Ett KORT avbrott i förra romanbloggsommarläsningen; Zafir säger stopp

Träna bör man...
   Annars går det åt skogen, så... 

  Zafir och jag har tagit upp konster igen när det är lugnt på jobbet, men det är dock inte optimal träning i och med man ofta blir avbruten mitt i.
    Han har precis lärt sig rulla och vi har åter tagit upp långtidsprojektet "Städa", som ju skulle sitta perfekt just på jobbet om man råkar slänga nåt bredvid papperskorgen. Ja, även hundarna borde göra nån nytta på arbetstid.

Det sistnämnda fattar han inget av. Alltså att städa.
    Jo, att plocka upp pryl från golvet, men sen... Det funkar inte ens att ge mig den i handen. Ofta bara tröttnar han (även fast vi precis har börjat träningstillfället) och går och lägger sig i sin hundsäng, och han lämnar sin matte alena kvar i sticket med klicker och godis i handen. *suck*

Rulla tycker han dock är urskoj! 😊

Slutade tidigt på fredagen, så sagt och gjort... i hettan. Pingu var duktig, men Zafir... så där.

Senare på fredagskvällen...

Fb-citat:

"Det är tydligen nåt under soffan som Zafir vill ha tag i men inte når. Han har hållit på ett bra tag nu.
Han ömsom ligger still och glor (se bilden), ömsom krafsar lite halvdant, ömsom smågnäller lite tyst... men att titta upp på matte som sitter en meter ifrån och be om hjälp? Nä!
Han kan nu eventuellt ha somnat med nosen under soffan."

Hur det slutade med Zafirs önskan att nå vad det nu var för något under soffan? Han gav upp efter cirka en halvtimme. Och elak matte som jag är så hjälpte jag honom inte. Vill han inte ha min hjälp så.. frys!! (Docenterna, ad lib)

 

Lördag, 9:e juni. Agilitytävling på SBK Sthlms avd, a. k. a. Kista/Kymlinge

Zafir fick som på de senaste tävlingarna välja vilken leksak han ska ha med sig. Och idag fick han en ny! 😊 Siri och hennes snälla matte, som hade vunnit priser i dagens lopp, delade med sig av sina vinster, en pipleksak.😊
   Som vanligt så raddar jag upp de tre tävlingsleksakerna - plus nu med ny pipis - och Zafir får två chanser att välja. Zafir valde den nya pipisen båda gångerna, så sagt och gjort.

I och med att jag vid träning (som på sistone blivit för sällan) inte brukar ha leksaken i handen och vid det där hittills bästa diskloppet i Eskilstuna inte heller hade leksaken synlig, så har jag nu tänkt om: Vi gör som vid träning = ingen leksak i handen, utan den åker fram vid belöning, som var tänkt mitt i banan.
   Och så försöker jag peppa upp och kampa med den precis innan start.

Nu var hans nya pipleksak väldigt piiiipig, så jag vågade knappt kampa och leka med den för att inte störa andra.

Agilityklass

Zafir är (som vanligt) typ helt borta före starthindret. Han är i sin egen värld. Han nosar inte utan bara glor. Får till slut kontakt med honom.

   Ja, du... Får absolut ingen bra känsla. Får typ inget bra tillfälle att stanna upp (?) och belöna nåt. Slalomet (som sitter riktigt bra på träning) var det ingen idé att ens försöka med.

Depparstund på Kista/Kymlinge brukshundklubb medan...

... den ena fartiga och följsamma och lyckligt speedade samt duktiga agilityhunden...

... susar förbi med sina lyckligt speedade och duktiga förare som kan springa som folk med lätta steg.

Inför det andra loppet (hoppklass A) tog jag undan Zafirs nya väääldigt piiipiga pipleksak (den får han ha hemma vid träning istället) när det var åter dags att välja leksak. Zafir valde fluffbollen. Pingus gamla tävlingsfavorit (30 spänn på ICA, det har gått åt ett flertal)

Ny strategi innan vår start; vi leker tafatt, typ. Matte leker oberäknelig "Följa John" och Zafir följer efter i svängarna. Zaf tycktes tycka det var skoj. Alltså vi skippar mina sedvanliga rallymoves för att få upp kontakten; för mycket sitta still. Zafir behöver få upp farten i tassar och huvud.

Framför starthindret så fick jag plötsligt infallet att ta av honom halsbandet innan jag beordrade "Sitt!", och Zafir tycktes bli lite förvånad - och vaknade upp ur hans paralyserade tillstånd... men sen så blev det bara blä! i alla fall inne på banan. Ett riktigt skräplopp... Eller lopp? Nä, kan inte kalla det för ett lopp. Måhända ett nosa lite här och ta nåt hinder där, men mest bara svansa runtrunt.

Kanske det var i det andra, möjligtvis det tredje loppet som jag stannade upp och visade/påminde honom om leksaken i mattefickan. Det fanns dock inte riktigt nåt att belöna.

Inför det tredje loppet (hoppklass B), så kör jag samma "Följa John"-lek, och Zafir är glad och på. Precis innan vi ska gå in på banan, så körde vi ett par-tre "Sitt still - och sen springer vi!!"-lekar. Ja, vi "sprang" i två-tre steg, men han tyckte det var en skojig lek. "Hm? Det här kanske är nåt?", börjar jag lite smått fundera lite förhoppningsfullt....

Vi går in till startposition. Jag tar av halsband och koppel innan sitt-kommando. Jag tar tag om hela hans kropp och rättar till med riktning mot det första hindret. Säger "Sitt!"....

 Zafir sätter sig ned och.... glor - som paralyserad - mot en tältduk intill som fladdrar i den svala brisen. Jag står nu på andra sidan om starthindret och tjohooar. Zafir sitter lugnt på sin söta rumpa - och glor mot den fladdrande tältduken. Inte räddhågat, utan bara lugnt i sin egen lilla värld. Likt tjuren Ferdinand. "Hallå!", ropar jag, "Vi ska tävla nu!", men tjuren Zafir bara iakttar den fladdrande tältduken och innehavaren av tältet som står däri.

"Men Zafir!! Snälla du! Stånga mig! Sparka mig! Gör nånting! Hoppa på mig!!", ropar jag förtvivlat*, men Zafir sitter lugnt kvar och beundrar den fladdrande tältduken i sommarbrisen medan lördagseftermiddagstrafiken på E4:an susar i bakgrunden.

*suck* Jag som stolt ville visa upp oss med min cape och mitt svärd samt flygande tunnelforceringar, rasande slalom och urtjusiga bakombyten... Allt bara rasade platt mot det gula, vissnande grästuvorna.

När vi sen kom hem, skrev jag på Fejjan:

"Och där satt Zafirs 55:e disklopp som en smäck!

Tränade igår, men vad hjälpte det? Idag på tävlingen i Kista/Kymlinge bytte jag lite olika strategi, men nä!

Depparstund på tävlingsplatsen. Funderar starkt på att lägga av, iaf ta längre paus. Sista tävling nästa helg.

 Man får väl glädjas åt klubbkompisars framgångar istället med vinster o pinnar. 😊"

Okej, i det sista loppet så visade han åtminstone sen på slutet lite hindersug. Visserligen fel hinder, och absolut inte det hinder jag visade. Läs: försökte i alla fall visa, det blir lite klurigt när hunden är helt oberäknelig och far åt alla håll och kanter som man inte alls tänkt sig.
    Han fick muntlig belöning för visat hinderintresse, och förstås bollen efter "målgång".


Nä, Zafir och jag får ta lite tävlingssommarlov. Träna och peppa typ "varje dag" (överdrift) och hitta Zafirs agilityknapp.
   Och så får jag stilla mitt agilitybehov med Pingu. Bara han sköter sig och håller sina kärlekskranka tassar i styr.

Det har ju inte varit så många träningstillfällen senaste månaden. Antingen har jag själv varit upptagen med annat  eller så har agilitybanan varit upptagen av kurser eller så har jag varit för lat.


Slutar med nåt jag inte kunde låta bli att fota... 😊

"Stäng grinden!", uppmanar skylten. Jag undrar mest varför? 😊😊

* Jag ropade inte så på riktigt, men känslan var densamma.