Ja!! Han simmar!!

Igår, måndagskväll, så for bilen med bestämda steg (?) direkt efter jobbet bort till en sjö nära oss. Vi hade tur att vi var där helt alena. Med denna värmebölja som översköljs just nu över oss så finns det stor risk att alla sjöar och stränder är upptagna, men icke. Sicken tur, va!! :) 

 Pingu, 4 år, är ju en riktig badkruka (precis som sin matte). Han törs inte gå i längre än till magen. Det vill säga om sjön inte bjuder på några vågor. Då vågar (!) han inte gå i överhuvudtaget.
    Jag tycker faktiskt det är lite trist att inte ha nån hund som njuter av att få simma. Både Keaton och Spirou kunde gå ut i sjön och bara simma, simma, simma - runt, runt - bara för den stora njutningen skull. Varken Wilbur, Gromit eller Linus var övertjusta (minst sagt) att låta sin kropp få ett dopp i det blöta. Baloo tyckte nog detsamma.


Med stor nyfikenhet traskade nu jag, Pingu och Zafir ned mot sjön...

Pingu gick i princip direkt ned i vattnet. Ja, att blöta ned tassar och mage är helt okej. Zafir var först lite tveksam, kollade lite försiktigt läget...

"Men hallå, brorsan! Lämnar du mig ensam här, vart tog du vägen, Pingu?", spanar Zafir lite oroligt.

Dum-Pingu hade nu flyttat sitt intresse till antagligen ej så lämpliga luktfläckar i buskarna intill sjön. Tja, man vet ju vad som kan gömma sig i buskagen intill vattenbrynet; allt från picknick-rester till sånt som har passerat en människomage och ut igen eller fågeldito. Urk!

 

Nu har jag manat Pingu att hämta utkastade pinnar i vattnet istället för att "vältra sig" i eventuellt äckelgrejs. Zafir är på och snor åt sig pinnen.

Nu har jag ånyo kastat ut en fin pinne, och Zafir tvekade inte det minsta att kasta sig ut i spat.

Och titta!! Här kom det allra, allra första trevande simtaget. Zafir bottnade inte för en sekund eller två när han skulle greppa den ytterligare utkastade pinnen.

Kvickt upp igen med sin pinnskatt.

Det var så kul att se hur Zafir liksom förvandlades, från att vara försiktig och trevande, till att komma på att det här var ju kul!! :) Och han kastade sig åter igen ut i vattnet utan den minsta tveksamhet.

Här nedanför kommer en filmsnutt som förklarar varför Zafir är dyngsur hela han, till skillnad mot Pingu som är snustorr på ryggen. Enbart mage och tassar är blöta - och så hängöronen förstås. ;)

Jag fick det inte på film, men Zafir till och med dök med huvudet under vattnet ett par gånger för att fiska upp nåt kul i böljan den blå. Detta påminner mig om Buster, som faktiskt kunde stoppa ned huvudet i en vattenfylld hink för att fiska upp grejer från botten, så att luftbubblorna puttrade i vattnet.

Det var även lite roligt att se på filmen hur Pingu reagerar på Zafirs plasksimmande (undrar om han blev orolig?) och sedan mattes hejarop.

"Men hallå!!! Ska vi åka hem redan nu? Nu när vi har så roligt!!", protesterade Zafir när det var dags.

Han stod kvar i vattnet in i det längsta - och hoppades att vi skulle ändra oss, men tyvärr Zafir. Vi får åka hit igen en annan kväll.