötet...
Direkt efter årsmötet så delades "Årets Agilityhund"-utmärkelserna ut. Att Pingu inte heller i år (2016) skulle lyckas knipa åt sig "Årets Diskmaskin" förstod jag; det blev en simpel 3:e placering med 45 % disk. 😎
I kategorin "Årets Agilityhund, klass 1, large" kom Pingen också på en tredje plats, 190 poäng efter vinnaren superduktiga Aslan, border collie. På andra plats var det också en bc, superduperduktiga Gibson (som blev "Årets Agilityhund, klass 2, large" eftersom de ju är uppflyttade till tvåan). Så jag tycker Pingu var i gott sällskap, faktiskt med enbart 10 poäng efter Gibson. 😊 //Ganska stolt matte
Filmsnutt där Pingu är överlycklig över sitt tröstpris i "Årets Agilityhund 2016"-tävlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar